Vad gör man inte för att få tävla? I morse ringde klockan 04.45 för att vi skulle få möjlighet att ligga och dra oss lite. Men Nova och Spice visste precis vad vad som väntade så det blev inte så mycket med det. Jag för min del hade gärna somnat om en stund eftersom jag hade en trevlig dröm om att vi hade köpt hus och nu som bäst höll på med att bygga om köket. Ett tecken kanske?

Eftersom vi skulle iväg tidigt så var vi välförberedda och behövde i princip bara klä oss. Resan upp till Borås gick bra , men sedan blev det lite märkligt. De hade byggt en ny väg som inte fanns på GPS:ens karta . Istället ledde den oss ut i bushen på diverse isiga småvägar . Lite läskigt med tanke på att vi lagt på sommardäcken. Vägen var dessutom full med stora hålor och min överfulla blåsa höll på att spricka.

Till slut kunde vi i alla fall svänga in på en lerig gårdsplan vid ett pyttelitet ridhus mitt ute i ingenstans. Det bästa var att de hade en uppvärmd och fräch bajamaja precis intill.

Tävlingen var ganska liten och tävlingsledaren och domaren var samma person. Trots att starterna inte var många så var vi inte klara förrän klockan nästan var åtta. Alla sprang samma bana eftersom det var öppenklasser men man hade ändå delat så att klass 1 tävlade för sig och klass 2-3 tävlade för sig. Det fanns ingen gräns för hur länge man fick vara på banan, och folk sprang fel och tog om och tog om och tog om. Även klass 2-3-förare.

Vädret var också ganska intressant. Vi hade regn, snö, hagel och strålande solsken. Gårsdplanen blev lerigare och lerigare och hundarna såg ut som dynghögar. Förarnas skor och byxben med.

Resultatmässigt var det en bra dag, prestationsmässigt en något mindre bra dag.

Nova var tung och ganska långsam och missade dessutom båda nergångarna på balansen. I en klass sprang hon förbi gungan helt och hållet och jag vet inte varför. I sista hoppklassen gick hon väldigt bra och slutade tvåa. Hom fick även andra placeringar under dagen.

Spice var både ris och ros. Ros för att hon satt stadigt i starten i alla klasserna, och för drivet och engagemanget. Ris för kontaktfälten som var bra men inte så bra som jag vill ha dem, och för högerslalomet som inte alls fungerade. Jag blev väldigt förvånad eftersom hon på träning går lika bra på båda sidorna. Hon blev i alla fall placerad i alla klasser utom en. I sista klassen utklassade hon alla andra och vann stort, 10 sekunder under referenstiden.

Sedan fick vi köra hela den långa vägen hem igen. Vi var hemma 22.45

Jag vet inte om någon har lyckats undgå det, men vi letar hus. Det har vi gjort i en månad nu och det går inget vidare. Vi hade nog tyvärr föreställningen att det skulle vara lätt avklarat eftersom vi vet vad vi vill ha. Men det är kanske just därför det är så svårt. På pappret finns det gott om bra hus. Vi har nog tittat på ett 10-tal den senaste månaden och idag har vi varit på inte mindre tre visningar. Tyvärr räcker inte pengarna till för att bosätta sig i den här kommunen så därför letar vi på annat håll. Men skulle vi råkar snubbla över något i trakten så åker vi och tittar. Det kommer att bli väldigt bökigt att bo i vilken annan kommun som helst eftersom jag jobbar här och Bialitt ligger på samma håll. För husse är det strunt samma eftersom han jobbar i hela Skåne.

Hittills  har vi tittat på två riktigt bra hus men det ena känns aningen litet och det andra är från 1800-talet, så det finns lite att göra på det. Inget störr just nu, men så småningom. Men vi har fler visningar nästa vecka och förhoppningsvis trillar det in nya objekt längre fram i vår.

I morgon är det fredag och helg. Och på lördag är det ÄNTLIGEN tävling!

Efter sista tidens vårkänslor så är det tillfälligt vinter i Skåneland. Ikväll har vi haft Baby Basic och det var snorkallt! Jag brukar inte frysa, jag klär snarare av mig, men när vi gick in för att fika hade jag så himla ont i nacken eftersom jag försökt skydda öronen med axlarna. Även deltagare och hundar frös och därför gick jag emot mina principer och hade två stationer samtidigt.

Baby Basic är en fantastiskt rolig kurs att ha. Med små enkla övningar får ekipagen chans att öva många olika saker som är grundläggande för framgångsrikt tävlande. Det ska bli skoj att se vad det blir av dem till slut. Jag kan helt klart säga att min egen träning med Spice har gett mig så otroligt mycket och framför allt har det övertygat husse om att det är så man ska göra om man vill ha ett vinnande koncept. Så husses nya hund borde bli riktigt vass!

