Herregud, vilken dag! Jag är så trött att jag mår illa och det känns som om jag ska kräkas vilken minut som helst. Jag har verkligen varit i farten hela tiden och har inte suttit ner på hela tiden.

Redan i morse sparkade vi igång med flygande fläng. Halv nio åkte jag hemifrån för att ha enskild träning med en elev ute på Kontaktfältet. Först passade jag på att träna Spice som VERKLIGEN var duktig. När jag släppte henne på plan så for hon iväg och jag tänkte att nu ska hon väl springa 700 varv innan hon kommer tillbaka. Hon sprang bara till första hindret och stod sedan där och väntade på mig med frågande blick.

- Tänker du inte komma, eller?

Sedan jobbade hon otroligt koncentrerat och klarade ganska långa kombinationer.

Min elev kom på utsatt tid , men klockan blev ändå alldeles för mycket innan jag kom iväg. Jag skulle tidigare till jobbet för att gå på ett möte, och resten av dagen bestod av ärenden och möten. Till slut blev det lite lugnt, men jag fick ändå stanna kvar till 18.00 och ta hand om barn från andra avdelningar. Under tiden hann jag slänga i mig lite mat och byta om.

Så fort sista barnet gick kastade jag mig i bilen och drog iväg till Åstorp för utbytestävling. Jag hade alla mina elever på plats och ville vara tillgänglig om det skulle vara något.

Synen som mötte mig när jag kom fram var otrolig! Hela stället var knökat med folk och sekretariatet syntes inte för alla som stod i kö för att anmäla sig. När tävlingarna var slut kunde vi räkna till inte mindre än 90 starter!

Givetvis tog allt en evig tid. Inte nog med att det var många startande, fast att det är bestämt att alla, även tävlande,  ska hjälpas åt så slutade det med att jag fick rycka in i sekretariatet. Det tyckte jag inte var bra, för helt plötsligt så kunde jag inte hjälpa de elever som så önskade. Men det fanns inget att välja på eftersom jag trots allt tillhörde arrangören och mina klubbkompisar redan gjort mer än jag.

Kvällens höjdpunkt var i alla fall när jag fick springa med Nova sist i agilityklassen. Jag hade räknat med total katastrof eftersom hon bara for omkring med snoken i gräsmattan och fjädrade upp sig för allt på fyra ben. Men Löpludret förvånade mig återigen! Hon drog på som om djuävulen varit efter henne och kontaktfälten flöt som ett rinnande vatten. Meningen med att starta henne trots löp var att se om kontaktfältsträningen gett resultat. Och det kan man väl nog säga att den har!

Klockan var mycket innan vi var hemma och när jag slutligen klev ur duschen så var hon en bra bit in på nästa dygn. När jag kröp ner i sängen kände jag hur illa jag mådde och jag var på väg att hämta en hink, bara om utifall att...

Jag somnade gott med Spice i famnen och Nova i knävecken.