GOTT NYTT ÅR

önskar vi alla som kikar in här!

Idag är det sista dagen på år 2007. Det är knappt så jag kan fatta att ytterligare ett år har passerat. Tiden har gått så fort och så mycket har hänt. Här kommer en kort sammanfattning av år 2007.

11/1  parade vi Nova och Malte första gången. Det skulle bli tre parningar till innan vi fick åka hem och avvakta resultatet.

19/1 kom beskedet att ett nytt PRA-fall upptäckts och alla uppmanades att titta efter i sina stamtavlor. Den aktuella hunden fanns inte i någon av mina stamtavlor, men till min fasa fann jag att hundens far - alltså en anlagsbärare - var morfar till Nova. Evetuellt skulle detta komma att bli slutet på en linje efter Nova.

9/2 var vi ultraljud och veteriären kunde se i alla fall tre "valpar" där inne. Ändå vågade vi inte hoppas för mycket eftersom ett ultraljud är ganska preliminärt och alla valparna kan dö.

24/2 inledde vi samarbetet med Hundcenter och startade vår första kurs, Våga tävla 1. Efter en torr och fin vinter valde vi att tidigarelägga kursstarten, men dagen innan blev det snöstorm och vi fick inleda kursen med ett par timmar teori.

28/3 kände jag för första gången valparna röra sig i Nova mage! Känslan var helt fantastisk och valparna verkade vara så starka. Fyra valpar kunde jag räkna till men det kunde ju finnas flera som låg gömda bakom.

12/3 föds vår S-kull. Fyra valpar blev det, två flickor och två pojkar.

29/3 döps valparna slutligen efter veckor av vånda. Det måste ju bli precis rätt! Kullen fick det gemensamma namnet Springtime eftersom dagen då de föddes var den första vårdagen och det var nästan +17 grader ute. Sedan skulle alla dessutom ha ett passande egennamn, även det på S, och gärna ett som de nya ägarna kunde tänka sig att behålla.

Det slutade med att valparna fick heta Spice, Soul, Scoop och Secret. Alla har fått behålla sina namn utom Secret som istället fick det mycket passande namnet Love eftersom han väldigt loveable. Soul fick ny stavning på sitt namn, Sol, men eftersom hennes matte kommer från Gotland så låter det ändå som Soul.

12 - 20/5 flyttar Bebis-Pirayorna en efter en till sina nya hem. Alla utom Spice som vi har bestämt får stanna.

26/6 får Nova äntligen återvända till tävlingsbanorna. Hon slutar 6:a i den inledande klassen och tar dessutom sin första SM-nolla.

1/7 - 12/8 är det tävling, tävling och åter tävling. Semestern spenderar vi på tävlingsbanan och husse har massor med domaruppdrag. Lite hinner han i alla fall tävla och under Falkenberg After Beach lyckas han redan första dagen ta sitt sista cert och bli Svensk Agilitychmapion. Och den 12/8 tar Luna sin sista SM-nolla och är därmed klar för SM 2008.

14/8 har vår ansökan om företagnamn blivit godkänd och vi sparkar igång Stormstjärnans Hunderia HB.

18/8 störtar Nova och jag i hällande ösregn in i hoppklass 3 som första startande och utan att ha gått banan blir vi 6:a och tar vår sista SM-nolla. SM here we come!

26/8 gör Spice utställningsdebut på Skurups BK. Vi blir dagens samtalsämne, inte på grund av hennes hiskeliga ståndöron, utan för att ett häftigt störtregn gjort mina vita linnebyxor alldeles genomskinliga.

23/9 blir vi efter många års drömmande äntligen husvagnsägare. Svärmors lilla Adria fick flytta 10 mil norrut och står nu inhyst hos en av mina elever i väntan på våren.

30/9 hade vi premiär på Hunderians hundgrejjor under en helg i Nybro och Lund. Vi hade även premiär som husvagnsägare och allt som kunde gå fel gjorde det också. Många har fått sig ett gott skratt åt den helgen eskapader.

