- Har Luse hälsat på dig?

Det var det första husse sa till mig när jag kom innanför dörren ikväll. Snabbt svepte jag med blicken över flocken. Nej, Luse var inte där. Luse satt under soffbordet med huvudet vänt ifrån mig, och svansen mellan benen viftade ursäktande. Hur jag än lockade så ville hon vare sig komma eller titta på mig. Så fort de andra hundarna kom nära så backade hon undan och svansen viftade ännu häftigare. Hon såg ut som en hund som fått ett rejält kok stryk.

Husse berättade att hon varit sådär ända sedan han kom hem. Att hon med viss tvekan hade följt med ut på kissrunda och att det hade gått långsamt, långsamt.

Jag ville givetvis känna på henne och när jag lyfte upp henne så skrek hon och blev alldeles stel i hela kroppen. Ändå smärtade hon inte någonstans när jag klämde på henne. Men när jag släppte ner henne igen ställde hon sig med rumpan emot och tittade inte ens på mig och svarade inte på tilltal.

Veterinären svarade inte när jag ringde, så jag sprang upp till datorn och googlade på hjärnblödning, för det var min första tanke. Inget av det stämde egentligen in. Jag provade ytterligare en veterinär utan att få svar. Till slut ringde jag Luses uppfödare i hopp om att hon kunde ge mig någon ledtråd. Jag fick veta att hon för många år sedan åkt iväg med en tik med liknande symptom där veterinären trodde att det var en hjänblödning. Men efter ytterligare en titt så visade det sig att hunden hade en rejäl nackspärr. Den hunden kunde bara - precis som Luse - vända huvudet åt höger och då också bara svänga åt höger. Eftersom hundar med hjänblödning gärna går i cirklar så bli man lite stirrig.

Vi åkte in till veterinären i Helsingborg på vinst och förlust i hopp om att slippa åka till djursjukhuset. Tack och lov så kunde de ta emot oss med en gång.

Veterinären kunde snabbt konstatera att Luse inte hade hjärnblödning men att något var fel. Tyvärr var symptomen väldigt diffusa och kunde vara en mängd olika saker, bland annat olika fästingsjukdomar. Så Luse fick lämna massor med blod efter en grundlig undersökning och sedan fick hon smärtlindrande och antiinflammatorisk meducin. Problemet verka sitta i rygg eller nacke och kan helt enkelt bero på en rejäl smäll. Luse och Spice leker ganska hårdhänta lekar emellanåt.

Så nu får Luse vila och så får vi se vad proverna säger.

 

Karin

21 oktober 2008 20:27

Stackars lilla Luse!!!
Krama henne från mig.

http://www.coolmixkennel.se

 

Mari

21 oktober 2008 20:31

Lilla LuseBuse, hoppas hon blir sitt vanliga jag snabbt igen!

http://www.slimminge.nu/klockaregarden

 

mclapper

21 oktober 2008 20:44

Hejsan! Hoppas vovven mår bättre snart!
Jag har en sheltiehanne på 1 år som haft lite liknande problem och blir förlamad i bakänden med jämna mellanrum. Det är så HEMSKT när de mår dåligt de små liven, så som sagt, hoppas vovven mår bättre snart!

http://mclapper.bloggagratis.se

 

Karin o Maria

21 oktober 2008 23:51

Krya på dig Luse!
MVH
Karin och Maria

http://www.stjarnflockens.com

 

Sara

22 oktober 2008 08:59

lille Lusebuse.. hon kommer klara sig galant för hon har världens bästa familj!

http://lunaqueen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...