Ja, då var Bebis-Pirayorna officiellt leveransklara, 8 veckor gamla. Inte utan att det börja kännas lite nu. Visst är de brötiga och högljudda, man samtidigt så underbart ljuvliga när de kommer med bruna sammetsögon och viftande svansar, fyllda av förtroende för sina tvåbeningar. Vad kommer det att bli av dem?

Jag har valt mina valpköpare med omsorg, men sedan valparna är betalda upphör min rätt till dem. Min rätt att låta dem sova i min säng på natten. Min rätt att kela med dem i soffan. Min rätt att banna dem när de tuggar på möblerna. Min rätt att finnas vid deras sida i vått och torrt.

På något vis känns det som ett stort svek. Jag har satt dem till världen och låtit dem bo hos mig, verkligen älskat de små liven, och överlåter jag dem helt "lättvindligt" åt någon annan. Usch, vad det är jobbigt att vara uppfödare ibland!

Jag minns så väl när Nixxa flyttade. Hela sista dagen mådde jag så fruktansvärt dåligt. Hela min själ skrek nej, och jag ville bara ringa och säga att köpet inte blir av. Det var så jobbigt att se henne åka och när ytterdörren stängdes efter dem blev det knäpp tyst. Och sedan kände jag en stor frid. Det här skulle bli så bra! Nixxa hade en fantastisk framtid att gå till mötes, inte med mig, men med någon som skulle komma att älska henne lika mycket. Det känns så skönt att se Nixxa och hennes fodervärd tillsammans, för hon älskar sin Nixxa. Lika mycket som jag. Och jag hoppas att jag ska få lika mycket foton och hälsningar från mina nya valpköpare som jag fått från Nixxa och hennes familj. För det är det lilla som gör det. Det som krävs för att jag ska veta att mina Bebis-Pirayor har det bra.