Inomhustävlingar i alla ära, men varför måste de alltid förbjuda medföljande hundar??

Okej, jag fattar ju såklart att det handlar om både utrymme och säkerthet, men jag undrar om de förstår vad det ställer till förr oss som hundar som inte tävlar.

För bara några månader sedan så var det självklart att vi skulle åka till HUND 2008. Men så upptäckte jag att utställningen och agilityn går på samma dag och jag åker inte så långt för att välja antingen det ena eller det andra. Alltså beslöt vi oss för att inte åka.

Så dök Österåkers BK upp med 4 dagar agility direkt efter nyår, de kör både två, tre och lag. Perfekt! My Dog valde vi att strunta i helt eftersom de bara körde en dag och planerade ändå inte att ställa där.

Sedan dök det upp envisa rykten om att man skulle kunna bli bortlottad från olika klasser om antalet startande blev för stort. Och man åker inte så långt och bor så många nätter på hotell och sedan riskerar att bli bortlottade.

Till slut blev det bekräftat att så var fallet och ungefär samtidigt meddelade My Dog att de skulle ha två dagars tävlingar.

Vilken tävling vi än väljer så får resterande hundar inte följa med. Och det är sånt himla jox att ordna passning åt gamlingarna att jag inte en tänker försöka. I värsta fall få vi anmäla dem till några klasser, det är nog det billigaste alternativet.

Men vart vi ska åka återstår att se. Alla tävlingarna har sina fördelar både när det gäller boende, avstånd och personer att besöka.

Vi kanske skulle vara väldigt kontroversiella och inte åka på någon av dem? Trots allt behöver vi ju inte det eftersom vi redan är klara för SM.

En ganska intressant tanke faktiskt...

När klockan närmade sig midnatt igår så hade det knappt börjat blåsa och jag hoppades innerligt att det skulle bli åtminstone hyfsat väder idag.

Men vi vaknade i morse av att takpannorna rasslade och regnet slog mot rutorna. Vi studsade inte direkt ur sängen av glädje.

Hela planeringen fick vi kasta om eftersom vi aldrig skulle klara av att vara vara ute så mycket som planerat. Så vi började med att filma deltagarnas första försök  på en klass 1-bana. Förhållandena var långt ifrån rättvisa men alla klarade sig faktiskt ganska bra. Sedan delade vi upp banan i två delar och jobbade intensivt med varje del för sig.

Efter första delen var det dags för fika och alla sprang tacksamt in för att torka. Och efter andra delen, då hade vi även hunnit filma hela banan igen, så var det dags för lunch.

Igår valde alla att äta sallad men idag valde alla att äta varm mat. Husse hade varit inne i stan och hämtat upp vår beställning och alla lät sig väl smaka.

Efter lunch tittade vi på loppen från förmiddagen och jämförde, tittade på positiva och negativa saker. Alla bjöd på sig själv och skratten ekade mellan väggarna. Avslutningsvis tittade vi på några lopp med mig och husse så vi kunde peka på lite skillnader mellan erfarna och oerfarna förare.

Vi avslutade med fika medan vi stålsatte oss för att gå ut och jobba en stund till.

Vi hade en station med handling och en med slalom. Min handlingskombination var ganska lätt och jag har använt den mycket förrut. Men alla var så trötta och hade så mycket fukt i skallen att även den enklaste förklaring gick dem totalt förbi och de fullkomligt kollapsade av skratt. Hur lätt är det att vara seriös intruktör då tror ni?

När de äntligen hade samlat ihop sig och börjat springa så vill hundarna helt plötsligt inte gå in i tunneln. Hur vi än försökte så bara tvärvägrade de.

Är det kanske halloween extra tidigt i år tro?

När vi sedan bytte grupp så klarade hundarna tunneln först utan problem, sedan tvärvägrade även de. Det slutade med att vi fick byta tunnel, utan resultat. Är våra tunnlar hemsökta tro?

Vi avslutade helgen inomhus med att summera. Alla verkade vara nöjda och det var vi också. För trots vädret så har det varit en trevlig helg. När man får ett gäng riktiga entusiaster som verkligen vill lära och som liksom inte kan få nog, då är det bara kul hela tiden. Förhoppningsvis blir det fler kurser framöver.

Tack alla för en jättetrevlig helg!

Hela denna veckan har varit hundfri för min del. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men det har varit jätteskönt!

