Får man som vuxen ställa sig rakt upp och ner och bara skrika av frustration? Ja, jag är i alla fall sugen. Jag ogillar förändring även om jag är flexibel. Jag gillar att ha kontroll över mitt liv, även om jag med åren har lärt mig att hantera att det inte alltid blir som jag vill. Men just nu rullar mitt liv på i rasande fart, i en riktning jag inte gillar, och jag känner mig så frustrerad över att inte få vara med och bestämma.

En sak fick jag faktiskt ”bestämma” själv. Och det var huruvida jag skulle åka till Italien och WAO eller inte. Efter moget övervägande ”bestämde” jag mig för att inte åka. Det var många faktorer som spelade in men det ekonomiska vägde tyngst. Det fanns inget kostnadsförslag, men av förra årets deltagare fick jag en ungefärlig summa. Och som min kloka kollega sa: Vad vinner man?

Och jag kom fram till att ära och berömmelse inte var värt så många tusenlappar. Åtminstone inte i dagens ekonomiska läge.

Förra helgen arrangerade vi kurs för Veronica Bache. Och som vanligt var vädret skit. Men vi var inne, så det spelade inte så stor roll. Det var kallt satan i ridhuset men vi fick ju springa tills vi blev svettiga, så det löste sig. Det var långa och svåra övningar och inte fick man bestämma själv vilka byten man skulle göra. Visserligen har jag blivit både snabbare och smidigare så är det vissa saker som fortfarande inte fungerar. Och jag blir så fruktansvärt frustrerad av att misslyckas gång på gång, när jag vet att det finns varianter som fungerar precis lika bra eller bättre, därför att de är väl inlärda. Ja, det är bara att träna vidare och hoppas att förutsättningarna en dag är så optimala att jag sätter det.

De där valparna ger en heller inte många lugna stunder. De är fulla med liv, bus och jäkelskap och dessutom ganska högljudda. Men de är vansinnigt underbara! De tar väldigt mycket tid förvisso och jag försöker tillbringa så mycket tid med dem jag kan. Nästa vecka ska de besiktigas och ögonspeglas och nästa helg börjar de flytta.

Jag har fortfarande det delikata problemet att bestämma vilka jag själv ska behålla och vilken av de övriga som ska hamna hos vilken köpare. Några har väntat väldigt länge på en egen Stormstjärna och det ska bli så kul att berätta för dem vilken som kommer att bli deras. Och några kommer tyvärr att bli besvikna eftersom det inte finns valpar till alla som vill ha, speciellt inte om man vill ha en hane. Jag har varit väldigt tydlig med att alla inte får valp, men jag tror säkert att någon har läst in alldeles för mycket i mina frågor. Det är mycket som ska falla på plats innan allt är klart och första anhalt är besiktning och ögonspegling. Och det jag själv aldrig vet är om den tilltänkta köparen tackar ja till den valp som erbjuds. Så inte ens det får jag lov att bestämma   

Alla som följer mig på Facebook och i bloggen vet vilka problem vi har haft med att få Skrutt att äta. Hur vi kämpat sedan han var 3 veckor gammal, hur vi oroat oss och åkt till veterinären för att få beskedet att hunden är fullkomligt normal. Bara det att han inte gillar att äta. Tyvärr får det ju till följd att han ser ut som ett vandrande skelett. Det finns knappt en muskel på honom och hur han klarar av att prestera på banan övergår mitt förstånd. Och utställning har vi fått lägga ner. Han får inte mer än VG med den muntliga kommentaren att det är en förbaskat snygg hund men att jag måste ge honom mat.

Mot bättre vetande så har vi provat de flesta foder på marknaden, inklusive olika färskfoder. Vi har provat ge kyckling, korv, skinka, köttfärs, m.m i all oändlighet. Han är den enda hunden som får hänga med nosen i våra tallrikar när vi äter och som skamlöst får servera sig själv, bara han äter en liten bit. I och med det har han vågat prova fler och fler saker. Men lägger vi det i hans skål så går det inte att äta. Så i det här hushållet steker vi upp en oxfilé extra som hunden kan äta.

Men det finns ändå vissa kombinationer som funkat bättre än andra. Valpmat är ganska gott och bantningsmat är ännu godare. Och så köttfärliknande färskmat.

Efter nyår var jag ensam hemma med hela flocken, och lat och lite mörkrädd som jag var en kväll, så orkade jag inte gå ner i källaren för att hämta mat enbar till Skrutt. Så han fick en extra stor portion färskmat och inget mer.

Och han åt!

Han går sällan eller aldrig raka vägen fram till skålen och börjar äta. Nej, ätandet är full av hans egna ritualer och ingen tvåbening får stöka runt i huset, vi måste sitta hos honom

Nu lämnade jag honom ensam med skålen och gick på toa och när jag kom tillbaka var skålen tom.

Det låter säkert fånigt, men jag blev faktiskt lite tårögd. Tänk att man kan bli så glad över lite uppäten hundmat!

Mina tankar började mer och mer gå åt barf-hållet när Skrutt ätit sex mål på raken utan att krångla. Tyvärr så blev ju hans ovana mage upprörd och vi fick springa ut på nätterna och sedan åt han inte på ett par dagar.

Jag är inte helt med på barf-tåget och har svårt att tänka mig att ge ben. Men inälvor känns okej. Så jag hittade kycklingmagar i butiken. Och det var ännu godare än färskmat tyckte Skrutt. När magarna var slut provade vi kycklinglever. De var inte riktigt lika goda, men i brist på annat så gick det.