16/10 blev världens bästa Nixxa 2 år!

28/11 får min gamla tävlingshund Chezzie somna in.

1-2/12 deltar vi på en mycket givande kurs för Annica Aller.

15-16/12 är vi på besök i Den Stora Huvudstaden och HUND 2007. Spice, Sol och Nova visades på utställningen med bra resultat och både Nova och Luna gjorde bra ifrån sig på agilitybanan. Och så fick vi träffa världens bästa Nixxa och hennes familj.

20/12 kommer årets sista Sheltieblad i brevlådorna och i den finns Stormstjärnans första uppfödarannons med.

31/12 avlutar Luse ett annars skadefritt år genom att bryta en klo i trappan på väg ner till frukosten.

Hela helgen har vi tillbringat i ett ridhus nere i Skurup. och vilken kurs det har varit!

Vädret har varit urkass, men vad gör väl det när man har tillgång till ett ridhus på 22 x 80 meter? Dessutom har vi haft en hinderpark som inte går av för hackor; ett 20-tal hopphinder, 5 tunnlar, 2 säckar, två långhopp och så alla klätterhinder och slalom. All teori har vi kunnat hålla bekvämt sittade uppe i ridhusets kök och maten har varit hemlagad och ditkörd, så vi har inte behövt tänka på något.

Igår kväll åkte vi hem till arrangören och dennes familj. Vi bjöds på världens godaste tacopaj och satt och pratade till långt in på natten. Sedan var det bara att krypa ner i de renbäddade sängarna där det dessutom låg varsin kola under kudden på äkta hotellmanér. Tack snälla familjen Borgström för att vi fick bo hos er!

Alla eleverna var jätteduktiga och gjorde stora framsteg.  Tiden gick vanisnnigt fort och vi fick inte gjort allt vi skulle, men det blir troligen en kurs i vår och då ska jobba lite mera med det vi jobbat med i helgen.

Alla var nöjda men jättetrötta när vi skildes åt.

När vi kom hem åt vi pizza och tittade på TV. Jag försökte dessutom bli varm. Hela helgen har jag inte haft mer än en topp och fleecejackan på mig och jag har inte frusit eftersom jag hållit igång. Men när jag satte mig i bilen och den blev var så kände jag hur kall jag faktiskt var och jag kunde inte sluta frysa. Nova har fått vara kurshund bägge dagarna och hon var jättetrött. Hon somnade som en sten och vid ett tillfälle fick vi peta på henne för att försäkra oss om att hon levde. Inte nog med att hon har fått träna, hon har dessutom vaktat "sina" agilityhinder och uppmärksamt tittat på hundarna på banan.

I morgon är det nyårsafton...

Så var julen över för den här gången! En konstig julafton blev det, ungerfär som en vanlig lördagskväll i Dårpippiland.

På juldagen åkte vi till Blekinge och svärmot för att fira jul. Tack och lov så slapp vi mer julmat - bara lite sill till förrätt och skinksmörgås tillnattamat - och vi serverades istället världens smaskigaste kalkon. Ni som känner mig vet att det inte är fågeln jag suktar efter utan den delikata såsen. Jag är ingen såsmänniska i vanliga fall men fågelsås är en av mina laster. Alla åt mer än vad som är bra för oss och efter middagen tog vi hundarna med oss och gick bort till kyrkogården och tände ett ljus på morfar Gustavs grav. Det var en alldeles lagom promenad och när vi kom in igen så var vi redo för julklappar och julgodis.

Nova var fullkomligt rabiat och kastade sig över julklapparna och började riva och slita i pappret med tänder och tassar. Jag har aldrig sett henne sådan och det var så himla häftigt. När alla klapparna var öppnade tog hon en stor platt kartong och började spela fotboll med i vardagsrummet samtidigt som hon morrade glada lekmorr. Hon är bara inte riktigt klok!

