Härom dagen fick jag för mig att räkna efter hur många lopp jag sprungit under året. För att göra det så tvingades jag titta på hemsidans resultatlista. Och då började jag läsa ordentligt. Då tyckte jag att jag lika gärna kunde räkna ut statistiken för året. Som om jag inte hade något annat att göra!

Jag måste säga att resultatet förvånade mig lite. Till att börja med så höll jag på att svimma när jag räknade ihop antalet totalt sprungna lopp och jag insåg att Nova gjort ca. 20 starter mer än ifjol. Såklart inbillade jag mig då att procenten nollade lopp skulle vara högre, istället var den lägre. Däremot var procenten för disk högre, 34% mot 32%. Det som däremot gläder mig är hon har gjort väldigt mycket färre lopp med enbart tidsfel. De lopp som gett tidsfel den här säsongen är de lopp där vi även fått minst en femma.

Spice siffror är inte riktitgt rättvisande eftersom fjolårets underlag bestod av 16 lopp mot årets 66. Antalet nollade lopp har stigit från 31% till 32%. Antalet disk har tack vare antalet sprungna lopp i år jämför med förra året, stigit till mer än det dubbla - 12% till 28%. Inte helt rättvisande som sagt, men ändå intressant.

Lunas siffror är det egentligen inte så mycket att säga om. Husse har knappt tävlat henne själv något alls i år. Hon är den av våra hundar som tävlat minst i år, och även om vi har haft duktiga ersättningsförare så har resultaten inte varit bra. Till det får man dessutom lägga att hon faktiskt börjar bli gammal och stel.

NOVA

Antal starter: 70

Antal målgång: 46 (66%)

Antal disk: 24 (34%)

0 fel: 21 (30%)

0,01-4,99 fel: 6 st (0,08%)

5-9,99 fel: 12 st (17%)

10-14,99 fel: 4 st (0,04%)

15-19,99 fel: 2 st (0,03%)

20-24,99 fel: 1 st (0,01%)

25-29,99 fel: 0 st (0%)

30-34,99 fel: 0 st (0%)

25-39,99 fel: 0 st (0%)

Antal cert: 1 x hopp

Antal SM-pinnar: 4 x agility, 3 x hopp

SPICE

Antal starter: 66

Antal målgång: 38 (58%)

Antal disk: 28 (42%)

0 fel: 21 (32%)

0,01-4,99 fel: 1 st (0,02%)

5-9,99 fel: 12 st (18%)

10-14,99 fel: 3 st (0,05%)

15-19,99 fel: 0 st (0%)

20-24,99 fel: 1 st (0,02%)

25-29,99 fel: 0 st (0%)

30-34,99 fel: 0 st (0%)

25-39,99 fel: 0 st (0%)

Antal cert: 1 x hopp, 1 x agility

Antal SM-pinnar: 2 x agility, 2 x hopp

LUNA

Antal starter: 59

Antal målgång: 42

Antal disk: 20 (34%)

0 fel: 12 (20%)

0,01-4,99 fel: 1 st (0,02%)

5-9,99 fel: 9 st (15%)

10-14,99 fel: 8 st (14%)

15-19,99 fel: 3 st (0,05%)

20-24,99 fel: 3 st (0,05%)

25-29,99 fel: 1 st (0,02%)

30-34,99 fel: 0 st (0%)

25-39,99 fel: 0 st (0%)

Åh, vad jag har stört mig på reklamen i bloggen! Att en sådan liten löjlig sak kan förstöra glädjen med att blogga. Efter lite funderande bestämde jag mig för att betala den avgift som krävs för att slippa reklam ett helt år. Och... voila! Ingen mer reklam!

Just nu händer egentligen inget som är värt att blogga om. Tiden rasar iväg med farlig fart, men det händer liksom inget som är intressant att skriva om.

Träningen ligger just lite på is. Vi har inga tävlingar att se fram emot och jag är faktiskt lite mätt på agility just nu. Kanske inte kurserna då, för nu börjar det hända väldigt trevliga och intressanta saker i grupperna. Som de utvecklas!

Jag håller på att planera nästa års kurser för fullt, och det går sådär. Det är många som vill gå kurs och tiden räcker inte riktigt till för alla. Jag måste komma på någon smart lösning, men just nu står det alldeles still i huvudet. Men skam den som ger sig.

På jobbet är det mest pest och pina såhär års. Vädret är kasst, ungarna trötta och pedagogerna är ännu tröttare. Vi försöker planera för nästa år, avsluta pågående år samt tänka ut trevligt julpyssel. Hm...