Det ska bli spännande att se om det är nyhetens behag eller om jag faktiskt löst ptoblemet med maten.

Någon äkta BARF:are är jag väl inte, kanske bara lite "barf".

I lördags gick jag som på nålar här hemma. För då gick andra uttagningstävlingen till WAO, den jag valt att inte åka till. Jag hade redan bra poäng med mig från Halmstad och man var inte tvungen att åka på båda. Vi höll kurs hela eftermiddagen och jag förskte diskret hålla koll på Facebook i mobilen. När kursen var nästan slut började det dyka upp högst inofficiella gratulationer och snare på kvällen fanns denna bild att se på Facebook.

Idag fick jag ett mail som officiellt välkomnade oss till landslaget för WAO 2014 och jag har fem dagar på mig att svara.

Jag är otroligt glad och stolt över Skrutt över vad han har presterat under året, men trots det är mitt beslut inte givet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så handlar denna bloggen om vårt hundliv och inte om vårt privatliv. Men ibland känner jag en lust att dela med mig lite, bara för att kunna få goda råd.

Om jag bestämmer mig för att åka så kommer jag att arrangera någon form av sponsringsjippo som kommer hela laget till gagn - det är fler som kommer att göra det - så hoppas jag att vi ses där!

I vanliga fall brukar jag vara i full gång med att utvärdera förra året och sätta mål för det nya året. Men i år är jag inte ens färdig med att uppdatera resultaten på hemsidan och räkna ut statistiken. Anledningen till det är alla dessa valpar. Det är mycket som ska fixas och donas med när man har en kull valpar och nu har vi två. Nu efter jul har det hänt massor och de är igång och leker och stojar. Valphagarna i vardagsrummet åkte bort ganska fort och de båda kullarna med varsin mamma samsas fint och har väldigt roligt ihop. Men så slutade de sova länge på mornarna. Höjden var härom morgnonen när husse var uppe och matade dem, redan kl. 03 fick jag höra sedan. Ändå väsnades de nästan konstant tills dess att jag gav upp och klev ur sängen.

Så jag tog mig en funderare. Varför väsnas de så dant på morgonen? Är det verkligen mat de vill ha? Jag kom fram till slutsatsen att det inte är maten som är problemet utan leken. De båda kullaran bor i angränsande rum och när det ena gänget drar igång så börjar det andra med. Och sedan står de och skriker och rister i gallren tills man blir alldeles galen. Så jag bestämde mig för att göra ett experiment - när jag skulle gå och lägga mig så lämnade jag dem helt enkelt i vardagsrummet. Och ja, det är valpsäkrat. Och kan ni tänka er - vi fick sova ostört. När husse gick till jobbet matade han dem och sedan sov de snällt vidare. I alla fall vad jag hörde. Lekte de så gjorde de det i alla fall glatt och trevligt utan skrik.

Namn har det fått också. Alla har inte fått ett eget namn, men registreringsansökan är i alla fall inskickad. Till Spice kull föll jag för påtryckningarna att de skulle döpas efter Spice Girls. Så de heter nu Posh, Baby, Sporty  och Scary. Vem som är vem är ännu inte klart mer än för Baby, det är den allra minsta förstfödda.

Till Myzzlis kull gav det sig nästan själv. Den övertecknade hanen såg ut att ha en blixt på rumpan - Flash. Och då jag ville ha ett kullnamn på samma bokstav så blev det Frosty efter mamma. Eftersom jag inte alls kunde bestämma mig för vad de andra skulle heta så hade jag en liten omröstning på Facebook och slutresultatet blev Frosty Fashion till den trefärgade tiken och Frosty Fire till den blå hanen.

Tyvärr har inte alla valparna hittat något hem ännu. Det är lite lustigt det där - jag hade jättemånga som var intresserade långt innan vi ens hade parat och sedan helt plötsligt så läser man på nätet att de skaffat hund någon annanstans ifrån. Eller så hör de helt enkelt inte av sig när man kontaktar dem. Men jag har några som har väntat troget och dem ska jag med glädje sälja valp till.

Men om någon är intresserad så finns det i alla fall tre underbara Spice Girls som letar efter nya hem. De är aktiva, sociala och jättetrevliga. Och söta!

Trots långa listor med alla möjliga tänkbara namn och teman så är det lika svårt varje gång att döpa valparna. Helst hade jag velat vänta tills de är 7-8 veckor, men då hinner man inte regga, chippa och spegla inan de ska flytta och ingen valpköpare vill vänta längre än 8 veckor på leverans.

Den här gången har jag ett ganska självklart tema till Spice valpar - självklart och mycket klychigt, och jag är inte helt övertygad. Tanken slog mig lite vagt när jag kunde konstatera att det var fyra flickor som fötts. Och innan jag inte ens börjat fundera på namn så fick jag flertalet påstötningar om att dessa namn vore coola.

Spice Girls. Posh, Sporty, Scary, Ginger och Baby Spice.

Tja, jag får nog ta och fundera ett tag till.

Vi har en eller två söta sobelflickor till salu.

Mamma är vår egen Stormstjärnans Springtime Spice och pappa är Smultronets I Got A Feeling "Benny".

Valparna är halvsystrar till Skrutt och vi förväntar oss en hel del motor i dessa godbitar.