Ibland känns det som om jag tillbringar all min tid med att åka bil. De senaste veckorna har det blivit alldeles för mycket åka fram och tillbaka eftersom vi varit tvugna att åka hem om och vända av olika anledningar.

Resan till Stockholm och Åkersberga gick bra. I Jönköping stannade vi till på mitt gamla vattenhål, A6 köpcenter. Vi behövde köpa ett nytt filter till dammsugaren i husvagnen och äta lite lunch. Ungefär samtidigt tog min bok slut. Man kan ju tycka att jag skulle hitta en bok när jag har ett helt köpcentrum att leta i, men jag hittade ingen bok. Efter lite kursplanering och allmänna funderingar så var det inte kul att åka bil mer.

Klockan var ungefär 18.30 när vi nådde Åkersberga och då bjöds vi på god middag bestående av sallad och vitlöksbröd. Efter alla hamburgare och annan skräpmat så smakade en sallad ljuvligt.

Efter lite hälsosamt skitsnack och gott att dricka så ramlade vi i säng vid midnatt och sov gott till nästa  morgon.

Precis när allting är uppackat efter förra helgens äventyr och all tvätten är ren, så är det dags att packa igen.

Nu drar vi iväg till Värmland för att tävla på Värmlandshoppet. Men först gör vi ett stopp i Åkersberg för att hälsa på hos världens bästa Tina och världens bästa Nixxa. Vi ska även passa på att besöka ett par uppfödare, bland annat får vi den stora äran att följa med att titta på Nixxas "lillasyster" som ska flytta hem till dem i augusti. Och det allra roligaste är att att "lillasysters" mamma är Spice farmor. Jättekul att få se tjocka släkten live!

Just nu är husse iväg och handlar frukost och under tiden passade jag på att surfa lite. Det behöver vi kanske inte berätta för honom.

I alla fall så hittade jag två fantastiska freestylenummer som jag vill dela med mig av. Det ena är fantastiska Frida Binette och hennes Somollis Blinka Blå och det andra är Lina med sin pumi Zting. Njut!

Frida: http://www.youtube.com/watch?v=QPcc2c9xqqI

Lina: http://www.youtube.com/watch?v=8krd-FWeqxM&feature

Idag när klockan ringde kändes det inte roligt. Jag låg där i värmen och trängdes med Luse samtidigt som jag lyssnade till min inre dialog.

"Visa hund i ösregn - hur kul är det på en skala? Och så köra så långt för att visa en hund? Visst, det är sura pengar man inte får tillbaka, men tänk så mycket bensin man spar genom att stanna hemma!

Men samtidigt, har man anmält så har man. En liten tävlingdjävul har jag allt i mig. Och Nova som är så satans snygg just nu!"

Det hela slutade med att jag masade mig ur sängen och satte igång att fluffa. Inte för att det behövs direkt, Nova har en sådan fantastisk päls som liksom fluffar sig själv.

Det är rätt mycket saker man ska ha med när man åker på utställning. Varje gång tänker jag: Men det är bara...

Och ändå slutar det med att jag har massor med saker med. Eftersom vi bara hade en hund med idag så struntade vi i tält och trimbord.

När vi kom upp till Tvååker så vidtog det vanliga bestyret med att hitta en parkering. Vi hamnade längre och längre bort, men vad gjorde det när vakterna glömde att ta betalt av oss?

Veterinären inte så mycket som tittade på Nova utan fällde bara kommentaren: Men hon ser så fin ut där hon går.

Sådant får mig att fullkomligt skära tänder! Hade det varit två mil kö efter mig så kanske jag hade tyckt att det var OK. Men på senare tid har jag hört alldeles för många historier om slappa veterinärer. Bland annat har vi bekanta som flyttat till USA nyligen. När de skulle besiktia sina hundar hos veterinären innan avresan så brydde de sig inte ens om att kolla märkningen. Det kunde varit två helt andra hundar veterinären tittat på. Och när de hade kommit av planet i USA så hade varit samma visa. Oförskämt med tanke på all tid och alla pengar man lägger ner på att "göra rätt" för sig. Visst vill jag inte att min hund ska riskera att insjukna i någon hemsk sjukdom, men det känns ändå lite respektlöst.

