Tänk att det alltid måste blåsa på Oxie BK! På våren och hösten blåser det snålt och på sommaren blåser det monsunvindar.

Men för en gång skull var vi tacksamma för blåsten, helt plötsligt var det inte 30 grader varmt HELA tiden. Och längre framåt kvällen blev det riktigt svalt och skönt. Många klädde på sig och gnällde över kylan men inte jag.

Resultatmässigt var kvällens tävling inte så jättespännande. Jag tävlade med både Luna och Nova eftersom husse dömde och vi började med agilityklassen.

Banan var inte jätterolig, nej. Och inte jättesvår heller. Den största utmaningen var att den var väldigt lång, vi sprang i princip fram och tillbaka över planen ett par vändor. Och så var det halt om man hade valt fel skor. Vilket jag hade gjort. Min vana trogen hade jag med mig fotbollsskorna men på den hårda marken med långt strävt gräs så blev som att springa på en stubbåker. Absolut noll grepp och jag kände mig som Bambi på hal is.

Eftersom jag inte hade bra grepp så kunde jag inte hjälpa hundarna så mycket som jag hade velat. Nu behövdes det i och för sig inte, de nollade båda två, men jag hade kunnat hamna längre upp i resultatlistan om jag hade kunnat springa. Luna fick en SM-nolla men Nova är redan klar i agility så jag var mera ute efter en topplacering. Istället slutade vi på 10:e och 11:e plats i ett inte allt för stort startfält.

I hoppklass behövde jag SM-nollor med både Nova och Luna men tyvärr fick ingen av dem det. Banan var tajt med hinder rakt framför hunden som inte skulle tas. I small var det jättemånga som föll bort och i medium hade domaren inte ändrat på några avstånd.

På ett ställe kom man i hög fart över långhoppet och rakt fram fanns utgången på en böjd tunnel. Bredvid ingången stod det hopphinder man skulle ta efter tunneln och det stod ivägen för föraren när hunden skulle från långhoppet till ingången. Luna lyckades jag trycka till så att hon hoppade långhoppet på snedden, rakt mot tunnelingången. Men Nova var inte alls med på noterna utan satt som en smäck i utgången istället.

Luna var nolla med fick massor med tidsfel eftersom hon fick lukt på husse i början av banan. Domaren var dessutom ganska lik husse och hade likadana kläder på sig.

På vägen hem följde vi efter några klubbkompisar till McDonalds i Lödde. Men när vi kom fram så hade de precis stängt. Efter mycket dividerande så trodde husse att Burger King i Glumslövsbacken hade öppet till midnatt i alla fall. Men se, de hade också bara öppet till 22.00 Så vi fick dra vidare och hamnade till slut på McDonalds på Stattena i Helsingborg. Egentligen var väl ingen speciellt hungrig men glass och dricka slank i alla fall ner.

Det var väl en romantisk bröllopsdag?

Herregud, vad tiden går! Idag är det 8 år sedan vi gifte oss och vi firar gummibröllop. Vår vana trogen så är vi och tävlar på vår bröllopsdag. Romantiskt, eller hur? Och vet ni hur det kommer sig att vi gifte oss just den 29 juli? Jo, för att husse fick bestämma. Istället för att hämta kalendern så hämtade han senaste numret av Agilitybladet och slog upp tävlingkalendern längst bak. 29 juli var den enda dagen som var tävlingsfri den sommaren...

Människor i min omgivning brukar ofta undra om jag inte är lite galen. Det är nog något som många hundmänniskor upplever. För det verkar faktiskt inte riktigt normalt att ge sig ut i vilket väder som helst bara för att träna hund. Men det gör vi, i alla väder. Idag ifrågasatte jag nästa själv om jag var riktigt klok.

Jag menar, springa omkring på planen i 35-gradig så svetten rinner och det flimrar för ögonen, är det verkligen riktigt klokt?

Idag har vi avslutat helgen med Eva Leandersson och dagen har varit minst lika intressant som gårdagen.

Jag har haft en sådan där riktigt hallelujaupplevelse, när Eva visade hur jag ska få min hund att ta ett hinder bakifrån trots att jag inte är framme och visar. Det är ju det som varit mitt stora bekymmr, när man kommer i hög hastighet med hunden före och så ska hunden runda ett hinderstöd och hoppa hindret fram baksidan. Men nu ÄNTLIGEN har jag fått en metod att lösa det hela på.

Tanken är enkel men genomförande vansinnigt svårt, och det tror jag beror på att min kropp jobbar alldeles av sig själv per automatik. Och det är jättesvårt att stoppa den. Men jag ska öva öva öva till det blir som jag vill.

I de två sista kombinationerna ingick slalom och Eva var inte alls nöjd med mina ingångar. JAG anser att Nova har ett bra och självständigt slalom, enligt mina mått mätt. Men enligt Eva så borde en hund av Novas kaliber ha betydligt bättre och framför allt självständiga ingångar från alla håll.

Där ser man vad man tänker olika. Novas slalom har aldrig berett mig något problem i klass 3 och jag upplever heller aldrig att det har begränsat mig.

Men när jag ser på det ur Evas synpunkt så inser jag ju såklart att hon har rätt. Jag planerar att jobba på Novas ingångar men jag kommer att lägga den största energin på Spice.

