Som det blåser i Skåneland idag! SMHI har utfärdat klass 2-varning och det känns faktiskt lite läskigt. Hela vår ovanvåning svajjar och himlen är alldeles svart. Det har precis kommit en stor hagelskur och ljuset har blinkat ett par gånger.

Jag har varit ledig idag också och jag kan kugnt säga att jag gärna hade varit hemmafru. Det är ju inte så att man är sysslolös precis och det vill jag inte vara heller. Jag vill bara göra andra saker. Det är så skönt det är att kunna vara hemma och göra saker och ting i den ordning man vill. Och så mycket man hinner när man inte hela tiden blir avbrutan av en massa måstesaker.

På förmiddagen fotade jag alla mina handsydda halsband och en del leksaker jag inte hade bild på. Vilken skillnad det blir när man har en bra kamera! Hunderian hemsida kommer att uppdateras efter hand med nya fräscha bilder.

Nu på eftermiddagen har jag tagit ett rejält röj här hemma. Vi har ändrat oss i fråga om möbleringen i gästrummet och därför börjat flytta runt grejjorna igen. För att kunna bädda sängen så var jag tvungen att ge mig in i klädkammare - ve och fasa - och när jag började plocka i saker och ting så blev jag tvungen att städa där inne också. Linneskåpet har också varit i stort behov av organisering en längre tid och idag har jag äntligen gjort det.

Jag avslutade med den vanliga veckostädningen, lite grundligare än vanligt faktiskt, eftersom hundarna verkar ha slutat fälla nu.  Tvättmaskinen går för fullt och diskmaskinen är klar att tömmas. Det är underbart när hemmet är fräscht men vetskapen om att det varar en timme eller två gör en lite deppig.

Idag har jag varit ledig. Så himla skönt faktiskt. Sportlovet började idag, men som fritidsspedagog jobbar man ändå. Så jag fick ta till mina surt förvärvade komptimmar. Semsterdagarna behöver jag till sommaren.

Jag har mest pysslat runt lite här hemma, röjt upp och jobbat vid datorn. Hundarna har legat utspridda lite här och var och sovit i lugn och ro. Dom gillar när jag är hemma.

Till kaffet tog jag med mig Spice och åkte hem till mamma. Hon har fått hem en valp, en liten långhårig collieflicka som heter Ina. Ina är 12 veckor gammal och lika stor som Spice. Det är helt klart annorlunda med en busig valp som är så stor. Jag kom fram till att sheltisar är alldeles lagom för min del. Men Ina var väldigt söt och hon och Spice kom väldigt bra överens.

Jag hade med mig kameran för att fota lite, men jag lyckades pilla till någon knapp så att alla inställningarna blev fel. Och sedan fick jag inte rätt på det igen. Så det blev inga bilderpå Ina. Så jag får bjuda på en på Spice istället.

Denna dag har inte varit någon höjdare - vare sig på ena eller andra sättet. Vi har varit i Varberg och tävlat idag. De hade fått hyra ett nytt ridhus och de visste inte om jag skulle få plats med försäljningen eller inte. Small och medium tävlade på förmiddagen, sedan var det lagklass och sist tävlade large. Det skulle bli en lång dag...

Vi behövde egentligen inte vara uppe förrän senare, men eftersom vi inte visste hur det skulle bli med försäljningen så åkte vi i tid. Det visade sig att det var bättre plats i ridhuset än vad man tänkt sig så jag fick plats inomhus precis vid ingången. Kanon!

Biznissen var inte lysande sådär på morgonkvisten, men kan man förvänta sig? Nova låg i buren hos mig och morrade på alla som ville titta på "hennes" grejjor.

Rätt vad det var så annonserade de banvandring för medium. Jag skulle starta som nummer 7 och blev arg som ett bi på husse för att han stått och pratat istället för att förbereda mig på att det strax var banvandring. Nova var inte rastad och jag hade inte hunnit byta skor. Dessutom hade jag inte sett när smallhundarna sprang, så jag visste inte hur banan gick. Alltså fick jag ägna dyrbar tid åt att orientera mig på banan. Banan var roligt och inte speciellt svår, bara slalomingången som var väldigt märklig. Många gick bet på den minsann. Jag kunde inte lägga ilskan bakom mig och koncentrerade mig nog inget vidare. När banvandringen var slut hade jag ingen aning om hur jag skulle klara slalomingången.

Nova gick i alla fall som ett skållat troll, men när jag kom till slalomen så kändes det som om jag var helt fel på det. Jag tvekade en tusendels sekund och under tiden hann Nova ta saken i egna händer och dra iväg. Det resulterade i en vägran på slalom. När jag ville ta tillbaka henne så krånglade hon och dyrbar tid rann iväg. Men på något vis måste vi gjort bra ifrån oss i alla fall för vi slutade på 13:e plats i ett startfält på nästan 60 ekipage.