Hemmavid börjar det så smått bli ordning och reda. Åtminstone inomhus. På ovanvåningen. Källaren tittar jag ner i ibland och suckar. När ska jag ha tid?

Nova är med största sannolikhet dräktig. Hon är så märklig som bara Nova är när hon är dräktig. Och så har hon lagt på sig. Inte om magen. Bara på revbenen. Jag tänkte jag skulle boka in ett ultraljud i början av december, bara för att vara på den säkra sidan. För annars ska Nova snabbanta och vara startklar till My Dog, supertaggad på att ta sista SM-pinnen.

Idag har det varit en ovanlig dag i Dårpippiland. Vi har bara slöat. Det mest vettiga jag har gjort är att dammsuga och hitta banor till morgondagens kurs. That's it!

Vid lunch tog vi en liten roadtrip till Förslöv och tygaffären för att fylla på lagret. Sedan fortsatte vi ut till Boarp vid Hasses Lada och strosade omkring i butikerna där. Mysigt!

Dagens bild föreställer Miza där hon ligger på en av soffkuddarna som tillhör ryggstödet på soffan. Vi hade trevligt besök igår och Miza blev så till sig över de medhavda hundarna av samma ras, att hon fullkomligt ramlade ihop av trötthet. Bilden skildrar livet i Dårpippiland ganska bra - den 14 november 2009.

Just hanging around!

Så var det äntligen avklarat, det som jag fasat för den senaste månaden. Som jag har velat hit och dit, om jag verkligen skulle genomföra denna dårskap eller inte. Hade det bara hängt på mig så hade det nog inte blivit av. Men husse har verkligen sett fram emot att få se Prinsessan Mazarin i ringen. Men nu är det gjort!

Att visa valp är på många sätt väldigt opretentiöst. Förutom att bita domaren så får valpar uppföra sig nästan hur de vill. Jag har försökt få lite fason på vår vilda Mazarin, men det har gått sådär. Miza tycker inte om att uppföra sig och är inte mogen nog att ställa krav på. Då bryter hon ihop fullständigt och blir ledsen.

Fysiskt är Miza en fullkomlig katastrof nu, 5 månader som hon är. Tänderna spretar hur som haver i munnen; några håller på att ramla ut och andra är på väg att växa upp, och av den fina pälsen finns det ingenting kvar.

Sedan är hon ju såklart fortfarande pytteliten, även om vi kan se att hon har växt massor och mestadels består av fyra långa ben och ett stort huvud på en tunn liten hals.

Miza tävlade mot fyra andra tikar i klassen 4-6 månader. Hon följde i alla fall fint med i kopplet under första rundan. Hon vägrade såklart att stå uppställd, hon satte sig på baken precis som husse lärt henne. Att jag enträget tränat på "stå" föll helt ur hennes lilla huvud.

När jag ställde upp henne på bordet för att vänta på min tur så överraskade hon mig genom att stå blickstilla och alldeles perfekt. Hon står väldigt bra alldeles av sig själv, det är bara när det blir lite läskigt som benen spretar åt alla håll.

Strax innan domaren skulle bedöma Miza så satte några igång med att prova pipisleksaker vid ringside. Gissa hur bra Miza stod då? Jag hade fullt upp med att få henne att stanna kvar på bordet. När jag sedan ställde upp framför domaren för att få kritiken så började pipandet igen och Miza gjorde allt annat utom att stå upp. Suck!

Jag visste redan från början att en placering inte skulle vara något att räkna med, men eftersom det bara var fem deltagande hundar i klassen så blev vi "placerade" sist. Kritiken löd kort och gott:

"Allt för liten och outvecklad. Sunt konstruerad och välgående. Tunnt huvud. Mörka ögon och välburna öron."

Givetvis är det alldeles sant, men det kändes lite hårt att få det på pränt. Min enda tröst är att Miza, till och med i sitt ganska fula tillstånd, skördat hjärtan även bland sheltieuppfödarna. Hon får helt enkelt fortsätta att vara ljuvlig och så får vi se om vi vågar visa henne på Malmö Int. i mars.

Fotograf: Ulla Muchardt

Det känns som om det var evigheter sedan jag var på utställning. Rupa har varit anmäld till två stycken på senare tid men blivit sjuk bägge gångerna. Så senaste utställningen var i början på juni. Inoff. Med mig hem fick jag en BIS-veteran och en BIG-4. Helt okej.

Idag har jag ställt i Växjö för första gången. Rupa var anmäld och med mig var också Emma och Sol. Sol behöver utställningsmeriter och Emma behöver öva. Så bra att de kan göra det tillsammans!

