Ah, vad härligt det är att vakna upp på ett fräscht hotellrum och veta att det bara är att gå raka vägen ner till buffén och äta frukost innan man åker till tävlingsplatsen. Den lyxen skulle man ha jämt!

En annan lyx man skulle ha jämt är underlaget vi har sprungit på i helgen. Välklippta och fina fotbollsplaner utan tillstymmelse till stenar eller gropar. Det har bara varit att gasa på utav bara den.

Trots att sheltieringen bara låg ett stenkast från agilitybanorna så är jag väldigt glad att jag inte hade någon hund att visa. Min klasser krockade förstås med utställningen och jag hade aldrig hunnit visat Spice även om jag hade tänkt det. Bedömningen började nämligen inte förrän vid 10.00, hade den börjar 9.00 så hade jag nog hunnit klämma in det.

11.00 hade jag tävlat klart för dagen och kunde ägna mig åt annat. Bland annat var jag borta i sheltieringen och kollade lite samt hejjade på en bekant. Kameran tog jag aldrig med mig dit så det blev inga bilder. Däremot blev det lite bilder från agilitbanan.

När bedömningen var slut så fick jag bedriva tiden med lite shoping och lite annat. Klockan drog iväg snabbt men blev ändå nästan 19.30 innan vi var tillbaka på hotellet, så det blev en lång dag.

Efter en välbehövlig dusch och lite vila så drog vi ut på stan för att hitta något att äta. Vi funderade först på en resturang vi åt på ifjol, men där såg det rätt fullt ut. Så vi gick vidare och tittade lite här och var. Till slut bestämde vi oss för att återvända till den första resturangen. Men i dörren blev det stopp; de hade mage att ta betalt för att vi skulle gå in och äta! 60:- per skalle för att få komma in och beställa mat som inte är jättebillig. Nej tack!

Så vi gick tillbaka till en grekisk resturang som funderat på tidigare. Och det var tur att vi gick dit för de serverade alldeles underbar mat!

På söndagen tävlade jag också på förmiddagen och var klar till lunch. Husse skulle döma några klasser till så jag gick till papillonringen och hejjade på en god vän som blev 3 bt med CK. Grattis!

Det var skönt att kunna köra hem tidigt och komma hem i lugn och ro. Man har ändå lite att göra när man har varit bortrest.  Vi åt middag i lugn och ro och packade upp en del. Resten blundade vi för, vi har ju semester nu.

Hur det gick på tävlingen? Luna var seg som ett tuggummi och var inte vidare på hugget. Men Nova däremot börjar komma tillbaka. I lördagens hoppklass var vi flefria ända fram till slalom där hon konstigt nog gick ur mitt i. Inte ens på filmen kan jag se varför. I agilityklassen missade hon ett kontaktfält och fick sedan en vägran på ett hopphinder eftersom jag var helt felplacerad.

I söndagens hoppklass rev hon två hinder och det var vi minsann inte ensamma om. Men vi fick en bra tid och det tyckte jag kändes bra. I sista agilityklassen fick vi avsluta med en SM-nolla! Hon till och med skällde på mig i svängarna och tyckte inte jag var snabb nog. Så nog finns det hopp!