Senare gick vi ner i svärmors butik och jag fyllde på förrådet med tyger och band som jag inte hittar här nere. Vi tittade även på tyg till gardiner i husvagnen och jag hittade fina tyger att sy täcken av. Vi ska upp i mitten av januari igen och då ska jag ha mätt hur mycket jag behöver. Gamla Rumpan ska i alla fall få ett tunnare täcke att ha fram på vårkanten och Luse kan nog också behöva ett.

Vi fick många bra julklappar, bland annat fler presentkort på Jysk. Så på Annandagen åkte vi iväg tidigt för att köpa nya täcken och kuddar. Jag älskar mitt duntäcke och mina kuddar, även om jag är lite allergisk, och de senaste året har de blivit lite slitna. Så vi önskade oss nytt i julklapp.

Numera är det som att sova på moln. Våra gamla sängkläder ska fräschas upp och flytta ut i husvagnen till våren.

Vi har även hunnit med att träna lite. Vi stämde träff med lite sheltiefolk och körde bana som uppladdning inför My Dog. Jag hade hittat två lite kluriga banor ritade av Mia Laamanen och krympt dem för att passa vår bana. Det är roligt att träna klass 3-banor för på tävlingfår man aldrig göra om. Nu fick vi chansen att testa olika varianter och se vad som fungerade.

Resten av tiden har gått åt till att vara hemma. Jag har jobbat en hel del; sytt halsband, planerat kurs, lägga upp material till hemsidan och svara på mail.

Imorgon åker vi till Skurup för att hålla kurs hela helgen. Jag hade lite väl mycket kvar att planera och fixa så hela dagen har gått åt. Husse har tvättat och packat och lagat mat åt oss.

Jag älskar julen - bara just inte i år. Jag har noll och ingen julstämning och det beror troligen på en massa saker.

1. Jag får inte fira jul med min familj eftersom de är bortresta över julen

2. Vi ska fira jul på tumanhand husse och jag

3. Det blir inga julklappar på julafton, inte ens en liten

4. Jag är sjuk och gnällig

5. Det är +3 och dimmigt ute

Vi ska alltså fira jul helt själva husse och jag. Jag ska tappert försöka återskapa julen som den skulle ha varit om vi firat jul hemma hos min syster. Nu ska jag snart hoppa i duschen och sedan ta på mig något snyggt, trots allt är det ju jul. Jag kan ju hoppas att husse gör det samma. Sedan blir det glögg och pepparkaka kl.15, dock inte till Kalle Anka. Men det går ett par filmer som duger att titta på. Sedan gör var och vad den vill ett tag och sedan sätter vi oss till bords och äter lite julmat framåt kvällen.

Men som sagt, det blir inga julklappar. Vi var ju i Stockholm förra helgen och i januari åker vi till My Dog. Sådana utflykter kostar pengar så några julklappar blir det inte.

Till familj och vänner där ute säger vi GOD JUL!

Idag är det dan för dan med stort D - lillejulafton. I mitt tidigare liv, innan husse och hundarna, så innebar lillejulafton uppesittarkväll, julklappsinslagning och tjuvsmakning av julmaten. Men i mitt nya liv betyder det julafton. För husses firar jul på lillejulafton. Alltså har vi en dag mindre än alla andra på oss att panikhandla alla julklappar. Och det kan ställa till det ibland. Jag menar, vem minns inte julen för något år sedan då jag blev utropad på Välas parkering två gånger för att hundarna satt och "led" i bilen? Det var ju kallt (+5) och hundarna frös (de hade sina thermotäcken på sig) och så ylade de olyckligt (de vaktade bilen) Eller att de dessutom sedan spydde hejdlöst i nämda bil därför att de fick varsitt grisöra som tröst? Allt detta elände bara för att vi har en dag mindre att handla julklappar på.

I år har vi blivit räddade av att hela min familj har stuckit till Malaysia och Thailand i fem veckor. Det gjorde saker och ting betydligt enklare på julklappsfronten, men samtidigt totalförstörde det hela min jul. Nu har jag ju ingen att fira jul med på julafton!