Jag pratade med uppfödaren förra veckan och förhoppningsvis får vi en ny flockmedlem i mitten av sommaren. Jag fick också tips på några lämpliga hanar åt Nova. Dem ska jag kolla upp så fort vi har köpt ny dator. Den gamla brann upp och jag har inte hunnit flytta över alla filer till den bärbara. Och nu känns det inte så viktigt, jag kan vänta tills vi har en ny.

...  när man kan glömma en av dem utomhus utan att märka det!

Den som råkade ut för detta var föga förvånande Rupa. Som förberedelse till Malmö Int. så sov vi över på ett ypperligt hotell i Arlöv. Hotellet är privatägt och väldigt gratis. På kvällen satt vi och tittade på Let's dance när vi reagerade på att en hund skällde, och den slutade inte heller. Till slut började någon räkna och kom fram till att vi var en hund kort. I uterummet stod stackars Rupa, hon hade inte hunnit in genom dörren innan den stängdes efter rastningen på gräsmattan. Om vi säger såhär, det är inte första gången Rupa blir borttappad eller tappar bort sig själv, så hon är ganska van. Nytt i sammanhanget är att hon faktiskt lät så att vi började sakna henne. I vanliga fall säger hon inte att ljud. Vid ett tillfälle sov hon på yttertrappan hela natten...

Med mig till Malmö Mässhallar hade jag bara Nova. Min förhoppning var att jag skulle ha många hundar att anmäla, men det slutade med att det bara blev en. Vi var på plats redan 6.15, så jag hade gott om tid att fluffa. Agilityn hade hunnit hålla på i en timme innan bedömningen i ringen började och Nova skulle in som näst näst sista hund. För en gångs skull kände jag mig helt nöjd med att sitta vid utställningsringen och titta. Tja, lite prat hann jag också med.

Domare var väldigt grundlig moch mätte ganska många av hundarna. Hundarna fick visa upp sig flera gånger individuellt och domaren kände och kände även efter det att hundarna lämnat bordet.

Det syntes ganska snart ett mönster i bedömningen och det mönstret hade med färg att göra. Sobel var domarens favoritfärg och alla hundar som hade annan färg åkte nästan utan undantag ut. I öppenklassen var det endast Nova och en tik till som var trefärgade. Nova kan mycket väl få en tvåa men den andra tiken har fått en del CK:n och placerat sig. Jag visste på förhand att i alla fall Nova skulle få en tvåa men jag blev faktiskt inte förvånad när även den andra tiken åkte ut. Verkligen jättetråkigt! Kvar var då bara sobeltikar som sedan sorterades efter nyans, de fick inte vara för mörka och inte för ljusa.

Jag var så irriterad att jag inte stannade och tittade klart. Istället gick jag på shoppingrund och satte mig sedan och tittade på agilityn.

Så fort husse hade klarat av sina åtagande i agilityringen satte vi oss i bilen och susade över bron och ner till Lalandia. Anledningen till utflykten var min pappas 50-årsdag. Resten av familjen åkte ner redan på fredagen och hade ägnat lördagen åt att bada. Men vi hade ingen möjlighet att boka om Malmö Int. och fick köra ner till middagen. Vi hade en jättetrevlig kväll och kröp nöjda till sängs under taket på vår lilla stuga.

Idag har vi varit över i Tysklad för att handla. Vi behövde egentligen ingenting utan vi åkte mest med av sociala skäl. Men vi åkte ändå inte hem tomhänta. Att gå runt i ett helt varuhus fullt med vin och sprit så kan man inte direkt låta bli.

Efteråt styrde vi kosan mot Arlöv igen för att hämta hem hundarna. När vi kom hem stod det en ICA-kasse på trappan. I kassen fanns en ros i kruka. Vem som har ställt den där och varför vet vi inte, men om någon känner sig skyldig så går det bra att höra av sig.

Just nu går vågorna höga på Agilitylistan. Källan är det omtvistade uttagningssystemet till SM. För inte så länge sedan hölls en agilitykonferens dit distrikten skickat representanter för att bland annat diskutera SM. Gissa om Skåne skickade någon? Själv vet jag inte, men jag kan aldrig tänka mig det. För i vårt distrikt sitter inte en enda agilityförare. Eller satt, kanske jag ska säga, numera har det blivit ändring på den saken.