Nu ska ingen tro att jag har tröttnat på att hålla kurs, men i lite mer än två veckors tid har det varit hund varje dag. Då börjar till och med jag tycka att det är lite väl mycket.

Idag har vi hållit kurs på Bialitt hela dagen. Vädret har varit underbart och vi har hållit oss sysselsatta precis hela tiden. Det är otroligt givande med elever som verkligen ger allt, även när det strular, och som hela tiden vill bli bättre.

Eleverna klagade över ont i benen på eftermiddagen och jag säger inget om det för jag har kört rätt hårt med dem. Det värsta är att jag också har ont i benen och jag har inte sprungit mer än max 10 meter. Fast jag har å andra sidan stått och gått hela tiden och en del av dem har fuskat och suttit ner mellan varven. =)

Igår höll jag nästan på att få ett utbrott på vädret. Så fort vi ordnar något så bli vädret extremt på ena eller andra hållet. Vem minns inte kursen för Caroline Lindqvist i Bjuv? 35 grader varmt hela helgen och vi höll på att flyta bort. Eller kursen för Eva Leandersson i somras? Åter igen minst 500 grader och fullt med små millimetrar som kletade sig fast vid all svettig hud. Vi har dessutom råkat ut för storm och snö på våra kurser.

Igår vräkte regnet ner och jag var dessutom tvungen att gå till jobbet eftersom bilen stod på verkstad. Så idag har jag haft väskan fullproppad med en massa inomhusaktiviteter bara ifall att.

Idag har vi som sagt haft underbart väder men i skrivandets stund så viner vinden runt knuten och prognosen för morgondagen ser allt annat än lovande ut.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig så att jag är utvilad imorgon. Tänk att vi får sova en hel timme längre!

Luse tackar för alla pussar och krya-på-dig-hälsningar!

Redan igår var hon sitt gamla vanliga glada jag, om än något stelare. Veterinären ringde och lämnade provsvaren, allting såg fint ut och alla värden var kanon för en så gammal hund.

Frågan kvarstår dock, vad det egentlgien var som hände. Veterinären är fortfarande inne på att hon har fått en smäll av någon av de andra hundarna och jag håller med om att det är den troligaste förklaringen. Luse ska knapra sina piller i 14 dagar och anar vi den minsta förändring till det sämre efter det så ska vi komma raka vägen in med henne.

Någon som däremot inte mår så bra just nu är Spice. Hon kan inte förstå vad det är för fel på Luse som inte vill leka och hon är alldeles i upplösningstillstånd. Dessutom tror jag att hon har drabbats av lite träningsabstinens. Hon har trots allt tränats ganska ofta under våren och sommaren och de senaste dagarna har det inte blivit något alls.

Igår var husse tvungen att ha kurs själv eftersom jag var tvungen att gå på ett möte på jobbet. Efteråt tränade han Luna, Nova och Spice. Men två ynkliga varv på banan är inget för Spice och efteråt hade hon precis lika mycket energi som vanligt.

Hela helgen ska vi hålla kurs, så förhoppningsvis blir det lite springa av för Spice då istället.

- Har Luse hälsat på dig?

Det var det första husse sa till mig när jag kom innanför dörren ikväll. Snabbt svepte jag med blicken över flocken. Nej, Luse var inte där. Luse satt under soffbordet med huvudet vänt ifrån mig, och svansen mellan benen viftade ursäktande. Hur jag än lockade så ville hon vare sig komma eller titta på mig. Så fort de andra hundarna kom nära så backade hon undan och svansen viftade ännu häftigare. Hon såg ut som en hund som fått ett rejält kok stryk.

Husse berättade att hon varit sådär ända sedan han kom hem. Att hon med viss tvekan hade följt med ut på kissrunda och att det hade gått långsamt, långsamt.

Jag ville givetvis känna på henne och när jag lyfte upp henne så skrek hon och blev alldeles stel i hela kroppen. Ändå smärtade hon inte någonstans när jag klämde på henne. Men när jag släppte ner henne igen ställde hon sig med rumpan emot och tittade inte ens på mig och svarade inte på tilltal.

