Förra helgen var första riktiga tävlingshelgen för året. Dubbla klass 2 båda dagarna med Steppa och Yippie på lördagen och bara Steppa på söndagen. Jag misstänkte att jag skulle vara helt slut i kroppen redan efter lördagen, så bara tanken på att springa ytterligare 8 lopp på söndagen gjorde att jag bara anmälde Steppa. Dessutom är det ju hon som behöver pinnar.

Lördagens väder lämnade en del övrigt att önska, kraftig vind med regnstänk och sol (då bränner man sig i ansiktet eftersom man inte har en tanke på solkräm i kylan) och våta tunga banor. Samtliga banor var 200 meter eller mer och sjuk långa i geggan. Enbart banvandringen gjorde en trött i benen.

Jag var verkligen inte i synk med mina hundar och de var inte det minsta i synk med mig. Förutom att Yippie vann den första klassen så fullföljde vi inte ett enda lopp. Hundarna kunde vare sig kontaktfält, slalom eller bakombyte. Hade det kännts bra ändå så hade jag mycket väl kunnat jobba vidare och tagit oss i mål men när hundarna är mer intresserade av att tramsa rundor och skälla så tänker jag inte springa långa banor så att lungorna blöder. Jag var rätt missnöjd när jag åkte hem.

På söndagen var vädret mycket bättre och jag fick chansen att dricka kaffe i vårsolen. Men sedan började det blåsa och blev kallare och kallare. Agilitybanorna var återigen sjukt långa och svåra på grund av farten medan hoppklasserna var mera lagom. Första agilityklassen vann vi, inte för att vi var bäst utan för att vi inte var sämst. Det var inget vackert lopp, även om det ser mycket bättre ut på filmen än vad det kändes. För efter balansen så tog mina ben slut. Mjölksyran tog överhanden och benen vägrade röra sig. Jag promenerade i mål. Kändes det som. Trots det så vann vi med en ynka sekund. Så där fick vi sista pinnen och Steppa ska starta klass 3 på nästa tävling. Inte för att vi på något sätt är redo utan för att jag är innerligt trött på klass 2. Jag gillar klass 3 mycket bättre och vi kan lika gärna träna där. För har vi turen på vår sida så kan det ju bli någon SM-pinne.

Även om vi inte lyckades i något av de övriga loppen så var känslan mycket bättre än på lördagen . Steppa var med mig på ett helt annat sätt och misstagen var mer ärliga. Tyvärr fick vi aldrig den där sista pinnen i hopp på grund av en idiotisk vägran, men tävlingarna jag anmält till fram över har både klass 2 och 3, så den där pinnen kommer väl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen var vi på FitDog-läger. Det började redan på fredagen med en föreläsning om balansbollsträning. Väldigt bra för mig som precis har börjat lite. För att slippa åka fram och tillbaka så tog vi in på hotell och som vanligt så var det ett äv...

Förra helgen var Steppa, Skrutt och jag på uttag till WAO i Kinnaredshallen. Vi bodde på hotell i Jönköping med trevligt sällskap och god mat. World Agility Open går i Holland i maj. Förutom vanliga agility- och hoppklasser så tävlar man även i sno...

Det har varit dött i bloggen sedan årsskiftet. Dels har det inte hänt så mycket och dels så känns det som om bloggens funktion har spelat ut sin roll. Den är meckig att uppdatera och lite svårhanterad. Men samtidigt vill jag inte göra mig av med den....

Året 2017 är snart till ända och jag tycker att det är svårt att skriva en årskrönika just i år. Det har hänt så mycket både positivt och negativt och det går liksom inte att skriva ner allt. Men det jag tar med mig från 2017 är hur oändligt tacksam ...

Det har inte varit mycket bloggande här på sistone. Det har varit mycket med både jobb, hundar, kurser och julstök. Planen var att fylla bloggen med underbara bilder och roliga texter om våra valpkullar men tyvärr blev det platt fall. Yippie födde i ...