I morgon börjar husse att jobba igen och jag har fortfarande en vecka kvar. Hundarna ska få vila efter helgen men på tisdag tänkte jag åka och träna en sväng. Jag behöver köra Luna lite eftersom jag ska tävla med henne i Oxie på tisdag när husse dömer och på lördag när husse åker till Frövi. Då får vi åka till Halmstad ensamma.

Inte i den lokala ICA-butiken, det är då ett som är säkert. Tydligen så ligger det lika mycket arbete bakom detta som att träna hunden till att  bli en fulländad tävlingsmaskin. Fast å andra sidan så är nog inte mina hundar så duktiga som jag inbillar mig...

Den här helgen är Eva Leandersson och drillar ett gäng förare ute på Bialitt. Jag har gått kurs för Eva en termin tidigare med Nova och det var precis den knuff jag behövde.

För även om jag har en (om)ständig träningskompis, så har vi inte riktigt samma uppfattning om vad som är bra eller inte. Ställer jag frågan till husse om vad han tycker, så är det alltid bra. Eller så vankar han uttråkat omkring och bara väntar på att jag ska bli färdig med det jag håller på med.

Även om jag har hållit på länge så ÄR det svårt att hålla koll på sin egen riktning, hundens riktning och hur hundens väg faktiskt blir. Till sin hjälp behöver man någon som förstår tänket och är villig att engagera sig och som inte är rädd för att tycka till. Har man ingen sådan person så får man gå kurs med jämna mellanrum och få skäll.

En sak jag har lärt mig under de senaste åren är att det är så mycket lättare att vara instruktör än tävlingsförare. Som instruktör har jag den fantastiska fördelen att jag ser hela ekipaget och situationen samtidigt. När man springer själv så är det så himla lätt att slarva till det, just för att man inte har hjälpen på träningen. Och på tävling kommer jag gång på gång på mig själv med att inte vara lika noga med vägarna som jag är på träning. Så himla inkonsekvent!

En sak jag har lät mig under dagen är att köra Nova och Spice är två helt olika saker. Men ändå så lika.

Vi började dagen med att gå igenom de allra enklaste svängarna och hur man förbereder en snäv sväng redan innan hindret. Nova är den typen av hund som vänder på en femöring utan vidare förberedelse, när jag gick kurs för Eva tidigare så hade vi ett helsike att få Nova att VILJA förbereda. Nova vill bara spring rakt på och inte bli störd. Men jösses vad den hunden kan svänga!

Spice däremot är som ett helt långtradarekipage. Då menar jag inte att hon är långsam, det vet ni som har sett henne. Men hon är lång i kroppen, har långa kliv och rör sig fort, och hon behöver massor med plats innan en sväng för att den ska bli riktigt snäv. Till skillnad mot Nova så förbereder hon gärna och är mjuk och följsam, så jag få passa mig för annars drar jag henne innanför eller knuffar henne utanför. Just de vida svängarna har varit det jag oroat mig mest för, att hon helt enkelt inte är byggd för att svänga snävt. Givetvis hade jag fel, det handlade helt enkelt bara om att jag inte vågat knuffa/dra tillräckligt mycket i henne för att hon ska komma rätt.

Sedan fick jag såklart bakläxa på mina kontaktfält - jag hade gett mig själv bakläxa på dem redan. Jag hade ju en så bra plan när jag började träna Spice, det var ju bara det att Spice inte hängde med på planen. Nu måste jag träna kontaktfält varje dag om jag ska bli klar till 20 september och den tänkta premiären. Det SKA gå!

Det har varit fruktansvärt varmt idag och på eftermiddagen slutade vi inomhus. Eva passade på att prata lite tävlingspsykologi. Inte det vanliga tramset om målbilder och annat, det där kan vi utan och innan, utan om hur HON tänker och känner.

Det var verkligen intressant och jag har nu skillnaden mellan eliten och oss vanliga alldeles glasklart för mig. En sak som jag har misstänkt vara boven i dramat i mitt fall är distraktionen av så mycket oväsentligt runt omkring. Att det inte fungerar mellan mig och husse på tävlingsplatsen, att butiken tar för mycket tid och att jag inte är stark nog att ta mig tid att åka hemifrån för ett kort träningspass "för att det finns så mycket annat som ska göras". Jag önskar mer hett än någonsin att vi hade trädgård med några hinder i, så mycket lättare livet hade varit då. Men å andra sidan så ligger Bialitt bara 10-15 minuter bort. Till syvende och sist handlar det  om att det finns ett liv där utanför agilitybanan också - tyvärr. Den stora frågan är bara hur man hinner med allt. Det får bli en fråga till imorgon.

... när man hysteriskt trampar på pedalen till soptunnan i badrummet, samtidigt som man blir förbannad över att det inte kommer något vatten ur kranen...

Här kan ni - förhoppningsvis - se filmer från helgen.

Nova - agilityklass 3 söndag

Nova - hoppklass 3 söndag

Luna - hoppklass 3 söndag

Har ägnat dagen åt att samla ihop resterna efter Värmlandsveckan och i det ingick att tömma kameran.

Hittade en ganska kul bild från banan under landslagsuttagningen. Denna skylt stod i bankanten precis i starten när tävlingen pågick för fullt. Borde inte alla landslagshundarna vara diskade då?