Jaha, då var semestervecka  nummer två till ända. Vad jag har gjort?

Tja... *funderar*

I onsdags var vi i alla fall och höll sista gången på handlingskursen. Vi körde en hoppklassbana den här gången och alla löste den hur snyggt som helst. Husse bjöd på tårta, både för att han tagit cert och för att det var ansvlutning. Alla var jättenöjda med kursen och hävdade att de hade lärt sig massor, och det är såklart jätteskoj. Vidare undrade de om vi inte kunde ha fler kurser som denna, modell intensiv i mindre grupper. Man är ju inte sen att nappa på förslag! Jag lovade att göra vad jag kunde och föreslog att de bokade tid några stycken åt gången för ett par timmars träning.

Efteråt stannade vi kvar och tränade med våra egna hundar. Nova gick alldeles fantastiskt bra och jag kunde släppa iväg henne hur långt som helst. Alla svåra bakombyte följda av 180-graderssvängar satt som en smäck, hur snävt som helst. Det är bara att konstatera att jag på träning är betydligt mer tydlig, konsekvent och säker i min handling. Jag fattar inte att det ska vara så förbaskat svårt att få till det på tävling! Jag med min erfarenhet borde verkligen inte drabbas av tvivel på mig själv i tävlingssituationer och framför allt borde jag inte göra sånna tabbar som jag ibland gör.

Jag hade min nya träningsäska med mig, fullproppad med allt jag handlat åt Spice när vi var i Borås. Den nya bollen med snöret i var en riktig höjdare och hon sprang som en galning efter bollen och ville sedan inte släppa den. Vi tränade lite inkallnig  också med hjälp av husse. Och så körde vi lite tunnel. Innan har hon gått igenom när vi har lekt, men nu vill jag mer styra henne till att göra det när jag vill. Vi jobbar även med små pyttiga hopp så att hon ska få in hopptekniken och samtidigt förstå att hon ska passera mellan hinderstöden.

Idag har vi varit iväg och tränat våra egna hundar. En av våra elever var också med. Vi har tränat henne i flera år nu och hon handlar hund minst lika bra som vi och bangar inte för att ta sig igenom hemska klass 3-banor. Det är både trevligare och enklare att träna flera tillsammans. Det är mer inspirerande att bygga längre kombinationer och banor för man slipper slita så mycket själv. Och man sitter ner mellan varven och tar det lugnt och pratar om allt möjligt medan hundarna leker tillsammans.

Vi tränade först på banan från i onsdag. Husse och jag slipade på en del finesser och vår elev hade inte provat den innan.

Vädret var definitivt inte på vår sida. Det regnade hela förmiddagen och när vi träffades till lunch, iklädda fleecetröjor, långbyxor och regnkläder, tittade solen fram och förvandlade klimatet till tropiskt växthus. Jag ljuger inte om luftfuktigheten var 200 %! Svetten rann, det sved i luftvägarna och vi mådde illa redan efter ett par rundor på banan. Efter ett tag gav vi upp och satte oss med varsin dricka.

Jag passade även på att köra lite utställningsträning med Spice. Jag tog på henne den nya snakekedjan för att se hur hon reagerade. Det tog ett tag innan hon fattade att om hon drog så tog det emot. Jag var snabb att klicka så fort kedja slaknade och hon gick fint. Hon har väldigt svårt att koncentrera sig när hon är bland andra hundar. Även om de är en bit bort så måste hon kolla vad de gör. Vi måste träna mycket tillsammans med andra.

Till slut byggde vi en annan bana, från Världsmästerskapen 2000. Man märker att det har hänt en hel del på banritningsfronten sedan dess. Den här var som en lite klurigare klass 2. Har man bara handling så är det inga problem att ta sig igenom. Jag passade på att slipa lite på de snäva svängarna och på utkommando följt av en snäv sväng. Men de vill sig inte riktigt. Jag måste klura lite på om det är jag som gör något fel eller om Nova helt enkelt inte kan svänga snävare än så.

Spice och Nova har energi så det räcker och blir över. När alla andra var helt slut så sprang de fortfarande omkring på planen och lekte. Förhoppningsvis ligger de i vardagsrummet eller på balkongen och sover nu.

... i solen, hade jag velat skriva. Istället blir det bara lata dagar. Punkt. Här blir det minsann inte många barn gjorda!