Veterinären svarade inte när jag ringde, så jag sprang upp till datorn och googlade på hjärnblödning, för det var min första tanke. Inget av det stämde egentligen in. Jag provade ytterligare en veterinär utan att få svar. Till slut ringde jag Luses uppfödare i hopp om att hon kunde ge mig någon ledtråd. Jag fick veta att hon för många år sedan åkt iväg med en tik med liknande symptom där veterinären trodde att det var en hjänblödning. Men efter ytterligare en titt så visade det sig att hunden hade en rejäl nackspärr. Den hunden kunde bara - precis som Luse - vända huvudet åt höger och då också bara svänga åt höger. Eftersom hundar med hjänblödning gärna går i cirklar så bli man lite stirrig.

Vi åkte in till veterinären i Helsingborg på vinst och förlust i hopp om att slippa åka till djursjukhuset. Tack och lov så kunde de ta emot oss med en gång.

Veterinären kunde snabbt konstatera att Luse inte hade hjärnblödning men att något var fel. Tyvärr var symptomen väldigt diffusa och kunde vara en mängd olika saker, bland annat olika fästingsjukdomar. Så Luse fick lämna massor med blod efter en grundlig undersökning och sedan fick hon smärtlindrande och antiinflammatorisk meducin. Problemet verka sitta i rygg eller nacke och kan helt enkelt bero på en rejäl smäll. Luse och Spice leker ganska hårdhänta lekar emellanåt.

Så nu får Luse vila och så får vi se vad proverna säger.

Det var länge sedan vi var på en inofficiell agilitytävling vill jag lova. Och vi hade aldrig kommit på idén om inte våra galna och allra grönaste elever hade kläckt den. Egentligen skulle vi har haft heldag på Bialitt, men då en av eleverna skulle examineras som tävlingsledare idag och behövde lite starter, då åkte vi såklart dit.

För Våga tävla var det bara en tävling i mängden, men för Basic Handling så var det i de flesta fall första gången på en tävlingsbana. Grunderna sitter nästan där nu och vi har ägnat de senaste kurstillfällena åt att trycka in lite tävlingspsykologi och lite allmänt om hur det går till på tävling.

Och man har verkligen inte behövt skämmas idag! Så duktiga alla har varit! Nästan alla har fått något pris med sig hem idag och de som inte lyckades var så nära, så nära. Priser betyder inte allt och jag hoppas att alla åkte hem med nya känslor för sporten och stärkt självförtroende.

För att öka på antalet startande så tävlade vi våra egna hundar också. I den inledande agilityettan missade Spice i slalom och vi fick ta om TRE gånger innan det blev rätt. Ändå drog vi bara över referenstiden med tre sekunder och slutade fyra.

Husse sprang med lånad hund, Spice galna släkting Zac, och de vann.

I den öppna agilityklassen gjorde Nova ett grodhopp från balansen och fick en vägran lite längre fram. Husse och Luna gick felfritt och kom tvåa. Spice hade förmodligen gått felfritt om jag inte jobbat lite väl hårt i slalomingången och parkerat häcken rakt i ingången. Den stackars hunden hade inte en chans!

I hoppettan gav henne chansen, så där vann hon =)

I den sista öppenklassen tappade husse bort sin hund, jag såg inte vad som hände men de blev diskade i alla fall. Nova halkade på rälsen i slalom och fick fem fel, och det var tillräckligt många felfria för att vi skulle bli utan rosett. En av de felfria var Spice. Hon förvånade alla genom att vinna klassen på bra tid och daska till klass 3-hundarna så det sjöng om det.

På en av prisutdelningarna säger en blivande elev:

- Det är hemskt vad det går bra för Bialitt idag, det är ju nästan bara vi som får pris.

Och till min stora förvåning så var det faktiskt så. Vi hade en eller flera pristagare i varje prisutdelning. Åter igen, det är inte priserna som gör det, men jag kan inte sticka under stol med att det är förbaskat bra reklam.

Aktiv Agility rules!

GRATTIS Nixxa på 3-årsdagen!

Jag är så vansinnigt imponerad av alla duktiga freestyleekipage där ute i världen. Skulle jag av någon anledning inte kunna träna och tävla agility längre så skulle jag helt klart satsa på freestyle. Jag tycker att det är jätteroligt och Nova kan en hel del röresler efter en kurs för Emma Willblad. Men någon riktigt seriös träning har det aldrig blivit eftersom agilityn tar så mycket tid.

Idag bjuder jag på ett klipp som nog snarare är heelwork to music än freestyle, men det är lika imponerande i alla fall. Ekipaget är fantastiskt och temat kul.