För mig är julafton med familjen jätteviktig även om vi inte ätit julmat de senaste åren eftersom min svåger kocken blir grön i ansiktet vid åsynen av julmat på julafton. Men det gör liksom inget, för det är inte därför vi åker dit. Nej, vi åker dit för att fira jul med min familj, för DET ärviktigt. Jag gillar att fira jul med min systers barn och jag älskar att köpa julklappar till allt och alla. Inteför att jag vill ha stora fina julklappar tillbaka utan för att jag älskar julen.

Idag har vi då firat jul med ena halvan av husses familj. Eftersom alla barnen på den sidan numera har egna familjer så börjar vi bli ganska många. Syskonen byter inte julklappar med varandra, utan vi ger bara varandras barn. Eftersom vi inte har några barn så borde hundarna få lite julklappar. Men de får de inte. Inte ens deras eländiga husse och matte hade ordnat julklappar åt dem.

Vi träffades tidigt på eftermiddagen för att äta lite. Sedan drack vi kaffe. Sedan åt vi lite till. Efter det delade vi ut julklapparna. Sedan åt vi lite mera.

Eftersom jag går på medicin så slapp jag bli lika uppblåst och få lika ont i magen som alla andra, och det tackar jag för. Julklapparna var toppen!

Vi fick en handdammsugare till husvagnen, jag fick en läslampa att ha när jag arbetar i bilen och så fick vi lite annat smått och gott. Svärmors present var ändå bäst - en stor konservburk med pannbiff i sås. Ni som tror att svärmor inte är vid sina sinnes fulla kan läsa inlägget om när vi var ute med husvagnen första gången och hur vi fick svälta en lördagkväll därför att vi kört fast hela ekipaget i leran på Lunds BK. Hade vi bara haft en burk pannbiff i sås och en påse ris i husvagnen så hade vi inte behövt gå och lägga oss med tomma magar och uruselt humör. Burken ska vårdas ömt och flytta ut i husvagnen till våren.

Som vanligt åkte vi hem sist. På något vi hade klockan hunnit bli jättemycket. När vi kom hem tittade vi på en film och sedan var det dags att krypa i säng och invänta julaftonen.

Första dagen på jullovet och jag är förkyldare än någonsin. I tisdags började jag känna mig febrig och hängig och de senaste dagarna har jag haft hela huvudet fullt av snor. Nu har jag dessutom fått husses envisa hosta som ingen meducin i världen biter på. Dumma husse!

Inte nog med att Spice Pirayanson är världens spicigaste jycke - hon är världens kramigaste också. Och då menar jag inte kelig utan kramig. Hon lindar sig liksom runt en och bara njuter av närheten och får hon chansen så lägger hon tassarna om en också.

I natt har jag vaknat typ 500 gånger och haft svårt att somna om. Spice trodde varje gång att en rejäl godnattkram skulle hjälpa, men det gjorde det inte. När jag tittade på klockan sista gången så var hon lite över 06.00 Jag hade lika gärna kunnat gå upp men när man är ledig så SKA man sova. Jag tror att det är lag på det faktiskt. Jag blev väckt av att husse släppte in hundarna i sovrummet och de hälsade mig som om jag hade varit vid evigheten och vänt.

I förmiddags var vi nere på stranden och promenerade. Jag hade väntat mig att halva stan skulle vara där, men de rännde nog omkring i butikerna och letade julklappar.

Vi hade hela stranden för oss själva och det var i princip alldeles vindstilla och tyst.

Det var nästan så nära julstämning man kan komma med tanke på att vi inte har haft en vit jul i Skåneland på länge. Hundarna rusade runt som tossingar och vi kunde slappna av helt och låta dem sköta sig själva.

Nova unnade sig själv en spa-behandling. Hon hoppade glatt i havet på ett ställe där det samlats massa svart tånggegga. Urk!

