Wow, 938 besökare har det varit i bloggen under januari! Det slår augustis rekord med hästlängder. Det roligaste är att det enbart är unika besökare som räknas. Fast att man besöker bloggen flera gånger i veckan så räknas man bara en gång i månaden. Coolt!

Även om inte vädret är så vårlikt så vittnar fågelsången, arbetstempot och kalendern att våren är på G. Just nu håller vi på att ladda upp inför ytterligare en säsong full av framgångar (hoppas vi) och kurser. På kursfronten är det full rulle och då ska vi ändå hinna klämma in ett par kursdagar på andra klubbar.

Snart är det dags att börja tävla också. Om några veckor har vi första "riktiga" tävlingen för året. My Dog räknar jag knappast eftersom det är så speciellt att tävla inomhus på matta. Vi har inte tränat speciellt mycket under januari, dels har inte vädret varit något vidare och dels har jag inte känt mig speciellt kry. Det gör jag fortfarande inte men nu händer det så mycket att jag kan glömma bort att må dåligt ibland.

Idag kom det ett spännande paket till mig. För första gången har jag gjort en beställning hos min nya leverantör och grejjorna var över förväntan. På lördag ska jag ha lite försäljning i Oskarström när husse dömer. Det ska bli jätteroligt att se vad andra tycker om grejjorna. Jag håller på att sy en massa halsband och det blir kanske en och annan filt också.

Tanken är att jag ska satsa ordentligt på Hunderia under våren och sommaren. Förhoppningsvis kommer allt mitt hårda arbete med Hunderian och kurserna göra så att jag inte behöver jobba lika mycket på fritids. Om man säger såhär - jag är ganska trött på att jobba för kommunen...

Jag är SÅ sugen på att ta en kull valpar! Många kennlar har fått valpar nu i slutet av januari och jag kan knappt se mig mätt på alla pälsbollar. Och samtidigt ser jag på min fina Spicepiraya och vet att hon har gjort sig förtjänt av all min uppmärksamhet. Att hon inte har förstört hela mitt hem i sina försök att få min uppmärksamhet är en gåta. Jag har känt mig hemsk varje gång jag sagt:

- Jag ska bara...

- Imorgon ska vi... 

Och så vet jag att det vare sig blir sedan eller imorgon. Men jag ska försöka bättra mig och förhoppningsvis blir det lättare när saker och ting börjar rulla på. Nu går mycket av min tid åt till att planera och knyta ihop lösa trådar. Men nu är allt snart klart och då leker livet. Eller kanske inte...

Jag hatar hundar! Japp, idag är detta alldeles sant! Förresten, kanske inte bara idag, de senaste veckorna är kanske mer exakt.

Anledning? Porrklubbsliknande beteende och hundhår i drivor. Jag tror jag blir galen!

Hundarna började fälla för ett tag sedan och det är inte lite de fäller. Vi har hundhår precis över allt och jag bara avskyr det. Skaffa inte hund då, kan man ju tycka. Men alla de övriga 45 veckorna på året är det helt okej att vara hundägare.

Om hundarna bara hade nöjt sig med att fälla en massa hår så hade väl allt varit gott och väl. Men nu löper de också. Gamla Rumpan har precis avslutat ett ganska jobbigt löp och Spice Pirayanson hängde glatt på. Stygg-Luna blir genast upphetsad och ska sätta på alla samtidigt som hon flåsar och dreglar. Spice å sin sida blir alldeles mjuk och kvinnlig när hon löper. Hon ska kramas och kelas och ge sin matte en massa kärleksfulla löpluderpussar.

Mitt i alltihopa har Långa Luse också börjat löpa. Kan den hunden inte slicka sig tyst?  Mitt i natten kan man vakna av att det låter som om någon har glömt stänga kranen.

Sulan och hennes matte delar bostad med mattes syster. Sulan är en driftig jycke som ser till att roa sig själv om ingen annan gör det. Hon är ett äkta Novabarn. Sulans matte har bjudit oss på många roliga historier om uppätna underkläder och träningsutrustning som Sulan ätit upp för systern. Och jag har skrattat gott. Sulans matte är stolt över sin uppfinningsrika hund.

Spice är också ganska uppfinningsrik, men på fel sätt. Fråga blomman i mitt badrum.

När Bebis-Pirayorna var små så hände det en lite olycka med den blomman och den dog nästan. Sedan dess har alla varit snälla mot den. Spice har slickat lite på den ibland samtidigt som hon har sneglat på mig, bara för att försäkra sig om att jag ser hur snälll hon är vid den.