Tidigt som sjuttom fick vi gå upp och börja fluffa. Husse åkte på annat håll och dömde så jag fick åka med Emma. Husse tog Volvon och alla hundarna med sig. Skönt!

Vi satt och gäspade ikapp hela vägen. Ändå tyckte vi inte att resan tog så lång tid. Tipshallen gick lätt att hitta och det var smidigt att komma in. Och ring 1 låg precis innanför dörren. Dock upptäckte vi snart en nackdel med det. Det drog iskallt från de öppna entredörrarna. Rupa frös så hon skakade och försökte hela tiden klättra upp i min famn.

Vi var på plats i god tid och hann titta en del på bedömningen. Och så tog vi den obligatoriska rundan bland försäljarna. Jag hittade en gles kam med långa tänder som jag tror kan passa Spice päls. Mer än så handlade jag inte. Skumt.

Sol tävlade i öppenklassen och hon var inte på sitt bästa humör. Klassen var den största i ringen och tog därför lite tid. Både Emma och Sol skötte sig bra, även om det finns saker att slipa på. Men det kommer med mer träning och utställningsvana. Själv fick jag stå vid ringside och vara chefsfluffare.

Till min förvåning och Emmas besvikelse så gav domaren Sol ett blått band. Han gillade lite grövre hundar och tyckte att Sol var för nätt i modellen. Hon är fortfarande ung, Sol, och jag tror nog att det ser annorlunda ut när både handler och hund blir mer ringvana.

Rupa tävlade mot två multichampions i veteranklassen, och inte helt överraskande blev vi placerade 3:a. De två andra belönades med CK medans stackars Rupa inte fick så mycket som ett ynkligt HP. Hon fick så fin kritik och var överlägset äldst i ringen, så ett HP kunde han gott ha kostat på sig.

Jag hade i alla fall en trevlig dag och jag förmår mig inte riktigt att hetsa upp mig över ett resultat som jag inte har så stor möjlighet att påverka.

På lördag ska jag visa Prinsessan Mazarin på Malmö valp. Ska bli intressant att se hur det går. Just nu är hon INTE vacker och hon borde egentligen stanna i garderoben. Men jag anar en champion under ytan och jag tror att hon mår bra av att träna lite på att uppföra sig och inte bita i alla händer hon hittar. Kan man bli rapporterad om valpj*vlen biter domaren?

Svaret kommer på söndag...

Alla turer kring Novas parning hade gjort att jag nästan glömt bort att jag och Spice skulle gå kurs hela helgen. När man har hållit på att arbeta länge med något, som arrangemanget kring en kurs, så känns det nästan lite blaha när man väl är där. Jag var faktiskt inte vidare på topp när vi drog igång.

Stället vi till slut hade fått lov att hyra var alldeles perfekt. Vi började inomhus i det kombinerade köket/lektionssalen. En efter en kom deltagarna ut från toaletten och var helt förundrade över doftljusen där inne. Agilityförare är inte bortskämda med doftljus och mjukt toalettpapper, det brukar vara mörka bajjamajjor som gäller.

Efter presentationen var det dags att jobba. Vi fick börja med att springa en agilitybana så att Annica fick se hur långt vi hade kommit. Sedan gick hon snabbt igenom förberedande av sväng och så fick vi jobba med starten. För min del gick det sådär, jag är så väldigt medveten om att jag inte har tränat speciellt seriöst de senaste månaderna.

När vi sedan gick vidare till nästa sektion av banan så fick vi jobba vidare med starten själva. Efter det följde teknikträning och olika ingångar i slalom. Jag fick förklaringen till varför Spice slalom är så "långam" och varför hon ibland ramlar ur första porten. och så fick jag tips om hur jag kan prova om enbensteknik kan passa henne bättre. Så det ska vi pula lite med i vinter.

Sist jobbade vi med fart kontra kontrollerade svängar. Precis som i den första övningen så hade jag svårt att få till det. Vår styrka har alltid varit att jag kan skicka iväg Spice väldigt lång på egen hand medan jag förflyttar mig. Visserligen på bekostnad av bra svängar, men ändå. Nu ville Annica att jag skulle engagera mig mer och jobba vidare i rätt riktning fast att jag upplevde att jag hade tappat kontrollen. Jag kände mig väldigt otillräcklig när vi avslutade dagen.

På söndagen började vi med kontaktfälten. Kombinationen bestod av balansbom, A-hinder och gunga direkt efter varandra. Först pratade Annica om hur hon tränar kontaktfält och hur man får hundarna att gilla dem. Tydligen är det aldrig för sent att lära om, så jag tror jag ska jobba lite med Nova i vinter. Kanske är det precis vad som behövs för att ta de sista certen.

