Mitt i all oro över Novas sjukdom blev jag själv sjuk och låg till sängs en vecka och jag glömde alldeles bort att blogga.

För vi hade ju faktiskt ett par tävling kvar fast att vi var SM-klara. Laget är inte klart för SM och det är det vi har försökt få till. Tyvärr har vi tävlat mycket på tre hundar och det är inte så lätt när den ena fortfarande är ung och grön. Trots att det varit mycket lagtävling nu på slutet av säsongen så har vi ändå inte fått till det och vi fattas två pinnar. Det finns några klasser att tävla efter årsskiftet, men tanken är att Spice ska paras, så dår är vi bara tre i alla fall.

Hur som helst så tävlade vi i Söderåsen. Dagen började med individuella lopp och först var det hoppklass. Domaren hade valt att stapla alla hinder ovanpå varandra och var föraren än placerade sig så var det ett hinder ivägen och hunden fick en helt knasig linje på väg till nästa. Av ca. 50 starter tog sig 12 i mål och endast 2-3 ekipage nollade.

Agilityklassen var betydligt bättre, där bestod svårigheterna av helt andra saker. Spice tuffade på bra och blev 3:a, hon plockade därmed in SM-pinne nummer 31.

Hopplagklassen var inte mycket lättare än hopptrean, så när mina lagkamrater diskade sig valde jag att stryka mig. Jag hade redan börjat känna mig dålig och vi var tvugna att åka till Göteborg dagen efter.

Även i agilityklassen diskade sig resten av laget och jag packade ihop för att åka hem.

Tanken var att vi skulle struntat i Göteborg om vi tog de två sista pinnarna i Söderåsen. Men så blev det inte, utan det vara bara att kliva upp i ottan och hämta upp två klubbkompisar. Feber hade jag och en förfärlig hosta, husse var bortrest och jag fick släpa på alla hundar och packning själv och bilen vägrade såklart att starta. Humöret var inte på topp precis!

Vädret var i alla fall underbart och vi var allt lite solbrända när vi kom hem.

I Göteborg hade vi chans på fyra pinnar och vi kom hem utan en enda. Vi diskade oss i alla lopp utom ett, där kom vi 3:a och precis utanför pinnplats. Hade vi bara tagit en pinne så hade vi kunnat komma med till SM på ett wildcard. I och med de nya tuffa reglerna så är det bestämt att; om tio lag inte kvalar så kommer man att ta med lag som har 2 hopp, 2 agility plus ytterligare en pinne.

Säsongen avslutades i Kristianstad med 3xInternationell klass. Vädret var underbart och jag hade legat hemma på soffan en vecka kände mig lag mör. En slemmig hosta gjorde det svårt att få luft när jag sprang. När jag anmälde mig var planen att plocka hem ytterligare 4 SM-pinnar, men de planerna fick jag lägga på is.

I första agilityklassen råkade jag trycka Spice utanför första pinnen på den svåra slalomingången, så det räckte bara till en  15:e plats.

Hoppklassen var alldeles för flytig och lätt, så där räckte inte tiden till mer än en 11:e plats.

I sista agilityklassen gick det bäst och vi kom 5:a. Därmed tog Spice sin 32:a SM-pinne för säsongen och nu ligger hon 3:a totalt på listan över SM-pinnar, alla storlekar.

Jag kan se tillbaka på en fantastisk tävlingssäsong med båda mina hundar, även om Spice med sin ungdom skiner lite mer än Nova. Jag älskar verkligen det jag håller på med och jag älskar mina hundar för de individer de är.

Häromdagen kom vi att prata om barn på fritids; varför man skaffar barn och hur gammal man ska vara när man skaffar barn. Ett argument var att man inte ska bli ensam när man blir gammal. På frågan varför jag inte har några barn fick jag helt enkelt svara att det bara inte blivit så ännu. Då säger en av flickorna:

- Men fröken, du BEHÖVER inte skaffa barn! Du kommer ALDRIG att bli ensam för du har alltid dina hundar.

Och visst är det så. Kärlek och vänskap är förgängligt, men den kärlek man får av sin hund består.