Men på senare tid verkar hon ha bestämt sig för att blomman ska döden dö. Varje dag när jag kommer hem så har Spice kapat ytterligare några blad på blomman. Och det hade väl kanske varit okej om hon inte envisats med att stycka dem i pyttesmå bitar och dekorera badrummet med dem.

Helt klart törstar jycken efter uppmärksamhet, och det får hon. Men tydligen räcker det inte för att stilla hennes längtan efter att bara få vara med matte. Spice har inte riktigt förstått det finstilta i livets kontrakt, att livet inte enbart kan bestå av lek. Och kan man få sin matte att bryta mot den klausulen så blir livet genast mycket roligare tycker Spice. Och lyckas man inte, då får man roa sig på egen hand.

När jag läste horoskopet för Lejonet så bröt jag nästan ihop av skratt för det passade Luna på pricken. Lite modstulen blev jag när jag insåg att även Nova var ett Lejon, för beskrivningen passade inte in på henne ett dugg. Inte förrän jag läst igenom texten ett par gånger och verkligen funderat så insåg jag att även Nova är ett Lejon, men på ett helt annat sätt. Ni som känner Nova och Luna kan ju själva göra era jämförelser.

Lejonet ca 22/7 – 22/8

Dina bästa sidor
Du är född till ledare och vill att andra också ska betrakta dig som sådan. Du är dominant, energisk och viljestark. Du vill äga och styra din flock och förväntar dig hängivenhet och lojalitet i gengäld. Men å andra sidan så har den som stöder dig i ditt sätt att vara en underbart fin vän i dig. Du är också en romantiker, du dyrkar den du älskar och sätter inga gränser för din kärlek. Din matte/husse får utstå många fläskläppar, spräckta glasögon och nersmutsade kläder när du bedyrar din kärlek rent fysiskt. Du är vänlig och trivs med att vara medelpunkten i alla sällskap. Bäst trivs du när din röst är den som hörs mest. För dig är livet en teater och du själv en given aktör.

Du tycker om att leka, under förutsättning att du får bestämma vilken lek det ska vara. Bollar är ett nödvändigt inslag i ditt liv, både egna och andras. Du har förmågan att uppfatta ett ”Nej” enbart som en sporre till att fortsätta med det du gjorde, fast mer intensivt. Vill din förare träna fjärrdirigering eller lära dig ta rätt tunnelingång måste det ske diskret och taktfullt. Klickerträning innebär bara godis för dig, inte inlärning, hur många sådana kurser du än får gå. Å andra sidan har du styrkan att snabbt samla dig om något gått snett, till exempel om du rivit första hindret, komma igen och få snabbaste tiden. För du kommer alltid igen, du är en född vinnare, du bärs av den inre övertygelsen att du är bäst. Med rätt förare är du det också.

Dina sämsta sidor
Du har svårt att ta emot kritik och tro att du skulle kunna ha gjort fel. Har din matte/husse inte lagt fram kritiken på ett diskret sätt, så har du svårt för att acceptera det, hur korrekt det än är. Att kakburken på golvet framför dina tassar är tom, trots att den var full fem minuter tidigare och ingen annan än du varit i köket sedan dess ger enligt dig inte henne/honom rätt att beskylla dig för att ha ätit upp kakorna. När du blir arg bör man inte vara i din närhet, du har lätt för att ta i för mycket och många kan skrämmas av dina utbrott, även om du skulle vara av miniatyrformat. Ordet lagom passar definitivt inte in på dig!

Det är inte alltid som du passar att leda andra, även om du själv anser det. Hos veterinären eller på trimmet är det till exempel mer lämpligt att spela en passiv roll. Du kommer lindrigast undan besöket på det sättet. Det finns även dom som uppfattar dig som alldeles för självsäker och högdragen. Du är dessutom en dålig förlorare.

Januari är, mest på grund av vädret och årstiden, en ganska stillsam period i den aktiva hundägarens liv. Så även i vårt. Vädret inbjuder inte direkt till längre promenader eller andra utomhusaktiviteter och på tävlingsfronten är allt lugnt. Inte heller kurserna har kommit igång utan just nu lägger vi sista handen på planeringen och ber till Gudarna att allting ska fungera. För det är inte lätt att få ihop det för tre terminskurser, flertalet dagskurser på olika klubbar, Hunderians affärer, det egna tävlandet och inte minst den privata agendan.

