För 4 timmar sedan började jag min semester. Jag borde vara jublande glad, men det är jag inte. Det borde vara sommar och sol, men det är det inte heller. Istället är det hällregn och åska.

Idag har jag gjort min allra sista dag på Regnbågens fritidshem, ett ställe som gett mig så mycket men samtidigt tagit så mycket mer.

När jag kommer tillbaka i augusti så kommer jag att hålla till tvärs över gården med nya barn och nya kollegor, och mina gamla kollegor kommer att fortsätta att ha trevligt och trivas utan mig. Life sucks!

Min melankoli beror inte enbart på att vädret är skit utan snarare på att jag de senaste åren funderat på om detta verkligen är vad jag vill göra. Jag är inte trött på att vara pedagog och jag är inte trött på barnen. Däremot är jag innerligt trött på den väg som fritidspedagogiken verkar vandra. Min chef har faktiskt sagt åt oss att vi inte ska ha så höga ambitioner och att vi, indirekt, ska ägna oss mer åt att förvara barnen medan föräldrarna arbetar. Och DET kommer jag aldrig att göra! Jag har yrkesstolthet så det skriker om det och jag vill gå hem på kvällen och känna att det har varit en bra dag, att jag har varit behövs. Så som det ser ut nu så gör jag inte det.

Men men, nu har jag fem veckors semester framför mig. Eller semester och semester - nu är det Hunderian som gäller. Om några minuter åker vi till Borås och checkar in på Scandic Plaza, och innan vi åker till tävlingsplatsen i morgonbitti ska vi vältra oss lite i frukostbuffén. Inte helt fel!

Som avslutning bjuder jag på en fin bild jag fick av Loves matte. Såhär borde sommaren se ut!

Trevlig helg!