Nä, jag blir faktiskt inte nervös på utställningar. I början var jag det lite, eftersom jag vara osäker på vart jag skulle stå och gå. När jag visar Spice är jag lite nervös eftersom öronen inte är som de ska.

Men jag är inte nervös inför prestationen. Allt jag kan göra är att ha en välfluffad hund och be en bön till högre makter. Resten är upp tilldomaren. Antingen gillar han eller hon min typ av hund - eller så blir det tummen ner. Men det viktigaste för min del är att få en rättvis bedömning. Att jag upplever att domaren verkligen har ansträngt sig för att jämföra min hund med rasstandarden och tagit sig god tid att känna och titta. Att jag får en placering är bara grädden på moset.

Idag har jag visat både Rupa och Spice. Spice var ett osäkert kort in i det sista, men jag bad en bön i sista minuten att öronen skulle hållsa sig medan vi var inne i ringen och det gjorde de.

I morse ringde klockan 05.00 Ingen rolig tid att gå upp ska jag säga. Redan 30 minuter senare var hundarna rastade och Rupa stod på bordet under fönen. Rupa tycker att det är VÄLDIGT onödigt att bli fönad. Spice däremot tycker om det, så länge jag låter bli att lugga henne i byxorna med borsten.

Sedan skulle jag förvandla mig till supersnygg proffshandler - inte helt lätt. Eftersom jag inte hann tvätta håret så hade jag en bad hairday.

Vi kom iväg något försenade. Och då blev det nervöst! På motervägen var det dimma. Jättemycket dimma! Och ingen använde sina dimbakljus. Rätt som det var så hade man en annan bil mitt framför grillen. Läskigt!

Efter ett tag så upptäckte jag att alla snällt snigelkörde i högerfilen, alltså flyttade jag över i vänsterfilen och drog iväg. Eftersom JAG har dimbakljus påmin bil, så hade jag snart en lång rad bilar på släp efter mig. Snacka om att känna sig som Rudolf med röda mulen!

Husse mötte mig utanför Mässan. Han körde in på funktionärsparkeringen och lastade ur bilen och jag behövde bara ta hundarna och gå igenom veterinärsbesiktningen.

Ju mer jag ställer ut desto mer förstår jag varför hundutställning betraktas som snobbsport och att utställare anses vara riktiga skitstövlar.

Här står vi i denna jättelånga kö, solen skiner förvisso, men det är svinkallt. Plötligt väjer alla för en stor äcklig hundskit. Mitt i kön! Varför plockar man inte upp efter sig???

Längs med hela kön går funktionärer och håller rätt på alla och lotsar vilsegångna på rätt håll. Med jämna mellanrum segler det någon utställare förbi kön i tron om att de ska gå före alla andra. Och när funktionärerna vänligt med bestämt stoppar dem blir de överösta med okvädningsord och hotelser om att ALDRIG mer ställa på Malmö Int. TACK säger jag bara! Folk som er klara vi oss utan.

Kanske är det för att jag är van funtionär som jag vet att alla inne på tävlingen jobbar så fort de kan med att släppa in alla. Som tävlande kan vi hjälpa till genom att ha alla papper i handen och se till att ha alla hundar tillgängliga för veterinären.

Men nej då, det verkar vara överkurs. Däremot har de MVG i ämnet Klaga På Funktionärerna Och Arrangören.

Jag vet, som funktionär, att vid långa köer och svårigheter att komma in, så startar inte bedömningen förrän trycket har lättat och man tror sig ha fått in de flesta.

Jag förstår inte vad de gnäller för, det tog mig 10 minuter att komma innanför dörren och kanske 5 minuter innan jag kom fram till veterinären.

Först fick jag sätta igång och frisera en hund åt en bekant. Han skulle in bland juniorhanarna. Tyvärr fick han bara en 3:a vilket jag inte tyckte var rättvist.

Efter det fick jag ta tag i projekt Spice. In i det sista visste jag inte om öronen var presentabla eller inte. Resten av hunden var himla snygg i alla fall. Jag gick in i ringen till slut, och det var tur, för Spice fick ett rött band och jättefin kritik. Jag hade hoppats på rött band men inte blivit förvånad om vi fått ett blått. Hon är faktiskt bara 12 månader. Domaren gallrade verkligen jättehårt och många fick lämna ringen med blåa eller gula band. Av 10 juniortikar fick endast 4 rött band.

Jag hann precis ut och fluffa till Spice, sedan var det dags att gå in igen och slåss om placeringarna. Spice blev placerad som nummer 4 och fick grönt band.

Grattis till Karin och Kiwi som vann och fick ett CK!

Med Rupa är utställning a piece of cake. Hon visar alltid upp sig från sin bästa sida och kan det här med att visa upp sig.

I veteranklass blir hundarna inte kvalitetsbedömda utan placeras direkt.

Rupa tävlade mot två andra tikar, en blå och en sobel som vunnit massor i sitt liv. Hon vann givetvis och Rupa kom tvåa. Hon fick dessutom HP och jättefin kritik.