På vägen hem stannade vi till på torget och köpte en gran. Varför ser granar alltid så raka och fina ut innan man tar hem dem?

Vår gran var INTE rak och fin när vi fick ner den i foten. Husse bestämde sig raskt för att kapa av en bit av stammen eftersom den började kröka sig redan där. Problemet var bara att min sysax var vassare än sågen. Husse sågade och svor, svettades och svor och sedan svor han lite till. Jag gav honom dispans att stötta granen på soffbordet så att han åtminstone kunde hålla den stadigare medan han sågade. Istället valde han den stora lådan med julpynt som stod i hallen och väntade på att bli upphängt i granen. Själv flydde jag upp på ovanvåningen för att jobba lite med hundshopens hemsida. Efter många om och men så hörde jag ett triumferande tjut från bottenvåningen. Nådigt gick jag ner för att titta efter om granen var rak och husse erkände skamset att han hade råkat såga lite i lådan också och att vi måste köpa en ny julgransfot till nästa år. Den nuvarande foten hade fått ta allt för mycket stryk i denna julgransmassaker anno 2007. Men granen står i alla fall rakt.

Nu är det evigheter sedan jag bloggade! Alla väntar på en rapport från Stora Huvudstaden Stockholm och händelserna på HUND 2007. Tanken är att jag ska fylla på i bloggen allt eftersom, så ni får ta och läsa den baklänges. Men jag har en helt giltig och vattentät ursäkt till mitt bloggslarv - julstress.  

Såhär veckan innan jul är det total kaos i Dårpippiland. Värre än vanligt med andra ord. Det värsta är att då svämmar liksom Dårpippiland över och invaderar även min arbetsplats lite i smyg. I veckan har jag, barnen och en del av möblemanget varit täckta av lim och glitter. Varför verkar alltid en idé vara bra i början? Att sy julstrumpor i filt och sedan dekorera dem kändes till en början totalt ofarligt. Ungarna skulle inte ens sy dem, för det gjorde jag på min trogna om än slutkörda symaskin. Men till och med dekorering av julstrumpor kan spåra ur om man bara anstränger sig lite. Tack och lov är nu alla julstrumpor klara och hemskickade. Min egen vackra strumpa ligger givetvis kvar på jobbet och får fira jul ensam i våra tomma lokaler. 

Idag har vi jobbat sista dagen för det här året, husse och jag. Nu ska vi vara lediga till 7 januari, fast jag ska smyga in och hjälpa till på fritids den 2 januari. Fast ledig och ledig – jag har massor att fixa med företaget. Jag ska sy några halsband och så ska vi hålla kurs hela nyårshelgen. Och en sådan kurs planerar inte sig själv! 

Efter jobbet åkte jag ner till stan för att fixa några av de sista julklapparna. Problemet var bara att hitta en parkering. Efter 20 minuter gav jag upp och körde hem. Trots allt har vi inte mer än 5 minuters promenad ner till centrum. Husse blev bryskt uppkörd från soffan och så fick han och hundarna följa med på promenad. Hundarna blev jätteglada, husse blev mindre glad. Men han vet att det inte lönar sig att tjura och sätta sig på tvären. Dessutom var det hans familj vi skulle hitta det sista åt. Julklappshandlandet har annars gått väldigt smidigt i år, kanske för att vi slipper handla åt min familj. De tog nämligen farväl av Sverige den 9 december och drog till Thailand och Malaysia i fem veckor. Så för första gången i mitt 31-åriga liv ska jag fira jul helt ensam. Ja, husse och flickorna är ju såklart också med.

Imorgon ska vi bara ta det lugnt. Vi ska åka en sväng till stranden med hundarna och på vägen hem ska vi skaffa en gran. Alla andra år har Luse dragit hem granen i skrindan, men nu tycker jag att hon har blivit så gammal och stel att hon ska få slippa. Till nästa år får jag lära någon av det andra tanterna att dra.