Ja, nu är vi tillbaka på banan, både bildligt och bokstavligen. Det som legat över mig som ett stort svart moln det senaste halvåret är borta och jag kan äntligen andas igen. Det kommer inte att bli enkelt framöver men jag kan ändå blicka framåt och jag har fått tillbaka kontrollen över mitt liv.

Vi befinner oss fortfarande i vintervila - eller vad man nu ska kalla det - med träning en gång i veckan och någon enstaka tävling. Steppa har debuterat i blåbärsklass och det gick över förväntan. Hon hade full fokus på mig, stannade i starten och sprang på bra. Tyvärr missade hon en tunnelingång i varje klass så tiden gick inte att jämföra med resten av startfältet.

Fröken Steppa har för övrigt fyllt 1 år och det firade vi med träning, tårta och presenter. Jag brukar inte ge mina hundar presenter men nu behövde Steppa ett nytt halsband och så passade hon på att bjuda träningsgänget på tårta. Och då fick hon även en present till, ett fint lila hjärta med sitt namn på.

I söndags lastade jag bilen i svinottan och styrde kosan mot Vallensbaek för att ta det sista springcertet. Tyvärr finns det inga filmer eftersom videokameran lurat mig att batteriet var full när det i själva verket var jättetomt.

Vi började med agilityklass A och Skrutt var verkligen inte med på noterna. Kontaktfältsfel och disk på tunnel under A-hinder. Spice fick en vägran på slalom men slutade ändå 4:a.

Hoppklass A vann Skrutt och blev därmed dansk springchampion. Spice blev 4:a igen.

I B-klasserna inriktade jag mig på att satsa och vinna men det gick sådär. Spice nollade båda B-loppen och blev 4:a och 5:a. I hopp B missade Skrutt ett hinder som stod mitt framför näsan på honom och i agility B såg jag domaren hand vifta efter en finsk pinne, så när han hoppade kontaktfältet på bommen så tog jag om och gick av banan. Domaren kallade tillbaka mig och berättade att Skrutt inte rivit hindret utan helt enkelt sprungit under det!!

Nåja, så blir det ibland - nu tänker vi satsa på ett nordiskt championat.

Det blir lite dåligt med uppdateringar i bloggen när det varken är tävlingar eller valpkullar att skriva om. Mitt liv som privatperson och min vardag är inte heller tillräckligt intressant för att skriva om.

Vårens terminskurser är färdigplanerade och informationen utskickad till alla som intresseanmält. Nu återstår det bara att invänta sista amälningsdag, och under tiden roar jag mig med helgkurser och träningstävlingar. Som vanligt blev det fler helgkurser än jag tänkt men jag säger ju inte nej till springsugna agilityentusiaster som vill nörda handling en hel dag i mitt sällskap. För attde ska få testa sina kunskaper i praktiken så arrangerar vi även 4 träningstävlingar under våren. Är du sugen på att vara med så finns inbjudningarna att läsa på hemsidan och i FB-gruppen.

En kväll i början av januari var jag på en föreläsning med Eva-Marie Wergård med temat tävlingspsykologi och mental träning. Jag har med förtjusning följt några av hennes kursdeltagare från online-kursen på FB, där ska de ge sig ut utanför sin comfort zone och dessutom filma spektaklet. Jag tycker de är grymt duktiga och modiga! Jag har förstått att de har varit grymt nöjda med kursen och att den har gett dem massor. Så därför såg jag mycket fram emot föreläsningen. Eftersom Eva-Marie är en sådan guru inom just detta ämne så blev jag tyvärr lite besviken. Inte på något vis Eva-Maries fel utan snarare mitt eget. Jag hade så högt ställda förväntningar och tänkte att hon skulle berätta saker som jag inte visste. Däremot hade kvällen varit väldigt bra för husen.

Föreläsningen var väldigt bra och påminde mig om saker jag glömt men att jag faktiskt utvecklats något oerhört inom detta område. Jag har tidigare "föreläst" om tävlingspsykologi på mina kurser men nu känner jag att jag kan sträcka på ryggen, detta är något jag faktiskt kan! Affirmationen jag tog med hem från den kvällen ska genomsyra träning och tävling men också i allra högsta gradn vardag. #jagärstark

Vår vintervila har bestått i att träna endast en gång i veckan. Steppa har fått nöta lite kontaktfält och slalom i trädgården och det börjar arta sig riktigt bra. Hon börjar för övrigt blir riktigt rolig att träna nu. Efter att liksom sin mor köra med handbromsen i så börjar hon nu släppa mig och driva på fint.

Jag har numera riktig träningsabstinens och längtar till träningarna. I helgen så tränade vi faktiskt bäde lördag och söndag. I lördags provade vi Nutrolin Arena eftesom vårt lilla träningsgäng längtade efter att få springa på större ytor och fler hinder. Jag ville dessutom att Steppa skulle få prova springa i hall med konstgräs, folk och andra hundar eftersom hon ska debutera på Agilityfabrikens blåbärstävling på söndag.

Eftersom tikarna har löpt och fortfarande är lite hormonstinna så fick bara Steppa, Skrutt och Yippie träna. Så då fick vi ju träna på söndagen också, så att alla fick springa. Filmer från träningen ligger längst ner på sidan.

Innan nyår fick vi tyvärr beskedet att vi inte längre har någon sponsor. Kingsmoor har fått ny ägare och säljs inte i Sverige just nu och inga sponsoravtal förlängs. Så då fick vi välja ett annat foder. Valet föll på Pure Nature efersom det har ett bra pris och har spannmålsfria alternativ. Eftersom Skrutt är som han är så är det nervöst att byta foder. Men tro det eller ej, han har tömt sin skål vid samtliga mål! Trots att vi numera även ger dem Nutrolin Skin & Coat.