Snörvel, host och aj! Förkylningen jag burit på hela veckan har brutit ut till slut. Och min stackars axel har fått ett utbrott av kramp och snott ihop sig till en hård knut och befinner sig återigen strax under örat. Så idag har jag hållit mig hemma. Ätiti lite tunga droger och snarkat på soffan har jag gjort, minsann.

Redan på morgonen märkte Nova att något inte var som det skulle. Redan vid fyrasnåret var jag uppe första gången på jakt efter halstabletter. När jag proppat munnen full och lagt mig ner igen ställde sig Nova över mitt ansikte och killade mig med morrhåren. Andedräkten svepte över min kind och det är så nära en ömhetsbetygelse Nova kan komma.

När väckarklockan sedan ringde - måste ju ringa och sjukanmäla mig - så hoppade hon upp i sängen igen och upprepade proceduren. När jag andades stark mint på henne så reste sig öronen och hon såg väldigt glad ut.

På hela dagen har inte Nova lämnat min sida. Med viss möda krånglade jag ner mig i soffan och vips var Nova där och bad om tillåtelse att hoppa upp. Eftersom jag hade feber och frös så var hon väldigt välkommen.

Hon är så underbar,  min fantastiska Nova!