Hur kommer det sig att en dag kan vara fyllt med stora glädjeämnen och lite sorgliga ångestfyllda händelser?

Vi har varit iväg och tränat ikväll. Inte för att vi hade tid med det precis, men stackars Spice Pirayanson är så understimulerad att hon bara stökar runt. Så vi åkte. Och visst är hon duktig lilla Spicen! Livsfarligt lyhörd och hon följer mig som en magnet. Snacka om att ställa krav på föraren!

Jag hade inte direkt tänkt träna Nova med tanke på vad hon presterade i helgen. Men på slutet fick hon komma ut lite och då bjöd hon mig på världens överraskning.

Nova har alltid betraktat banan som sin och hon sticker ifrån bilen så fort vi öppnar grinden. När jag skulle ta av henne täcket vägrade hon att stå stilla, så jag fick hålla henne i nacken. När vi sedan startade så så hade hon sådant tryck att jag nästan blev chockad. Svängarna var tajtare än en skinnbyxa och i slalomen drog hon iväg som en furie. Vad har hänt med min Nova?

Förhoppningsvis har helgen gett den nytändning jag hade hoppats på och det är bara att be för att effekten är bestående.

Dagen stora besvikelse är Spice. I förmiddags ramlade ett tuggumi ur och örat reste sig rakt upp. Nästa helg ska jag visa henne på Stora Stockholm bland alla de "fina" hundarna, och frågan är om jag ska göra mig till sådant åtlöje. Jag har även fattat beslutet att inte namäla till någon utställning den närmaste tiden. När det bli dags för Malmö Int. i vår så får jag se hur det ser ut. Frågan är bara vad jag gör med hunden om det hela inte rättar till sig. Jag hade lovat mig själv dyrt och heligt att inte fylla huset med fler "värdelösa" hundar och att Spice, om inte skulle komma att hålla måttet, skulle få flytta. Inom en snar framtid är kanske detta ett faktum och det känns väldigt tråkigt att skiljas från min fina Spice-Piraya.