Nåja, tillbaka till Tvååker. Här var det varmt minsann! Och jag hade svarta byxor och svart kavaj. Big mistake! Och enda lediga platsen var i solen. Ja, vad gör man? Jag försökte hålla mig lite sysslesatt genom att promenera med Nova, handla dricka och titta lite i de andra ringarna. Husse sprang omkring med kameran och fotade alla snygga hundar jag pekade på. En hel del inte fullt så snygga hundar var också med, och då pratar jag om helhetsintrycket. Ska vi nu snacka rastyp så tyckte jag att endast ett fåtal hade det huvud, uttryck och siluett som jag vill ha. En del var alldeles på tok för tunna och hade lite lite päls och andra tyckte jag var för grova med alldeles för mycket päls. Men de som jag gillade var verkligen jättefina.

Till slut var det i alla fall dags för vår klass. Jag har fortfarande inte lärt mig riktigt hur fort jag kan gå innan Nova galopperar, hon är som en riktig hopphäst och går från skritt över i galopp hur lätt som helst. Och hon galopperar så mjuk att det knappast syns. Några galoppsteg blev det här och var innan jag fick rätt på det. Hon är så duktig i ringen med tanke på att vi aldrig tränar. Det är de där förbaskade bakbenen som hon ställer lite hur som helst, men rättar jag till henne så står hon för det mesta kvar.

När alla hundarna till slut var genomgångna och vi hade visat oss tillsammans och sedan enskilt en gång till, så satte domaren igång att placera. De två hundarna han placerade först var ganska givna, men trean var inte fullt lika given. DET VAR NOVA OCH JAG! Jag kunde knappt fatta att min vanliga svenssonhund/agilityhund blev placerad på en officiell utställning. Men hon är som ett årgångsvin, hon blir bara bättre ju äldre hon blir.

Jag har i och för sig alltid sett potential i henne, fast att jag är väldigt självkritisk så ser jag många positiva saker hos henne.

Vinnaren i klassen fick cert, och då slog det mig att jag minsann inte sett domaren dela ut ett enda HP och endast ett eller två CK. Skumt!

Jag är i alla fall själaglad för min gula rosett och det är Nova också. Nu tar vardagen vid igen och vi fortsaätter att förbereda inför avresan på söndag.

Nja, inte bokstavligen då utan mera inombords. För trots regn och blöta så är jag glad som en speleman och väldigt stolt över min vackra Nova. Ja, över Luna också faktiskt som tagit två SM-nollor idag och rosett också.

Hoppklass 3 var minst sagt skrattretande. Men ändå föll det bort en del ekipage som uppenbarligen hade underskattat den.

Större delen av banan hade svårighetsgrad klass 1 - bara rakt fram - och slutet var ett staket. Det handlade bara om att springa fort som satan. Och det gjorde jag. Men i runda tunneln, hinder 13, hände något. Jag kastade en snabb blick in i utgången för att se var Nova befann sig, om jag vågade satsa på ett ett blindbyte eller om jag skulle sejfa med ett framförbyte. Nova sladdade precis genom kröken. for omkull och fastnade med tassen mellan vecken i tunneln så att hon skrek till. För en tusendels sekund funderade jag på att bryta, men när Nova självmant drog på nästa hinder så hängde jag ju på samtidigt som jag försökte se om hon haltade. Eftersom jag inte gjorde bytet vid tunneln så var jag på fel sida och hopplöst efter hunden, och jag fick klara staketet på ren instinkt. Eftersom jag hela tiden var på efterkälken så hade jag ingen möjlighet att hjälpa Nova inför näst sista hindret, som nog var den största svårigheten på banan, så där fick vi en vägran.