Husse och Luna diskade sig när de försökte fixa slalomingången och husse tryckte hunden mot ett hopphinder de inte skulle ta. Så kan det gå!

När det var dags för hoppklass så var jag förberedd i tid. Banan var jätterolig och jag var taggad till tusen. Nu fanns det inga kontaktfält eller dumma slalomingångar att bekymra sig för. Snopet nog så blev vi diskade på väg mellan hinder 1 och 2. Nova struntade totalt i mig och pep in i en tunnel som låg i närheten. Först blev jag helt ställd och sedan arg. Så jag lyfte upp hunden och bar henne av banan. Nova förstod att hon var i onåd och bad om ursäkt resten av dagen.

Husse och Luna gjorde ett nollat lopp med knapp marginal.

Nu var vi färdiga för dagen, men vi skulle ändå stanna till largehundarna var igång eftersom vi skulle lämna ut beställningar. Jag hämtade Spice i bilen så att hon fick komma in ett tag. Nova fick dela bur med Luna istället. När vi kom in i ridhuset så såg jag att Spice hade blod på kinden. Vid närmare undersökning så såg jag att hon hade en djup kurvig hudficka på kinden. Luna hade bitit henne! Vi fick hjälp av en snäll medtävlare att välja en lämplig kemikalie i Första-hjälpen-väskan och att rengöra såret ordentligt.

Men Luna var inte färdig med tuggandet ännu. Strax innan vi skulle åka hem och vi hade lastat in alla hundarna i bilen så tittade jag in för att plocka upp något. Hos Luna och Nova låg Novas halsband slängt på filten. Och det kommer Nova inte ur själv. Alltså måste Luna ha varit på henne också. Jag plockade ut Nova och så fick hon åka i mitt knä hem.

Det är inte roligt när det blir såhär. Husse var rasande på Luna för att hon inte kunde uppföra sig. Vi har redan problem med Luna och kan inte lämna hundarna tillsammans som en flock när lämnar huset. Och att låta Luna vara ensam känns inte bra. Men Luna har alltid varit speciell och på senare tid har jag börjat fundera på om saker och ting står riktigt rätt till innanför det blonda skallbenet.

... eller så skapar de bara mer problem. När husvagnen flyttade in i flocken så insåg jag att agilityförare i husvagn och semesterfirare i husvagn har helt olika behov vad gäller en massa saker i husvagnen. Agilityföraren har alltid bråttom, massor av saker med sig och stannar sällan på samma ställe mer än två nätter i rad. Alltså måste allting vara smidigt, lättåtkomligt och det måste finnas lättåtkomliga och bra förvaringsmöjligheter.

Idag har vi haft vår sedan länge inbokade bygga-om-husvagnen-dag. Och det gick ju bra. Inte. Trots att vi tillbringade hela fredagkvällen på IKEA och Bauhaus, så var vi tvugna att ta en sväng till idag.

Det lustiga var att det inte gick på tok på grund av att husse och jag rök ihop i sedvanlig ordning. Nej, det berodde helt och hållet på vädret. Uppehåll var det och solen sken också minsann. Men det var för sjutton flera minusgrader! Vi frös så vi höll på att dö och försök själv arbeta med små pilliga skruvar och elverktyg när fingrarna är stela som pinnar. Nä, det går bara inte!

Så vi nöjde oss med att såga upp det material vi hade. Det blev två nya bänkskivor till köket, en hylla till skafferiet och en skohylla i garderoben. Och sedan skruvade vi ner alla skåpluckorna och baxade in dem i bilen.

Under tiden var hundarna instängda i trädgården och de frös så de skakade, trots tjocka fleecetäcken.

Jag är en rumsoptimist. Det är ungefär som en tidsoptimist, som tror att de har mer tid på sig en vad de har. Jag är en rumsoptimist, jag tror att jag har mer utrymme än vad jag har.

Till min besvikelse så fungerade inte de lösningar jag tänkt mig för att få mer förvaringsutrymme i husvagnen. Gamla husvagnar är fånigt konstruerade med skåp under taket långt borta över soffan. Inte sjutton kräla man ända dit bort för att hämta något? I nya husvagnar har man förstått problemet och skapat mer förvaring på mitten.

Visst är karlar några lustiga figurer? Så fort man kläcker en ljus idé så är de totalt ogenomförbara och tämligen hopplösa. Och i slutänden så presenterar de samma geniala idé man själv la fram för tre månader sedan. Nu är den i stället alldeles så briljant att endast ett geni kan ha tänkt ut det. *suckar*

Just så har det varit med husvagnen skåpsluckor. Jag konstaterade i ett tidigt skede att luckorna var hemska och funderade intensivt på vad som skulle vara enklast och billigast att göra. På Rusta hittade jag en väldigt modern tapet som förmodligen drivit mig till vansinne i ett rum, men i små bitar på skåpsluckorna blir det troligen perfekt. Detta var innan jul.

