Usch, vad det är svårt! Jag har just lusläst och antecknat från SKK:s Hunddata, en massa hälsofakta om en hane jag är intresserad av. Tyvärr blev inte resultatet så bra som jag hade hoppats på.

Att syssla med avel är lite grand som att leka Gud. Man skapar avsiktligt liv efter vissa förutsättningar utan att egentligen ha några garantier. Man kan anta att det ska bli på ett eller annat vis om man är tillräckligt påläst. Ibalnd har man tur och det blir precis så och ibland har man otur och det blir helt tokigt.

Det handlar om att skapa bästa tänkbara förutsättningar för att avkommorna och deras avkommor ska bli så bra som möjligt. Ett gammalt talesätt lyder: Även en champion har minst tre fel. Och så är det givetvis, för den perfekta hunden finns inte. Frågan är bara vilka fel man som uppfödare väljer att acceptera och vilka man väljer bort. I vissa fall har man inga val, man är skyldig att följa hälsoprogrammet. Och det är bra tycker jag. Sedan har man stamtavlan att ta hänsyn till. Den ska inte bara vara attraktiv och passa de stamtavlor jag redan har, hundarna ska inte vara för närbesläktade de heller. Till sin hjälp har man ett program via nätet som SKK tillhandahåller där man kan göra parningar på låtsas för att se hur stamtavlan kommer att se ut. Programmet räknar även ut inavelsgraden och gemensamma hundar är färgkodade så att man lätt kan se om samma hund förekommer flera gånger.

Det finns alltså vissa givna regler man måste rätta sig efter. Men så är det ju det där med vilka fel man prioriterar bort. För ett fel är inte alltid ett fel. En del vill påstå att en hund med mindre än CK på utställning är fel. Andra tycker att så länge det finns ett resultat så är det helt rätt. Någon tycker att CRD är helt OK så länge man tänker på vad den andra parten bidrar med. Andra är accepterar inget annat än fria ögon.

Eftersom det inte finns perfekta hundar att tillgå så måste vi göra det bästa med det vi har. Och det är här det blir så svårt. Vad ska man egentligen välja???

Så är det ju såklart så att efterhand som man får mer erfarenhet och kunskap så förändras ens tankar och tyckande. Jag som är ganska oerfaren är väldigt angelägen om att det ska bli superbra och tar inga chanser. En erfaren uppfödare har modet och kunskapen att gambla lite.

Jag har gjort det extra svårt för mig genom att avla för två syften - hundarna ska fungera att arbeta med men de ska även ha en bra exteriör. Just nu väntar vi valp från en uppfödarkollega och den stackaren har minsann inte ett lätt jobb att välja något lämpligt. Husse ska ha hunden att tävla med på elitnivå och jag ska springa med den i utställningsringarna och plocka meriter. Och så ska den såklart föda championbebisar så småningom. Lätt som en plätt!

Att välja en hane till Nova har visat sig vara oväntat svårt. De hanar jag är intresserade av har inte passat så bra som jag hade önskat. Det finns en del saker att ta hänsyn till i Novas stamtavla, så hanen måste vara riktigt bra. Novas exteriör är bra men inte speciellt märkvärdig, och domarna har hittils varit väldigt oeniga. Hon har allt från 3 kv till placeringar i öppenklass. Så exteriören är något som måste vara tip top hos hanen. Inte för att det ger några garantier, men det ger lite bättre förutsättningar i alla fall.

Så det är väl bara till att leta vidare då!