Bara lugn, husse har inte semester, det är bara ett uttryck! *s*

Men faktum är, att även om vi hade försökt göra barn så hade vi inte kunnat. För vi använder världens mest effektiva preventivmedel. Det kallas Spice. Om man har en fyra månader gammal Novabebis i sängkammaren så finns det inte ens utrymme för en godnattpuss. För Spice är överallt. Att busa i sängen eller att ligga ovanpå oss och bitas är det bästa som finns tycker Spice. Och ordet "nej" har hon helt enkelt inte förstått. En barsk blick och basröst får henne bara att bli ännu mer busig och bitas ännu hårdare. Och Spice har dessutom assistans av Den Ömma Modern. Nova måste helt enkelt komma upp i sängen och se vad det är som pågår. Och så tar hon Spice i upptuktelse och så är kriget i full gång. När husse och jag ligger där, när varandra mitt i sängen, passar Rupa och Luse på att utnyttja det överblivna platsen i sängen för egen del. Luna ligger under sängen och piper och gnyr för att världen inte kretsar runt henne. Ibland fiser hon dessutom illaluktande kofisar som definitivt är en romantikdödare. Nästan värre än husses marinblå tubsockar!

Det hela brukar sluta med att jag tar min bok och läser tills lugnet har lagt sig och husse, på sin sida av sängen, snarkar ljudligt innan jag ens läst en halv sida i boken. Och så undrar folk varför vi är barnlösa!!

Nu är jag inne på andra veckan av min semester och jag är ganska frustrerad. Inte nog med att jag är lat och tar allting med en klackspark, hittils har jag bara strukit två punkter på min att-göra-lista, jag är dessutom inte ett dugg solbränd. Solbrännan jag skaffade mig i Borås håller sakta på att blekna eftersom den inte blivit påfylld. Fjällar gör jag dessutom. Om det bara hade varit stora fjäll, sånna man kan dra av i stora sjok, så hade väl allt varit gott och väl. Men nu fjällar jag bara små tramsiga fjäll som knappast räknas.

Sakta med säkert håller skåneland på att torka upp. Men det tar sin tid och fortfarande står det vatten lite här och var. Ikväll fick jag till och med vända på kvällsrundan för åpromenaden stod under vatten. Det räckte att jag gick tillbaka en bit, sedan kunde jag snedda genom Hembygdsparken.

Imorgon är det avslutning på sommarkursen. Jag har faktiskt inte tränat sedan förra veckan. *skäms* Men nu får jag ta och skärpa mig, för om en drygt en veck drar vi ut på tävlingsturné.

Ah, ljuvliga skånska sommar när den är som bäst - ösregn, blåst och +10! Vad kan väl vara bättre än att ha semester när Vägverket utfärdar vattenvarning i hela länet? Eller när hela huset luktar lerig och blöt hund?

För er som helt missade ironin i inledningen så kan jag berätta att jag inte är road. Jag har sett fram emot semestern så länge och verkligen gjort mig förtjänt av den, och så är vädret bara helt katastrof. Regn kan jag leva med, men inte sådana mängder som vi får just nu. Utan uppehåll dessutom. Hela jag blir väldigt slö och degig av vädret och huvudet bultar. Lite illa mår jag minsann också och migränanfallet lurar runt hörnet med glimmande huggtänder.

Hur som helst så hade jag bestämt träff med en god vän ute på Kontaktfältet för agilityträning. Och agilityfolk är lite lätt skadade, för de tränar i vilket väder som helst. Det är nyttigt för på tävling är det aldrig  bara solsken, hävdar de envist. Och det är sant. Man måste träna i alla sorters väder. Fast idag kändes det som om vi hade gått lite till överdrift. För på den väldränerade grusplanen stod det massor med vatten. Och DÅ har det regnat mycket. Så vi fick släpa in lite hinder på gräsplanen istället. När vi var klara med det var vi genomblöta. Bebis-Pirayan skuttade omkring glad i hågen, iförd sitt lilla regntäcke som redan håller på att bli för litet. När ska hon sluta växa? Nova låter sig inte heller påverkas av petitesser som ösregn. Här ska tränas, sa Nova och körde satan i gatan så grästovorna flög. När det inte var hennes tur vadade hon antingen omkring i en gigantisk vattenpöl eller skulade under en stol. Till slut hade till och med Nova fått nog och ville åka hem. Just nu sitter hon och Pirayan Pirayanson i tvättstugan och torkar.

