Idag känner jag mig lite positivare till omvärlden och jag inser att januari snart är slut. Jag tror att det mesta av min frustration kommer sig av att jag vill att allting ska vara som vanligt, att kurser och träning har sin plats i vardagen. Men framför allt känner jag mig väldigt tävlingssugen.

Till helgen arrangerar vi kurs för Annica Aller och jag hoppas att jag känner mig lika positiv och inspirerad som jag gjorde sist jag gick kurs för henne.

Hon tyckte att Nova och jag var ett så häftigt samkört team och jag hoppas att hon kan säga detsamma om Spice.

Ikväll har vi varit och tränat i kylan. Just nu tycker jag att vädret är himla jobbigt: varmt och fuktigt ena stunden och kyla och frost i nästa.

Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara fruset på plan, men det var det, så träningen blev det inte mycket med. Jag fick kört högerslalom med Spice och det gick bättre än förra gången. Och så jobbade vi vidare med att förbereda svängen.

Men Nova jobbade jag också med svängarna och sedan koncentrerade jag mig på blindbytena efter slalom. Och idag funkade det!

Spice är också frustrerad över att vi inte tränar. Hon har så mycket energi som inte får sitt utlopp i promenaderna. Hon gör helt galna tokryck i snöret där hon kommer farande bakifrån och rusar så långt kopplet räcker.

Men när Spice får träna så är hon lycklig.

Igår plockade jag fram klickern efter promenaden för att se om Spice var sugen på några nya trick. Men först repeterade vi att sitta i lådan och på lådan. Att sitta på var svårast och urartade ofta i två av - två på. Men till slut kom hon ihåg. Det roligaste var att se hur många olika beteende hon erbjöd mig hela tiden.

Det nya tricket bestod i att plocka upp ett pipisben urlådan. Inte helt lätt när man aldrig har burit något på kommando. Ett mellanled råkade bli att hon plockade upp pipisbenet från golvet och kastade upp det i luften. Fast det kanske kan vara bra att kunna det också.