Men det begriper väl en idiot att man inte kan tapetsera påbilliga laminatluckor? Nej, jag fick nog komma på något annat. Byta ut dem kanske? Ja, inte mig emot. Det hade varit min första tanke, men jag känner också husse. Onödigt arbete med estetiska motiv är inget för honom. Alltså föreslog jag tapetlösningen.

Men när vi gick därpå Bauhaus och kände på olika material så började husse misströsta. Var det verkligen tvunget att byta ut luckorna? Kan man inte klä dem med något? Så att jag slipper se dem?

Ja, vad ska jag säga? Jag släpade iväg husse till Rusta fortare än kvickt och kom hem med en rulle särdeles modern tapet. När den ska hamna på luckorna är en annan historia...

Ibland undrar jag om jag inte är lite blond. OK, tänker några, nu är hon inte riktigt klok i huvudet. Alla som har sett mig live vet att mitt hår har snygg råttfärg. Att jag har varit blond i min ungdom räknas nog inte.

När jag säger att jag är lite blond så menar jag det inte i ordets rätta bemärkelse. Om jag skriver att jag är lite fiskmås ibland, så är det nog några som hajjar vad jag menar. Ett av mina favorituttryck för dumheter är "blondinvarning". Och med det menar jag inte att alla blondiner är korkade bimbos, utan det härrör från alla klassiska blondinhistorier där blondiner verkligen ÄR korkade. Så gör man något verkligt pantat så brukar jag kalla det "blondinvarning". Eller "IQ fiskmås". Det beror mest på vilket uttryck jag använt mest på sista tiden.

"Blondinvarning" eller "IQ fiskmås" blir det oftast av misstag, när man är trött eller stressad och har tankarna på annat håll. INGEN är så korkad som blondinerna i blondinskämten!

Ett praktexempel är när jag suttit och sytt i många timmar och konstaterar att något av halsbanden saknar ringen man fäster kopplet i. Ett annat bra exempel är den gången då jag ringde och jagade min kollega för att hon var 30 minuter försenad till ett möte - problemet var bara att jag sett fel på klockan och åkt dit en timme för tidigt...

Ikväll har vi varit och tränat. På söndag ska vi tävla och plötsligt så slog det mig att Nova inte tränat klätterhinder sedan de ställdes in för vintern. Visserligen står de uppställda inomhus så att man kan träna på dem men det har liksom inte blivit av. och sedan har jag mest fokuserat på Spice i vinter så att vi ska kunna träna ordentligt till våren och sommaren.

I alla fall så har vi tränat ikväll och det gick så bra!

Jag började med Spice och slalom. Efter att ha klickat några ingångar så var Spice med på noterna och körde en hel tolva flera gånger på rad. Det blev några småfel här och var och hon höll ett bra tempo. Före slalom stod en stjärna uppbyggd och den utnyttjade vi och fick till olika vinklar på ingången. Spice var fantastisk och kastade sig in i första porten oavsett från vilket håll hon kom. Hon har sånt tryck i sina rörelser att hon mer påminner om en kapplöpningshäst.

Nova var taggad idag. Under uppvärmningen var hon helt galen och for hit och dit som en vante. Och sedan körde hon så det rök. Jag har aldrig sett henne göra sånna snabba slalom!!!

Efteråt gick vi in för att jobba med kontaktfälten. Jag bestämde mig för att testa Nova med en gång, för att se var vi stod i träningen. Hon bara for upp på balansen och drog på hela vägen av. Just det har varit hennes Akilleshäl, att hon slagit av på farten på nergången för att vara noga med kontaktfältet. Idag tog hon världens snyggaste rinnande kontaktfält och jag har aldrig sett henne göra det tidigare.

Nöjd satte jag Nova i bilen och tog in Spice för att klicka lite kontaktfält. Men där blev det stopp. Spice har liksom inte köpt idén med target och två av-två på. Hon förstår inte vad det går ut på fast att hon är inklickad efter alla konstens regler.

Så jag gav upp och bestämde mig för att i lugn och ro låta henne gå över hela balansen. Husse gick på andra sidan och stöttade. Tredje gången sprang hon över och rann av kontaktfältet. Husse och jag tittade på varandra. Upp med hunden igen och den här gången sprang jag också. Perfekt kontaktfält igen, som jag klickade. Husse fick klickern och stod vid sidan och fokuserade på hundfötterna och kontaktfältet. Helt plötsligt fattade Spice vad det handlade om och kombinerade rinnande kontaktfält med två av-två på. Jag kände mig tvingad att bryta mot alla träningslagar och nästan provocerade henne till att göra fel, för jag ville se om hon verkligen hade fattat eller om det bara var nyhetens behag och nybörjartur. Jag ljuger nog inte om vi tog 30-40 balanser i flygande fläng och då gjorde hon endats fem kontaktfält som jag inte var nöjd med. Hon hoppade inte och missade inte med en tass, utan det blev lite snett när hon kom för fort och jag ville ha till raka fina kontaktfält.