Spice fick mycket beröm för sina kontaktfält och jag fick ett par små tips för hur jag ska finslipa och lägga upp arbetet kring svårare kontaktfält med tunnel under och snäva svängar direkt efter.

Efter kontaktfälten körde vi en jätterolig handlingsövning. Annica bestämde vilka byten vi skulle göra och var. Jag ska verkligen ta och använda den i mina egna kurser. För min del var det en riktig egoboost och vi fick mycket beröm. Jag fick även en uppmaning som jag känner att jag vill fundera ett tag på. Kanske gör jag något åt den i år, kanske väntar jag till nästa år...

Vi avslutade dagen med en hoppklassbana. Den delades i två delar och alla jobbade först med del ett. Spice gjorde en riktig skummis och hoppade rakt upp i sargen istället för att svänga in i en tunnel som jag bad henne om. Husse har filmat det och jag ska se om jag kan lägga ut filmen i bloggen.

Efteråt fick man välja om man ville köra del två eller ta hela banan i ett svep. Jag kunde såklart inte motstå utmaningen utan körde hela banan.

Efteråt samlades vi och pratade om helgen och jag blev bara så trött! Jag satt med Spice i famnen och slumrade nästan till.

Alla var i alla fall otroligt nöjda och vill att Annica kommer tillbaka snart. Vi får väl se om vi kan ordna det.

Ibland blir inte saker riktigt som man tänkt sig. Speciellt inte om man bor i Dårpippiland. Så därför borde jag inte vara förvånad. Och det blev jag inte heller.

När beslutet väl var fattat, att jag skulle para Nova en sista gång, då började det krångla. Att få ledigt från jobbet, att ordna vikarier, planera kurser så att husse kunde hålla dem själv, packa, fixa, förbereda...

Och själva resan ska vi inte prata om. Vinterdäck på och tanken full. Strulande centrallås som gör att man inte alltid kan öppna bakluckan när man vill. Och när den väl är öppen så ramlar den ner i huvudet på en så att man ser stjärnor.

Inte kom jag iväg i tid och resan gick till en början ganska bra. Jag stannade till i min gamla hemstad, Jönköping, för att käka lunch och handla ett täcke till Miza. Det blev två stycken, ett termotäcke och en stickekofta.Båda i rosa såklart.

Bensinen räckte inte hela vägen som det var planerat och jag fick stanna och tanka innan Stockholm. Jag har aldrig kört i Stockholm på egen hand och jag gör helst inte om det. Jag anlände lagom till rusningen började och sedan kallsvettades jag konstant i 45 minuter. För stockholmarna kan inte köra bil. Och vägarna är inte anpassade för så mycket traffik. Till slut var jag igenom och kunde dra vidare till Åkersberga och börja leta upp mitt boende. Klockan började bli mycket och jag var tvungen att checka in och vi hade inte bestämt tid när jag skulle vara hos hanen. Så jag kände mig lite pressad. Incheckningen gick snabbt och jag kunde åka tillbaka samma håll som jag nyss kommit och med andan i halsen sladda in på Kennel Sunny-Hill's. Som vanligt dröjde det inte länge förrän munnarna började gå och vi nästan hade glömt bort varför jag kommit. Miza fick träffa sin bror och sedan drog racet igång. Nova blev parad så småningom och efter lite middag återvände jag till vandrarhemmet, ganska sent.

Dagen därpå sov vi ganska länge, Nova i min säng och Miza på sin fäll iförd stickekoftan. Hon var jätteduktig och hade inte gjort inne på hela natten. Jag matade hundarna och vi tog en promenad runt området som låg ända nere vid havet.

Efter en snabb frukost åkte vi tillbaka till hanen och där råkade vi sedan bli kvar hela dagen. Vi pratade hund och avel såklart och jag fick titta på olika hundar. På eftermiddagen åkte vi till en djuraffär och efteråt åkte jag vidare till världens bästa Tina och Nixxa för en snabbvisit. Miza och Naya fattade genast tycke för varandra och lekte så det stod härliga till.

Vi återvände till Sunny-Hill's å kvällen för middag och mer hundsnack. Av någon konstig anledning så åkte jag inte därifrån förrän långt efter midnatt...

På fredagen var jag tvungen att checka ut från rummet vid tio. Vi sov länge och jag struntade i frukosten. Efter en promenad packade vi och gjorde iordning bilen för ett sista besök hos hanen och vidare färd mot Skåne. På väg ut ur Åkersberga besökte vi ett köpcentra där jag handlade lite lunch och proviant.