Agilitybanan var otroliga 180 meter lång. Ändå var den ingen springbana, men den var fartfylld och inte helt lätt. Nova gjorde så himla bra ifrån sig trots sin klantiga matte. Fort gick det ckså och jag var hela tiden lite efter.

På slutet skulle man lite snett till vänster efter slalom, till en rak kort tunnel, och sedan 90 grader höger till sista hindret. Inget svårt alltså.  Jag vet inte riktigt varför men jag hittade i alla fall en linje från slalom till sista hindret och drog Nova med mig förbi korta tunneln. Jag skulle kunna sparka mig själv någonstans!

Trots den fadäsen så hade vi två sekunder till godo på referenstiden. Husse och Luna gjorde ett jättefint lopp och fick en SM-nolla.

Försäljningen har inte gått strålande idag heller, inte så konstigt kanske med tanke på vädret. Halv fem gav vi upp och packade ihop oss. Vi åkte ner till den lokala ICA-butiken och provianterade lite och just nu står husse ute i ösregnet och gillar kycklingfilé och haluomi. Ikväll när alla har åkt ska vi ta en varm dusch, äta chips och dricka gott och spela nyinköpt Yatzy.

I morgon är det en ny vecka och då förbereder vi oss för Värmland.

... och vi är laddade, vi är tända.

Jävlar, vad det är härligt att vara i Åtvidaberg sommaren 2008!

Vädret är förträffligt, campingen är förträfflig, grannarna är förträffliga, tävlingsplatsen är förträfflig, banorna ärförträffliga och framför allt är vi - Nova och jag - förträffliga.

Efter månader av vånda och allt svartare tankar så är vi verkligen på gång.

Nova inledde dagen med att efter ett felfritt lopp lägga sig på en andraplats. Detta hölll givetvis inte någoin längre stund, men bara känslan av att ha lyckats var bara helt fantastisk.

Luna startade före oss och även hon gick felfritt. Förvisso något långsammare men det flöt i alla fall på.

Och varsin SM-nolla tog de också minsann, Luna och Nova. Nu fattas jag bara en nolla i hopp, sedan är vi klara för SM 2009. Åtminstone i hoppklass. I agilityklass har vi fortfarande lite att pyssla med.

Mitt på dagen bröt de tävlingen i 30 minuter för att det fyras av skott från Solkanonen som står på området. Avbrottet är till för de som måste transportera iväg sina skotträdda hundar.

Faktum är att avbrottet bara är bra, alla hinner passa på att äta lunch och fixa med lite annat. Och eftersom funktionärerna i Åtvidaberg är synnerligen effektiva så är 30 minuter 30 minuter och inget annat. Tävlingen återupptas som om ingentign hade hänt.

Innan dess hann Luna och husse gå in i agilityklassen och göra ytterligare ett felfritt lopp. Tyvärr hade de lite utsvävningar här och var vilket kostade dem ett par tidsfel.

Jag fick v'nta till efter pausen och styrkt av en förträfflig hamburgare klarade jag i stekande hetta av att ro iland ytterligare en SM-nolla. Vi klämde oss dessutom in på en femteplats, vilket till slut blev en åttondeplats.

Och till min stora glädje så fick vi pris! En stor fin rosett för åttondeplatsen i agilityklassen och en påse foder för insatsen i hoppklassen.

Treligt med arrangörer som ser förbi topp fem i klass 3. Alla klass 3-förare har inte drivor med rosetter. *upplysa* Och även hårt arbetande agilityförare i de nedre regionerna kan behöva en egoboost ibland. Då är det bättre att ha möjligheten att byta in sin rosett mot ett choklad eller annat pris om man nu inte gillar rosetter.

När vi var färdigtävlade för dagen så kunde vi ägna oss helhjärtat åt försäljningen. Den har minsann inte varit lysande kan jag säga, men vi har i alla fall dragit ihop så det täcker sponsringen.

Anledningen kan vara att vi hamnade på en ganska undanskymd plats, och det är väl egentligen det enda som jag är missnöjd med efter helgen.