Jag känner mig lite grand som en idiot. Här har jag verkligen ansträngt mig och tänkt ut en modern träningsplan med moderna metoder till min moderna agilityhund. Och vad händer? I slutänden får jag använda mig av alla mina gamla kunskaper och metoder. Vart är världen på väg?

Vädret har varit alldeles underbart hela helgen. Det är knappt man kan fatta att det passerat 48 timmar utan en enda regndroppe eller miniorkan.

Idag har vi varit iväg och inventerat i husvagnen. Först var vi iväg till en husvagnsfirma för att hämta lite inspiration. Jag hittade dessutom den husvagn jag vill ha när jag blir stor. Fantastisk var den!

Sedan åkte vi till vår egen lilla loppelåda på jul och pysslade om den lite där den står parkerad. Vi mätte och funderade på hur vi ska ta och pigga upp den lite inför den kommande säsongen. Nya kuddar och gardiner i all ära, även om den lilla skrutten är fräsch för sin ålder så finns det en del rynkor att släta ut. Och det ska vi börja göra nästa helg. Förhoppningsvis.

Helgen har även gett oss möjlighet att testa den nya kameran ordentligt. Och ännu har den inte gjort oss besvikna. En bra kamera till en bra peng - vad kan man mer begära?

Större delen av denna dag har jag ägnat åt att vara irriterad. Ja, jag vet att det låter helt otroligt - jag blir ju aldrig irriterad - men idag har jag varit det.

Jag fick stressa till jobbet eftersom jag som vanligt satt och jobbade för länge med ett projekt. Löpludret Luna försenade mig såklart ytterligare genom att kissa på precis vartenda grässtrå längs vägen.

Arbetsdagen började med ett möte. Hur kan fyra personer och en chef ha så långdragna diskussioner?? Mötet drog över 10 minuter och vi fick i panik rusa iväg, på vår lunchrast, och försöka få ihop de sista tiderna på sportlovsschemat. Det hade varit klart redan förra veckan om det hela tiden hade varit fåniga diskussioner om timmar hit och dit. Varför helt enkelt inte göra klart eländet och se vad man få ihop och sedan börja plocka bort överflödiga timmar??

Alla andra åt under tiden de pratade. Jag hann inte äta eftersom jag satt vid datorn. Så jag fick äta senare, efter det att vi hade tagit emot barnen. När vi sedan skulle gå ut så var jag av med både min väska, kappa och halsduk. Av någon underlig anledning hade jag glömt dem i konferensrummet, så det var bara att springa iväg och hämta dem.

Eftermiddagen flöt i alla fall lugnt och jag slapp hetsa upp mig så mycket. Sista barnet gick lyckligtvis hem tidigt, vi skulle ju skynda oss ner till Malmö och Uppfödarutbildningen.

Vi fick kastat i oss lite mat på vägen och kom faktiskt fram med 15 minuter till godo. Det visade sig sedan att vi hade 45 minuter till godo eftersom det inte började förrän  19.00 och inte 18.30 som vi trodde. Då blev jag lite irriterad igen. Och ännu mer irriterad blev jag när det några rader bakom oss fördes interna och ganska högljudda diskussioner.

Föreläsningen i sig var väldigt intressant. Det handlade om avtalsrätt och vad man ska tänka på när man skriver köpeavtal, fodervärdsavtal och när man lånar avelshundar av varandra. Egentligen var det inte mycket nytt för min del, men föreläsarna var så himla bra. Humoristiska, garvade hunduppfödare som ibland resonerade totalt olika, och det var så skönt att det inte behövde vara lika för att vara rätt. De presenterade två sidor av samma mynt och var och en kunde ta ställning hur de själva skulle handla i samma situation.

Det mest intressanta handlade inte om hund alls och det gav mig en ordentlig tankeställare. Eftersom hundar enlig lagen betraktas som vilken annan vara som helst, så gäller ju även hunduppfödarens lagar när man köper TV, bil, diskmaskin, osv. Men jag tror faktiskt inte att en vanlig Svensson har koll på detta över huvud taget. Men jag ska definitivt vara mer uppmärksam när jag handlar i fortsättningen.

Ja, det kan man undra! Idag har jag anmält både Rupa och Spice till Malmö Int. trots att de precis har löpt och snart ska fälla. Från och med nu är det förbjudet att tussa sheltien!