I Centrala Agility Gruppen har man "tagit ett beslut" att kvalet för 2010 års SM ska avgöras på enbart pinnar. Anledningen är att det nuvarande Q-systemet med både pinnar och nollor var ett försöksprojekt och att man nu "tvingas" välja det ena fär att det inte ska bli så rörigt. Varför man väljer pinnar beror delvis på att domarna på domarkonferensen uttryckte att de genom att sätta referenstiderna blir skyldiga till att vissa ekipage kvalar eller inte kvalar till SM på nollor och att nollor enbart ska ses som en slags "godkändnivå".

Att nolla ett lopp är ett uppgiftsmål, allt hänger enbart på ekipaget, allt måste stämma under loppet för att man ska nolla. Att ta en pinne, att hamna bland de 15% på resultatlistan kräver ingen nolla. Det är alltså fullt möjligt att få en SM-kvalificerande pinne på både 5, 10 och 15 fel. Inte nog med att pinnarna är resultatmål, alltså att det kvittar hur bra ekipaget presterar så länge de hamnar på rätt sida 15%-strecket, de främjar dessutom de som har snabba hundar men som konstant får något litet småfel här och där. Jag kan inte förstå hur det kan ses som högre status än att samla på sig 8-10 nollor.

Ska man titta på konceptet SM så bygger det både på uppgiftsmål (nollor) och resultatmål (placering) Även om det i vissa fall har varit så att vinnaren på SM haft 0,01-5 fel så är det ändå förutsättning att man satsar på en nolla. Många hävdar att SM ska vara publikvänligt och rafflande, och det är klart, då blir det ju bättre action om man satsar på snabba hundar som gör fel här och var. Själv gick jag in med inställningen att jag ska nolla men ändå inte snigelköra. För om flera gör nollor så förlorar ju jag på min snigelfart. Men då vill en del hävda att alldeles för många inte satsar utan enbart safear.

En annan anledning till att det ska vara pinnar istället för både och är att antalet deltagare stigit dramatisk. Visst, det var lite trist att inte ha möjlighet att titta på alla andra, men jag måste erkänna att jag betydligt mer intresserad av min egen prestation.

Men SM ska inte vara för alla, enbart eliten, tycker en del.

Om man tittar på andra sporter så får man på deras SM höra namn som man aldrig tidigare hört. SM fungerar som en morot för dem som inte kan kvala till landslaget eller internationella tävlingar. Jag är den förste att erkänna att tävlandet skulle bli långt ifrån lika roligt om jag inte har SM att sikta på.

Jag är rädd för att flera känner som jag och att man inte har tid, råd, ork eller möjlighet att åka på alla tävlingar som kommer att krävas för att kvala till SM. För det räcker inte med att komma i mål med en fin nolla, nu måste vi vänta till klassen är över för att få veta om vi var bra nog eller inte. Och det tycker jag strävar emot allt sunt tänk.

En del oroar sig också för att vissa raser kommer att försvinna helt eller delvis ur startlistorna, och som uppfödare oroar jag mig för att man börjar avla på extremer i de populära raserna, däribland min egen.

Gå gärna in här och läs i Yvonnes blogg, hon är en av dem som sitter med i CAG. http://yvonne-hundvis.blogspot.com/2009/03/darfor-blev-det-pinnar-och-inte-nollor.html

I kommentarerna finns flera bra förslag till hur man kan lösa SM-kvalet i fortsättningen.

Ja, det är inte ofta vi är lediga en lördag kan jag säga. Därför gäller det att ta vara på dem när de inträffar. Vad gör man då i Dårpippiland en ledig lördag?

Rätt gissat, är allt annat än lediga. Skillnaden mellan ledig och upptagen är i Dårpippiland tämligen hårfin. Om vi är upptagna så är vi troligtvis inte hemma över huvud taget, inte på hela dagen/helgen. Om vi är lediga så innebär det att vi tar tag i sådant som blivit liggande när vi varit upptagna.

Så, då har vi rett ut det.

Jag började min dag med att frisera hundar. Spice täta päls har gjort att det döda håret hon egentligen fäller nu inte har ramlat ur utan satt sig i stora klumpar i hela pälsen. Jag fick gå fram med stora kammen och dra loss stora tussar. Spice var en ängel och låg så snällt på trimbordet.

Nova ska ju ställas nästa vecka så det var verkligen hög tid att jag trimmade henne. Egentligen hade jag velat göra det tidigare men det var inte förrän i går det slog mig att Malmö Int. är nästa helg. Mina tankar var konstigt nog betydligt längre fram. När jag var klar med Nova så tog jag Luna och Rupa av bara farten. Luse ska badas och snyggas till så fort stygnen är tagna på måndag.