Det dumma med en stor släkt är att det alltid är någon som fyller år. Nu är alla syskonen också i den åldern att de börjar yngla av sig och så blir det vips ännu flera högtidsdagar att fira. Våra egna födelsedagar, som inföll i höstas, har vi ännu inte hunnit fira. Men vad gör det när det är party i Dårpippiland vareviga dag?

Idag har Nova varit hos kiropraktorn. Husse har dragits med ett envist ryggskott en tid och när han ändå skulle dit så passade jag på att ta med Nova.

Inte ett enda fel hittade han på henne. Jag vet inte om det är positivt eller negativt. På sätt och vis är det jättekönt att hon mår bra, men å andra sidan hade det varit lika skönt om han kunnat fixa så att hon fick i den extra växel som ibland fattas på banan. Men min hund mår bra och det är det viktigaste.

Spice Pirayanson mår däremot inte så bra. Nä, det är inget större fel på henne, men nu är hon officiellt vuxen. Förra veckan började hon löpa och sedan dess har hormonerna levt om i hennes lilla kropp. Var hon energisk innan så är det inget mot vad hon är nu.

Eftersom alla hundarna nu har löpt eller håller på att avsluta löp, så lägger de pälsarna. Vi har så mycket hundhår över allt att jag håller på att bli galen! Tack och lov så fick vi en smart liten handdammsugare i julklapp att ha i husvagnen och den har räddat livet på mig och soffan. För hur smart är det att ha en tygsoffa när man har hund?

Alltså, gott folk! När jag skrev att Spice Pirayanson var som en fisk så menade jag inte fisk, utan Fisk. Det var inte ens en medveten ordvits utan jag syftade på stjärntecknet Fisken.

Följande hittade jag på Agileramera och är skrivet av Nancy Holmström. Mycket av det passar in på Spice, men det stämmer ännu bättre inpå Långa Luse som minsann också är en fisk.

Fiskarna ca 19/2 – 19/3

Dina bästa sidor
Du är en rar och mycket anpassningsbar hund, som inte i första hand enbart ser till dig själv. Din matte/husse får gärna hälsa på sina vänner när du själv hälsat (skällt) färdigt. Och du tar stor hänsyn till din omgivning och låter gärna din matte/husse också får vara i sängen eller soffan. Du visar stort tålamod när din förare velar med fötterna i vänstersvängen under fria följet. Du är en ärlig och fint lyssnande vän så länge som du tror att det kan belönas med mat eller godis. Du är en mycket vänlig natur och vill nästan alla tvåbenta väl, i alla fall om de har uppnått vuxen ålder. Du är även vänlig mot andra hundar om du själv fått välja deras sällskap.

Skogen är ett måste för dig men även gräsmattor och rabatter kan duga för dina kroppsliga njutningar. Du är en sann naturälskare, du älskar (att jaga) fåglar, kaniner och rådjur. Och inget går enligt dig upp emot att få spåra i snårig terräng. De flesta agility- och appellplaner är belägna i vacker natur, något du särskilt uppskattar. Du har en starkt utvecklad känslighet och ett utpräglat gott minne. Har din matte/husse en enda gång plockat bort en fästing med en pincett kommer du alltid att rygga för pincetter. Fast du är också bra på att förtränga det du inte vill komma ihåg, t.ex att man måste ha minst en tass på kontaktfälten eller att man inte får klia sig under platsliggningen. Du är ytterst konstnärligt lagd så du passar för att uppträda på cirkus, hålla på med freestyle eller vara med i Top Dog. Frågan är om din matte/husse gör det.

Dina sämsta sidor
Du är en allvarlig filosof men du har svårt för att förmedla dina tankar. Din matte/husse förstår sig inte alltid på ditt beteende, särskilt inte när du verkar splittrad och förvirrad. Du engagerar dig ofta alltför mycket känslomässigt i det som händer runt om dig, t.ex under träning eller tävling. Man kan om en snäll människa säga att hon inte kan göra en fluga förnär, men med dig är det tvärtom: en fluga kan verkligen riva upp hela din tillvaro! För att inte tala om när någon utanför banan använder en pipleksak samtidigt som du själv ska in! Eller om en kanin plötsligt korsar spåret. Du kan sällan engagera dig i mer än en sak i taget.

Ditt humör är som gungan, upp och ner och svajigt på mitten. Detsamma gäller ditt självförtroende. I ena stunden är du kaxig och självsäker för att i nästa drabbas av osäkerhet och nervositet. Du behöver mycket stöd och ständiga bevis på att du är duktig och älskad för att må bra.

