I skrivandets stund så är det mindre än en vecka kvar tills det är dags att börja jobba igen. Aldrig har väl fem veckor gått så fort som just denna sommaren. Som vanligt har jag klagat på vädret då semestern hittils innehållit tre bikinidagar. Givetvis har det ju varit sol och varmt de dagar jag hållit kurs, precis som det brukar. Armar och ansikte är rejält bruna och resten är bara degigt och vitt.

Det har varit mycket kurser i sommar, hela 14 block har jag hunnit med. Och SummerCamp. SummerCamp var en härlig upplevelse i sig även om det innebar vansinnigt mycket jobb. Så nästa år måste jag välja om det ska vara 1-2 SummerCamp och inga block eller lite av varje. För denna sommaren blev det för intensivt och jag får betala för det nu. Jag vill inte låta hypothyreosen och smärtorna styra mitt liv men jag måste bli ännu bättre på att planera in vila så att jag kan hålla lika länge som en frisk människa. För jag har alldeles för roligt för att tvingas lägga av inom några år, mitt mål är att bli pensionär som alla andra och inte sjukpensionär innan dess.

Sommaren har inte innehållit en enda tävling förrän Nybro. Inte har den innehållit speciellt mycket träning heller. Jag har haft med mig hundar varje dag i hopp om att kunna köra något eftr kursernas slut, men det har helt enkelt gjort för ont. Som tur är så finns det snälla människor som gärna springer med mina hundar.

Steppa, Yippie och jag var en kväll hos Nettan för en privatlektion. Jag tycker det är svårt att träna Steppa då hon inte ger allt på träning och gärna kan dra iväg med nosen i backen. Många gånger är jag helt gråtfärdig och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag fick med mig många bra tips hem och jag vill gärna boka fler tillfällen, det tror jag att jag behöver för min egen skull. Givetvis gagnar dessa träingar även mina elever, det har en del av dem fått erfara under sommaren. Det har varit ett väldigt tjat om flaxiga armar och placeringen i japanerna.

I lördags åkte vi hemifrån redan på förmiddagen för att vi ville hinna turista lite innan söndagens tävling. Först stannade vi på glasmusèet i Kosta där de hade en utställning om glas genom tiderna. Himla kul att se förändringen från bruksglas till konstglas och sedan allt i en salig blandning. Vi besökte även Pukeberg och Nybro glasshop. Nybro hade en himla massa fint i precis min smak. Jag är ingen samlar på något sätt men där fanns ett par saker som gärna hade fått följa med hem.

Så blev det dags att hitta tävlingsplatsen och installera oss i tältet som en god vän snällt tillhandahöll. Hundarna fick en promenad och vi skulle hitta vårt boende. Orrefors stugby kan jag varm rekommendera o man gillar msiga stugor, vacker natur och stenhårda sängar. Åtminstone i stuga 13 var madrasserna så hårda att jag inte kunde sova och kände mig som pigg nittioåring på morgonen.

Eftersom Facebook påminde mig om att vi firade bröllopsdag så åkte till till Kalmar i hopp om att äntligen få äta på Pinchos. Det visade sig att det var marknad i Kalmar hela helgen och Pinchos var fullbokat. Iställe tåt vi på Athena där vi ätit flera gånger under GuldAgilityn.

Efter maten tog vi en promenad med hundarna och Spice var i sitt esse. Det första hon gör är att kasta sig öen en hög hundbajs som någon lämnat på trottoaren. Hon han smaska i sig lite innan jag fick henne att släppa. Sedan fortsatte hon med näsan i backen och såg åt sig varenda smula som fanns efter marknaden. Vi gick ner till en park där de fick göra sina behov, men Spice höll sig till vi kom in på gågatan igen och satte sig och bajsade utanför en fullsmockad uteservering. Som om vi inte väckte uppseende ändå!

Det blev tidigt i säng eftersom vi skulle packa bilen, städa stugan, köra till Nybro och äta frukost innan banvandringen började kl. 7. 

Alla banor utom en var roliga att springa och underlaget var perfekt. Jag sprang som en galning och jag ORKADE, bara det är en stor vinst. Jag får betala för det nu de näsrmsta dagarna men det är det värt! Tävlingen kördes i block, perfekt på många sätt men det känns som om jag sprang hela tiden. Tur att husse höll reda på hundar, leksaker, godis och banor så att jag hann andas mellan loppen. 
Vädret skiftade från höst, till vår och sommarhetta följt av åska och ösregn. Jag var blöt både inifrån och utifrån och luktade sur disktrasa när vi kunde åka hem i skyfallet.

Under middagshettan skulle Skrutt springa sitt andra lopp och då provade vi det nya silvertäcket. Och minsann om tungan inte var lika lång som den brukar vara och utväxlingen på banan en helt annan.

Steppa inledde dagen med en fin 4:e plats, pinne och cert i bra konkurrens. Hon sprang inte på max och någon sväng blev lite lång. Gungan tvekade hon lite på och den efterföljande threadlen satt inte eftersom vi inte tränar sånt. Vi hade startnummer 3 och när blocket var slut så ledde vi fortfarande.

Yippie fick 10 fel och dålig tid eftersom vi hade en diskussion i samma threadle. Det blev hennes ända resultat men hon kändes så himla fin och var faktiskt med mig för det mesta.

Min fantastiska Skrutt nollade alla sina lopp med en 8:e plats som sämst, för övrigt placering 4, 3 och 2. Han blev dessutom klar för SM 2018!

Där och då var det roligt att tävla agility igen, inte för de bra placeringarnas skull utan för att jag orkade springa, för att hundarna kändes fina och för att jag kände mig glad och avslappnad.

Denna veckan tar vi det lugnt och laddar upp inför Ystad på söndag.