Efter att att ätit lunch och pratat mera hund så fick Nova träffa hanen en sista gång. Nu tyckte Nova att det fick räcka och gav honom ett rejält tjuvnyp.

Jag hade räknat med att komma iväg senast två, men nu blev klockan istället fyra. Så jag hamnade i rusningstraffiken igen. Suck! Och det gäller minsann att ha tungan rätt i mun. Jag vet inte hur många "olyckor" jag fick köra runt om.

Resan hem gick bra och vi stannade två gånger på vägen för mat och bensin. Strax efter tio rullade jag in på uppfarten och äventyret var över för den här gången.

Så nu väntar vi med spänningen på att få se vad som finns där inne i Novas mage. Hanen heter Lundecock's Zound of Sweden och valparna beräknas födas till jul.

Ja, denna helgen har vi varit "lediga". Himla skönt att inte behöva åka iväg någonstans. Men tro inte att vi var sysslolösa för det! Näpp, för som någon sa så är man aldrig ledig när man har hus. I torsdags var mamman med de gröna fingrarna här och begrundade resterna av min trädgård. Eftersom vi inte har haft någon fungerande vattenutkastare och jag inte orkat vattna allt för hand, så har trädgården sett lite si och så ut. Och så är det ju allt förbannat ogräs också som jag inte hunnit med. Nu när allting börjar vissna och ruttna så ser trädgården verkligen bedrövlig ut. Planerna för nästa år är givetvis stora och många så jag fick ta mamma till hjälp för att strukturera upp och skjuta på en del göromål till våren. Det som var mest akut var att få ner alla de lökar som jag i ett hysteriskt anfall av energi inhandlade för några veckor sedan.

Igår bytte duktiga husse däck på alla bilarna och såg till att de blev i topptrim inför vintern. Stackars Volvon tömdes på alla bra-att-ha-prylar och städades grundligt invändigt. Jag riktigt såg hur den lättade flera kilo. Medan husse pysslade med sådant så tog jag hand om vårt hem samt lite pappersarbete. Vi har två kurser nästa vecka och så arrangerar vi kurs för Annica Aller hela nästa helg. Och jag är inte hemma på "hela" veckan. För jag har trots allt, efter mycket stötande och blötande, bestämt mig för att åka och para. Och till Stockholm åker man inte över en dag sådär, onsdag till fredag kommer jag att vara borta.

Det var medlemsmöte på klubben under eftermiddagen men det fick husse åka på själv. Jag var inte klar med mina göromål och tyckte inte att det fanns anledning att vara borta båda två då. Och så kände jag att jag behövde lite tid för mig själv.

På kvällen var vi sedan hos min syster och hennes familj och käkade. Väldigt trevligt och jag hoppas vi får möjlighet att göra om det snart. Hennes underbara barn är väldigt trevliga att vara moster åt.

Det blev lite gott att dricka igår och jag blev nog faktiskt lite på lyset. Så det blev en sen morgon idag. Slö frukost framför TV:n, när hade jag det senast?

Vi hade tid hos fotografen idag, Happy Dogs var på sitt årliga besök på Bialitt. Efter ett svettigt besök där så åkte vi hem och tog tag i trädgården. Äntligen!

I rabatten intill planket stod en sån där grön vågig plastremsa som ska tjäna som avgräsning mellan rabatt och gräsmatta. Den stod istället intill planket för att hindra jorden från att rinna ut på andra sidan och in i carporten. Den hade definitivt sett sina bästa dagar och så fort jag krattade så lossnade stora bitar. Miza tycker att de är jättekul och tuggar gärna på dem och jag är livrädd att de ska fastna i hennes lilla mazarinmage.

På andra sidan huset, i en annan rabatt, låg helt omotiverat en rad med tråkiga cementplattor. Gissa var de är nu?

Den gröna plastremsan är ett minne blott och istället står plattorna snyggt och prydligt på högkant intill planket längs hela rabatten. Så himla skönt att det äntligen är gjort!

Sista av allt petade jag ner all lökarna. Jag har aldrig planterat lökar men jag hade föreställt mig att man grävde en grop och tippade i påsen innehåll. Men så fick man tydligen inte göra. Varje lök skulle bo i en egen grop med bra avstånd till nästa lök. Jag hade trott att jag skulle ha för lite lökar. Nu visste jag istället inte var jag skulle göra av all lök. Jag försökte visualisera all blomterprakt, men det gick sådär. Det är bara till att hoppas att jag inte råkar gräva upp dem till våren eller att Spice hittar dem innan dess. För vem kan vara utan rosa/röda tulpaner, rosa vårlök, allium och svarta tulpaner?