Då var det dags att titta tillbaka och utvärdera LLU 2016. Tre långa dagar med mycket bra agility och mycket känslor.

Till skillnad från tidigare år så var jag fullkomligt lugn, en landslagsuttagning är inget annat än en inofficiell tävling. Trots en envis och otäck förkylning och matförgiftning under veckan så var det bra träning vi fick till. Yippe fattas en del i sin utbildning det vet jag, men Skrutt kan allt och jag vet var jag har honom. Målet var att lotsa den bruna hunden tryggt runt banan och satsa järnet med Skrutt.

Fredagen började med veterinärbesiktning och mätning, uppe med tuppen för att hinna äta frukost innan. Skönt att resturangen hade öppet så man kunde äta färdig frukost. Båda hundarna gick igenom utan problem. Largehundarna var först ut så det blev väntan innan det var medium.

Första banan var ganska enkel och jag var felfri med båda hundarna. För Skrutts del räckte det till delad 12:e plats och 26 poäng. För att få poäng måste man vara felfri och inte mer än 5 sekunder efter vinnande hund. Ju närmare vinnande hund i tid, desto mer poäng. För Yippie blev det inga poäng eftersom hon varför långt efter i tid. Men hon skötte sig fint och jag är så glad att hon kom runt.

Det blev väldigt långa dagar. På fredagen startade Yippie någon gång efter 21.00 Långa dagar innebar att jag fick mycket tid att fundera över varför inget fungerade med Skrutt. Förutom den första klassen så var vi bara felfria i en klass till fast med så långsam tid att vi med nöd och näppe fick 0,1 poäng. Han gick inte på som han skulle och han hoppade samtliga balansbommar. I en av hoppklasserna fick han en jättedum vägran och sedan glömde jag förvånande nog banan. Jag hade inga problem när jag gick den men där och då blev det fullkomligt svart. Trots att jag tävlat så mycket i så många år så har det aldrig hänt att jag glömt banan.

Helgens ljusglimt har varit Yippie som varit så himla fin. Trots att hon tyckte att hallen var jobbig så skötte hon sig utmärkt. Hon satt fint i starterna och hade superfina running på samtliga balanser. Som väntat så var vissa saker alldeles för svåra för henne men vi gjorde vår grejj och jag kan inte vara annat än nöjd. Förutom den första hoppklassen så var hon även felfri i en av lördagens agilityklasser, återigen för långam för att få poäng. Men det spelar ingen roll eftersom målet var att få runt henne i så många lopp som möjligt.

Förutom glädjen över Yippie fina insats så känner jag mest besvikelse över att vi inte var bättre, Skrutt och jag. Mitt mål var att göra bra lopp och visa vad vi går för, förutsättningarna var verkligen på min sida. Drömmålet var topp 10 och en plats på Nordiska. Nästa år är Skrutt 6 år, inte gammal men ändå på väg upp i ålder. När ska vi få sätta det? LLU går i Tånga de närmaste två åren och boende är bokat. Hoppet är det sista som överger en, sägs det ju...