Även jag sitter och torkar, dock framför datorn. När jag satte mig i bilen plockade jag av mig så mycket blöta kläder jag kunde. Allting var genomblött. Till och med hatten var dyngsur och läckte. Bilen immade igen på nolltid. Glasögonen också.

När jag skulle köra på motorvägen höll jag på att krocka. Med en dum tysk turist. Han körde en stor skåpbil med en ännu större husvagn efter. Och inga husvagnsspeglar hade han. I det här landet flyttar man på sig om någon kommer på påfarten. Det gjorde inte han. Lastbilen framför mig fick ställa sig på bromsen och själv fick jag bli inklämd mellan tysken och lastbilen. Hade jag inte sett mig för och insett att tysken inte hade tänkt flytta på sig så hade Volvon varit skrot nu.

Även om Ängelholm inte är en jättestor turiststad, så är här en hel del turister. Måhända att de är bra för ekonomin men något annat är de inte bra för. De ställer till oreda i traffiken och på ICA och ställer orimliga krav på allt och alla. Om de nu inte är nöjda, varför envisas de med att komma tillbaka år efter år?

Visst, ljumma sommarkvällar, när uteserveringarna på torget fylls med folk, ger turisterna det hela en kontinental känsla. Men dagar som idag, när regnet öser ner och tyskarna inte kan köra bil, då tycker jag att de ska resa hem istället.

Själv ska jag resa mig ur stolen och baka hallonmuffins.

Ja, jag vet att jag lovade en rapport från helgens äventyr i Borås, men jag har inte orkat ta tag i det. Inte heller har jag svarat på alla långa och jättetrevliga mail jag fått under helgen. NI som känner mig vet att jag anser att ni bör få lika långa och trevliga mail tillbaka, och just idag har inspirationen svikit mig. Men bara lugn, jag hör av mig snart.

Detta har då varit min första riktiga semesterdag. Ni vet när man kan ligga kvar i sängen medan alla andra går till jobbet. Jag gick ändå upp i lagom tid för att sätta igång och röja och tömma alla väskor och kassar. Vi packade inte upp ett dugg när vi kom hem igår utan satte oss bara på soffan och pustade ut.

Hundarna har fått sig ett bad idag. Eftersom vi numera tränar på grus så blir de grådassiga in på bara skinnet och jag upplever att de kliar sig mer än annars. Då får de bada och så blir allt bra igen. Både Stygg-Luna, Ful-Nova och Långa Luse fäller och ett bad brukar hjälpa det hela på traven. Jag hade beställt fint väder så att hundarna kunde torka på balkongen, men icke. Förvisso blåste det och de hade blivit torra på nolltid, men det var kallt i vinden och jag tyckte nog att det gränsade till djurplågeri att låta dem sitta där ute. Så istället fick de vara i tvättstugan. Till slut var de torra och fina och det var dags för borstar och kammar. Ve och fasa! Hela huset var täckt av hundhår när vi var klara. Det tog nästan en hel timme att borsta igenom hela Stygg-Lunas päls, men fin blev hon. Ful-Nova vågade jag knappt borsta alls för då får hon rivmärken i skinnet, så tunn är pälsen.

Även om jag inte skrivit om våra äventyr i helgen, så har jag tänkt mycket på dem. Hela sverigeeliten var samlad och jag har fått se the best of the best tävla sina fantastiska hundar. Helt plötsligt stod det klart för mig vad som skiljer mig från dem och vad jag ska träna på.

Så nu loggar jag ut härifrån för idag och ritar lite kombinationer istället.

Nu har vi kommit hem från vårt äventyr i Borås. Jag har haft fantastiskt roligt, träffat trevliga människor, bott bra och ätit gott. Hela upplevelsen i sig har varit så bra att den totalt överskuggar det faktum att resultaten på banan var helt åt pepparn. Jag ska försöka återge det hela i bloggen imorgon, även om det kan bli långdraget. Men det gör inget, för jag har semester!!!

Appropå skugga, så borde jag hållit mig i den under dagen eller åtminstone smort in mig med solskyddscreme. Men, nu gjorde jag inte det och jag är återigen som en kokt räka.

Somliga staffar Gud omedelbart!