Apropå  Malmö Int. så är det förmodligen inte anmält några veterantikar. Synd som sjutton att ingen av mina gick att visa.

Till lunch åkte vi ut till grustaget i det vackra vädret för att träna lite muskler. Både Nova och Luna är lite väl runda efter vinteruppehållet och snart börjar säsongen. Vi tjuvstartar med en inoff om två veckor, för att checka av formen inför Gåsahoppet.

Vi tog med alla hundarna till grustaget. De två gamla fick gå i koppel så att Luse inte rusade omkring och skadade sig. Hon var mäkta upprörd och skällde så att det ekade. Nu är hon sig själv igen och jag hoppas att proverna på måndag inte visar några tråkigheter.

Under eftermiddagen har jag bakat muffins och banankaka, uppdaterat hemsidor och planerat kurser. Husse har städat bilen och jag passade på att ta mig ett välförtjänt bad.

Ikväll har vi tittat på Melodifestivalen även om jag inte var vidare pigg på det. Men jag måste säga att jag numera tycker om de flesta av låtarna och Petra  Mede var inte lika tillgjord som vanligt. Och så var ju tävlingen vansinnigt spännande. Jag är inget mattegeni precis så husse fick sitta och räkna åt mig. Min enda önskan var att af Ugglas inte skulle få åka till Moskva, alla de andra låtarna kunde jag leva med. Jag blev faktiskt väldigt överraskad över att just den låten vann och det ska bli kul att se hur den står sig i internationell konkurrens.

Det är inte klokt vad tiden går! Idag fyller Spice Pirayansson och hennes syskon i S-kullen 2 år. Jag blir alldeles matt när jag tänker på hur tiden springer iväg. Det känns som det var igår jag hade alla ulltussarna springande på vardagsrumsgolvet. Ännu mattare blir jag när jag tänker på att världens bästa Nixxa blir 4 år i höst...

Jag fick ett mail från fina Love och hans familj där uppe i "norrland". Han  hade minsann fått leverpastejtårta han. Jättehärligt!

Och vad har Spice fått då? Hm... Låt mig tänka... Ööh... Ingenting. Hennes usla matte har inte gett henne någonting på födelsedagen. Utom ett rejält snöfall, som jag i och för sig inte är ett dugg ansvarig för.

När pirayorna föddes sken solen från klarblå himmel och temometern visade 17 grader, den första riktiga vårdagen 2007. Därför fick S-kullen prefixet Springtime. Idag började det snöa vid 15-tiden och nu ligger det snart en centimeter. Häftigt, sa Spice. Spice och husse är de enda i vår familj som skulle gilla att åka till fjällen.

GRATTIS!

Spice

Sol

Scoop

Love

Titta gärna i i galleriet på hemsidan, där finns det bilder från pirayornas vilda ungdom.

Först av allt vill Luse hälsa och tacka för alla krya-på-dig-hälsningar. Hon är sitt vanliga glada jag, om än lite stel. Ibland gör hon försök att hoppa upp i möblerna men då kommer hon på att det gör ont. Den hemska tratten är ersatt med en båtkrage och pyamasen är på. På det hela taget har hon det nog ganska bra, även om hon får sova i badrummet så ingen råkar sparka till henne i sömnen.

I lördags var vi i Lomma och höll kurs. För en gångs skull hade vi  vädrets makter med oss och det var uppehåll hela dagen. Det var ett helt nytt gäng vi träffade och vi ska ses om en månad igen. Som alltid är det stimulerande att träffa nya förmågor och det gäller att vässa argumenten, varför man ska göra si eller så. Det gör att man själv hela tiden måste har klart för sig varför saker och ting är på ett visst vis.

Att hålla kurs är verkligen jätteroligt men fruktansvärt tröttande. Att ge av sig själv en hel dag, att peppa, stötta och förklara tar på krafterna. Så direkt efter Melodifestivalen ramlade jag i säng och somnade.

På söndagen fick vi liiite sovmorgon innan vi for iväg till kennel Coolmix. Husse skulle få hjälp att fixa bilen och jag skulle prata bort en stund. I valplådan fanns de allra ljuvligaste valpar. Vem blir inte sjuk av den här godingen?

Jag passade på att fota lite, hjälpa till med diverse datatekniska problem och snacka hund. Vi kopplade upp den bärbara datorn mot TV:n och tittade på agilityn från Crufts. Klockan blev rätt mycket innan vi kom hem...

Tack Karin för en jättetrevlig dag och god mat!

Väl hemma fortsatte jag att titta på Crufts och BIS-finalen. Otroligt spännande med två svenska hundar med.

Imorgon är det måndag...