I sin ovana vid försäljare så har arrangören inte markerat upp var försäljarna skulle stå utan endast bestämt var huvudsponsorerna fick vara. Att de fick en bra plats tycker jag är helt okej, sponsrar man hela klasser så ska man synas. Men för oss andra ska det vara lika villkor.

Vi var på plats ganska sent igår och blev anvisade en plats av tävlingsledaren, men därifrån blev vi bryskt bortkörda ifrån av en annan försäljare. Där skulle minsann den och den stå! Enda lediga platsen var då bortanför hennes eget tält. Det gjorde egentligen ingenting för vår del, men det skulle minsann vara en gång emellan för det hade det vari ifjol och bilen ställde hon så att den skymde oss. Vi var RÄTT irriterade när vi satte upp tälten.

I morse när vi kom så hade hon brett ut sig i den "viktiga" gången och bilen stod vid banans utsläpp och skymde oss i princip helt. När ytterligare föräsljare kom och skulle tränga sig in framför oss så fick husse nog och klampade in till tävlingsledningen. Jag vet inte vad han sa, men vi blev lovade en rätt mycket bättre plats inför morgondagen. Men för hundarnas skull valde vi att avstå. Istället flyttade vi ut tältet en bit så att vi syntes bättre.

Vädret har varit lite ostadigt, mestadels jättevarmt men även regnstänk. Tävlingen var precis klar när det började regna på riktigt. Att sitta ute och äta var inte att tänka på så vi fick käka grillad flintastek inomhus. Det är rätt mysigt att sitta i husvagnen när det regnar, speciellt nu när vi har boat in oss och gjort den hemtrevlig. Men jag var rätt sur över att jag struntat i att ta med något spel. Över middagen funderade vi på möjligheten att skaffa en liten flatscreen som kunde bo i ett skåp när den inte användes. Möjligheterns ska undersökas snarast.

Sysselsättningsproblemet löstes med att husse somnade på soffan och jag fick ägna mig åt att blogga.

Jag har vid ett flertal tillfällen blivit tillfrågad om receptet på de amerikanska muffins jag brukar släpa med mig i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Så nu kommer det!

Amerikanska muffins

Grundrecept

8 dl vetemjöl

2 dl socker

4 tsk bakpulver

2 ägg

4 dl mjölk

12 msk olja

0,5 tsk salt

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt olja och mjölk. Vispa. Tillsätt mjöl, bakpulver och salt. Vispa.

Tillsätt någon form av smak. (se förslag längre ner)

Fyll formarna till 2/3. OBS! Riktiga amerikanska formar med vikt kant är ett måste!

Grädda i ugnen i 15-20 minuter i 200 grader. Känn efter med en sticka om det är lagom.

Smaksätt

Det går att smaksätta muffinsen med nästan vad som helst. Här kommer några favoriter.

Dumle - tryck ner en Dumlekola i smeten. Lägg sockerströssel ovanpå. (se längre ner)

Bär - hallon, blåbär, björnbär. Tina och låt dem rinna av ordentligt.

Äpple - skala och dela äpplet i lagom stora bitar. Lägg dem i en skål med socker och kanel. Rör runt tills du tycker att det är tillräckligt.

Choklad - tigermuffins, chokladmuffins, vita muffins med chokladbitar i, chokladmuffins med Dumle, Smarties, Non stop - you name it! Låt fantasin flöda!

Sockerströssel

Sockersmulorna hör egentligen till Dumlemuffins, men jag för min del tycker att det går att använda till i princip allt.

1 dl vetemjöl

3/4 dl socker

2 tsk vaniljsocker

50 g smält smör (fungerar utmärkt med flytande margarin på flaska)

Blanda allt en en skål och rör om. Ska bli smuligt som en smuldeg. Om det är för kletigt så häll på mera mjöl tills det blir lagom. Strö strösslet på toppen av muffinsen.

Gå gärna in på denna sida för fler fantastiska recept.

Bon apetit!