I många bloggar jag läst under min julledighet så har man beskrivit sina mål för det nya tävlingsåret. Mina mål är definitivt inte årsbundna utan hundlivet och tävlingarna rör sig i ett evigt kretslopp i mitt och husses liv. Jag har mina mål ständigt framför ögonen och till skillnad från det jag tjatar på mina elver om så har jag inte skrivit ner dem. Men det skadar aldrig att tänka till och sätta saker och ting på pränt, så här kommer mina mål för det nya fantastiska tävlingsåret 2008.

Nova

Denna fantastiska jycke och tävlingskompanjon som jag kan lita på i vått och torrt. Hur många gånger har hon räddat mig ur knepiga situationer? Förmodligen lika många gånger som hon inte förlåtit mig för att jag har strulat till det.

Målet för 2008 är att:

- få bra kontaktfält så att vi kan hyffsa till tiderna i agilityklass

- ta åtmintone ett cert

- ta oss igenom SM-debuten utan disk

- kvala in till nästa års SM

- förbättra vårt samarbete ännu mer

- fortsätta att få 1:or i utställningsringen

Spice

Min fina Spice Pirayanson, så ung och ändå så duktig! Vad månne det bliva av denna jycke?

Målet för 2008 är:

- att utveckla vår samarbete i den positiva riktning vi redan har

- att ha koncentrationen att klara en hel bana när hon är 12 månader

- att var startklar när hon är 18 månader

- att fortsätta få bra utställningsresultat

Så har vi då varit på My Dog för allra första gången. Och det var både en positiv och en negativ upplevelse samtidigt.

Det positiva var att man i Göteborg tar agilityn på största allvar och ger den ordentligt med plats, läktare, storbildsskärm och fantastiska funktionärer. På den negativa listan kan jag sätta upp självupptagna utställare, sviniga dito som tydligen inte vet vad papperskorgar är till, stor publik som inte begriper att för att se agility så krävs det att man släpper fram förarna till ringen. Och trots de fantastiska funktionärerna så var det två gigantiskt långa dagar.

På fredagen åkte vi hemmifrån 05.00 Vi tävlade inte första klssen men vi misstänkte att det skulle bli strid på kniven om bra sittplatser. Resan gick snabb och redan 30 minuter innan insläppet öppnade var vi på plats. Det bästa var att man slapp vara utomhus om man inte ville; från parkeringsgaraget ledde en övertäckt bro över till mässan och rastgårdarna fanns inomhus.

När vi väl var på plats fick vi vänta ganska länge innan vi fick starta. Första klassen var hoppklass 3 med ca. 90 starter. Nova gjorde ett fint lopp men fick tyvärr lite tidsfel, under sekunden. Precis som i Stockholm reagerade hon på underlaget. Luna gjorde också ett bra lopp men fick även hon tidsfel. Klockan 11 var vi klara och sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Tiden fick vi fördriva genom att gå runt bland försäljarna och titta. Jag köpte en ny snakekedja och ett nytt utställningskoppel med hake.

Vid 20-snåret var det äntligen dags för agilityklass 3. Nova var först in och gjorde jättefina kontaktfält. Tyvärr blev det ett missförstånd oss emellan och vid den kota tunneln som låg under balansens uppgång följde hon med mig en bit och jag fick fem fel. Trodde jag. När jag tittade efter så visade det sig att jag inte fått några fel, bara 0,89 futtiga tidsfel. Än värre var att med det låg jag på fjärde plats. Risken hade alltså varit att jag kunde ha fått certet, men inte med 0,89 tidsfel. Tack och lov så sjönk jag lite i listan och slutade på 10:e och sista prisplats. Men tack vare alla strykningar så delade de bara ut nio priser. Typiskt!

Klockan var en bra bit över 22 när vi lämnade mässan och gick ner på ICA Focus som låg under parkeringsgaraget. Vilken affär! Jag skulle kunna flytta till Göteborg enbart på grund av ICA Focus. Det fanns inte en vara som den butiken inte hade. Delikatessavdelningen var fylld med hemlagade pajen, röror, revben, kycklingar, bakverk och choklad.

Vi laddade upp med diverse läckerheter och åkte till Lisebergs camping där vi fått en stuga.

Tillsamman med goda vänner som vi delade stugan med satte vi oss och pratade och åt och drack gott.

Klockan var ganska mycket när vi kröp ner i bingen och ändå låg vi och pratade ett bra tag.

