Fånigt eller hur?  Men det har jag fått höra hela dagen. Att jag är rikskändis. Det folk syftar på är såklart det stora reportaget från tävlingen som fanns i dagens HD. Efterom det var mig de intevjuade så var det inte så konstigt att mitt namn nämdes, men att de dessutom tagit en bild hade jag totalt missat.

Men det fick jag berättat för mig, flera gånger innan jag själv hade tid att titta. Första gången var strax innan åtta då jag störtade in på skolgården med andan i halsen och jag mötte föräldrar som lämnat sina barn i skolan.

Jag måste ha sett ut som ett levande frågetecken. I och för sig så blev nog ingen förvånad eftersom jag sällan vaknar upp ur koman innan lunch. Men jag hade inte väntat mig att det skulle bli en sådan stor grej av det, en liten notis med en bild på sin höjd, och därför fattade jag först inte vad de pratade om.

"Fröken, fröken, jag såg dig i tidningen! Du var jättefin!"

Barn är fantastiska! De har haft så många olika synpunkter på bilden och det faktum att deras fröken har varit i tidningen.

Någon tyckte att jag borde ha kammat mig om jag skulle vara med på bild och någon annan tyckte att jag skulle ha tittat in i kameran. Tycker jag inte om att bli fotograferad?

Ett barn undrade om jag hade gjort något man inte får, så att polisen hade fått komma och att det var därför jag var med i tidningen. Och så fick vi igång en intressant diskusion om vad som står i tidningarna och vem som bestämmer vad det ska stå.

Man har aldrig tråkigt när man jobbar med barn!

http://hd.se/astorp/2008/04/27/taevlingspremiaer-foer-hinder-och/