Jag har aldrig trott på RC som kontaktfältsbeteende. Det är min högst personliga åsikt. Jag tror fortfarande att det krävs en viss typ av förare för att ro det i land. Jag har aldrig haft en tanke på att träna RC med någon av mina hundar. Jag har inte tid, tålamod och kunnande för att lära en hund RC från grunden. Men på något vis så blev det ändå så. Att jag inte bara lärde en hund RC. Utan tre hundar. Men jag tror fortfarande inte. Faktiskt.

Upprinnelsen till det hela är som jag tidigare skrivit om, Skrutts dåliga fart uppe på balansen och att han bromsade inför kontaktfältet alldeles för tidigt. Som grön klass 3-hund var balansen och kontaktfälten inget problem, men någonstans på vägen hände något.

Någon gång i juli bestämde jag mig för att strunta i kontaktfältet och bara träna fart på balansen, att hitta springglädjen igen. The weapon of choice var favoritbollen som langades iväg i 120 knutar. Minsta träff på kontaktfältet gav klick. För jag ville ju inte tappa kontaktfäten helt. Jag experimenterade med fart, avtånd, min egen placering och timing på bollkastandet. Till slut tyckte jag mig ha hittat en fungerande modell.

Farten var det inget fel på men träffarna på kontaktfälten behövde blir fler. Och hopp framåt gav aldrig belöning. Jag blev medlem i en RC-grupp på Facebook för att få inspiration till vidare träning. Där skrevs det vilt om bakbensseparation, Peel och Trkman. Jag kände hur jag tappade musten fullständigt. Måste det verkligen vara så svårt att lära hunden RC? Och var jag tvungen att följa Peels och Trkmans "regler" för att lyckas?

Till slut bestämde jag mig för att helt enkelt sätta en båge över kontaktfältet och fortsätta nöta. Varje pass avslutades alltid med några skick utan båge med jackpotbelöning på träff oavsett höjd.

Jag tävlade ett par agilityklasser trots mina halvfärdiga RC. De var inte klockrena men de var inte heller ordentliga hopp. Farten uppe på balansen var 100% bättre än tidigare. Och trots allt var det va jag varit ute efter från början.

Efter jul flyttade hindren på Bialitt in och jag har bara haft tillgång till en låg balans sedan dess. Hallen är lång och smal, lite knepig att bygga bra i ibland. I brist på annat bestämde jg mig för att det var dags för att lägga en tunnel efter balansen. Helt plötsligt hade han fattat! 100% träff utan tendens till hopp eller längre steg. I mina ögon perfekta RC.

Svängträningen har också kommit igång så smått, men det är en bit kvar. Men jag förstår verkligen känslan när mina RC-vänner där ute skriver om RC-heaven. Jag tror faktiskt jag varit där flra gånger senaste veckan.

 

Sofia

29 januari 2015 22:57

Det där skulle jag verkligen kalla perfekt förståelse hos hunden för RC! Gud så snyggt och så roligt ni ser ut att ha det. :-)

http://www.baraomfiasflock.wordpress.com

 

Anki/Dumle

29 januari 2015 22:58

Så duktiga ni är 😊 går ju jättebra

 

Sara Edgren

30 januari 2015 10:06

Tänkte precis som du! Vilket jäkla meckande för att få till ett bra RC beteende. Den träningsmängden kommer jag aldrig att lägga.. Men det behövde ju inte alls vara så upptäckte jag precis som du. Jag tror att nyckeln ligger i hundens tanke och förståelse. Ser man till att hjärnan är med behövs inte dessa alla miljoner upprepningar (som jag personligen inte vill utsätta mina hundar för med tanke på slitage risken). Min Gimli har tränat RC i sammanlagt fyra månader. Ett par månader i somras och sedan ett långt uppehåll eftersom han var gänglig i växten och så ett par månader nu. Han har jättefina RC både rakt fram och i sväng och då ska tilläggas att jag tränat max 2 ggr per vecka ofta mindre och ibland inte alls. Numera tror jag nästan att det är lättare att lära in RC än två plus två eftersom man tar bort frustrationsmomentet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...