På söndagen var vi på plats precis lika tidigt för vi skulle springa i första klassen, hoppklass 3 internationell. Nova skötte sig över förväntan men under ett panikartat ögonblick fick jag stanna upp och fundera på vart jag skulle härnäst. Jag brukar inte ha problem att memorera banan, men den här var svår med många passager över samma hinder. Givetvis fick jag tidsfel på grund av min tvekan. Luna kändes inte riktigt fräsch och även hon fick tidsfel.

Även nu fick vi vänta. Vi passade på att gå ner till ICA Focus och handla lunch; ost- och skinkpaj, revben och potatisgratäng. Till efterätt blev det en stor låda skuren frukt; melon, jordgubbar och papaya.

Under förmiddagen fick vi allt mer ororande rapporter om snöstorm och blankis söderut, ett oväder som sakta drog sig norrut. Många började åka hem och strök sig från klasserna. Vi bestämde oss för att stanna eftersom vi inte behövde skynda oss hem.

Till slut var det dags för sista klassen, agilityklass 3 internationell. Banan var inte jättespännande vilket var trist med tanke på de övriga banorna som varit så kul.

Den var inte heller jättesvår men ändå så diskade sig många. Jag startade precis i slutet och jag provade en ny uppvärmning med Nova. Och den tog skruv! Hon drog på nästan som utomhus och kontaktfälten var så fina. Men på slutet tabbade jag mig och hamnade på efterkälken och Nova tog ett hinder baklänges och vi blev diskade. Men jag var så himla nöjd i alla fall.

Husse och Luna kom imål med tidsfel, men husse var nöjd ändå.

Nu kunde vi packa ihop och lämna inomhussäsongen bakom oss. Inga fler fuskgrön inomhusmattor för min duktiga Nov-Nov.

Vädret var inte att leka med men några olyckor såg vi inte. Snön hade nått Göteborg när vi åkte men vi kunde i alla fall plöja på stadigt i 80 km/h hela vägen hem och vi rullade in på Storgatan 148 vid tiotiden.

På det hela taget var det två lyckade dagar trots att placeringarna uteblev. Men jag saknade min Spice-Piraya något fruktansvärt och hon ville inte hälsa på mig när jag kom hem. Inte förrän långt senare hade hon förlåtit mig för att jag lämnade henne med hundvakten, som hon trots allt känner, och hon bevisade att hon är en känslig och delikat liten FISK.

Nyårsafton avlöpte ganska väl trots allt. Vi hade laddat hundarna med DAP två veckor innan men vi märkte ingen skillnad på Luna. Hon tjöt som vanligt. På nyårsafton blandade vi ut DAP med vatten och sprejade det i rummet och på inredningen. Det fungerade lite bättre. Nova ville mörda fyrverkerierna och var tvärilsken. Vi käkade gott och tittade på TV. På 12-slaget var vi ute och tittade lite på raketerna men jag får ingen ro när Nova vrålskäller.

På nyårsdagen var vi i Åstorp och tränade. Och vet ni vad, det snöade!

Vi tränade kontaktfält inför My Dog och jag passade på att fota lite. Jag tränade Spice också och hon var SÅÅÅ duktig! Nu har vi inte tränat på ett tag och det har nog varit bra, så kunskapen har hunnit fastna lite bättre.

I går var jag inne och jobbade några timmar- hur kul är det att börja 6.30 när man är van att gå och lägga sig långt efter midnatt? Det gick bra ändå och på eftermiddagen var vi och köpte tyg och tittade på tänkbara inredningar till husvagnen.

Resten av tiden har jag sytt, sytt, sytt. Både Nova och Luna har fått varsitt fleecetäcke och Nova har fått en fleecefilt också. Partisk?! Nä då! =)

Imorgon åker vi till My Dog 05.00 Usch, så tidigt! Vi kommer bara att ha Nova och Luna med oss eftersom bara tävlande hundar blir insläppta. Svägerskan kommer hit för att passa de andra. Jag är lite orolig för hur det ska gå för Bebis-Pirayan, hon har aldrig varit utan Nova innan.

Det kommer att bli två långa dagar i Göteborg. Imorgon tävlar vi sista klassen som beräknas vara klar 22.30 och på fredag startar vi i första klassen som börjar 7.40 Från början hade vi tänkt åka hem och sova här, men i sista stund fick vi tag i en stuga en bit från mässan. 1300 starter per dag ska de hinna med.

Det har snöat i två dagar nu snart och det börjar faktiskt stanna på marken. Och stormar gör det. Ska bli spännande att se hurvägen ser ut norr om Hallandsåsen.