Efter nervös väntan så kom det, beskedet att Spice värden vara nere på 0 och att hon fick sätta igång att träna. Att hon var en mycket lycklig hund den kvällen behöver jag kanske inte skriva, och hon var mycket missnöjd när jag tyckte att det räckte efter två varv på banan. Hon fick träna lite varje dag hela veckan och hon kändes stark och frisk, inte så uthållig dock men tillräckligt för att få tävla i Jönköping på lördagen. Hon var så glad!! En del tror att hundar inte förstår, men jag är övertygad om att hon visste redan när vi åkte på fredag kväll att hon skulle få springa på lördagen.

Vi stannade till på klubben i mörkret för att sätta upp tältet i leran och kraschlandade sedan på Scandic för att sedan äta frukost innan fan fått skorna på sig. Givetvis var frukostbuffèn den bästa jag sett på mycket, mycket länge – bara för att vi inte hade tid att sitta ner och njuta av den.

Fyra klasser i leran, två hoppinnar som behövde plockas. Spice nollade alla sina lopp och placerade sig topp 20 i stora klasser. Tyvärr blev det bara pinnar i agilityklasserna och inte i hopp. Skrutt lyckades placera sig på 8:e plats i första klassen, diska sig i en agilityklass för att jag inte hann med, få 10 fel i den andra agilityklassen och diska sig i sista hoppklassen för att mina fötter löpte iväg med mig. Oj, vad irriterad jag blev då!

På söndagen var jag och hundarna i Halland för att vara med på sheltiepromenaden vid Lagaoset. Det är en särdeles vacker plats och det underbara vädret gjorde det ännu mera njutbart. Min hundar var mycket lyckliga över att få springa på stranden. En del tittade lite snett på mina skrikande hundar och tyckte nog att de var ganska jobbiga. Men jag älskar att se dem lyckliga och njuta av livet.