Ja, ibland så går helt enkelt livet i den riktning man vill ha det. Jag har faktiskt till och med mått ganska bra och känt mig fräsch, förutom att benen inte ville hänga med i första klassen på lördagen.

Helgen har tillbringats på Ystad BK där det anordnades en mastodonttävling på fyra banor. Jag var tveksam till hur arrangemanget skulle gå ihop sig men klubben skötte sig med den äran och mina farhågor kom på skam - vilket toppenarrangemang!

Vi var inbokade på klubbens camping som minsann inte var liten, och på fredagen grillade vi och åt gott med goda vänner runt omkring. Myggen bets som attan och genast fick jag stora kliande bulor. Och när det var dags att krypa i säng så hade Myzzli varit inne och kissat i min säng, inget torrt täcke eller rena lakan hade vi med oss. Förbaskade jycke!

Lördagens tävling började inte så bra när båda mina hundar diskade sig i samma klass. Men sedan blev det bara bättre. I följande klass blev Skrutt 3:a och Spice 6:a. Myzzli kom 2:a och tog pinne i ag2 men diskade sig tyvärr i ho2. Laget sprang endast med tre hundar och eftersom Spice förhoppningsvis snart ska löpa och paras så är det lite press att få pinnarna i hamn. Men vi tre som var med skötte oss lysande och vi vann klassen.

På kvällen var vi några som träffades och åt kräftor och räkor. Vi var alla ganska trötta så det blev en hyfsat tidig kväll. Utom för husse som kom inramlande på småtimmarna med en hysterisk hicka...

Söndagen inleddes med en agilityklass som jag aldrig trodde att jag skulle ta mig igenom med Skrutt. Långa löpsträckor med tråckel på slutet är helt enkelt inte min grej. Men allting bara stämde och jag sprang som en galning och minsann om det inte räckte till en 2:a plats, bara hundradelar efter ett ekipage med betydligt längre ben än oss.

Hopploppet var jag inte lika nöjd med. Jag är nöjd med att jag vågade gå mot strömmen och välja en lite okonventionell lösning på starten. Tyvärr blev den inte så bra och spektakulär som jag hade hoppats, men den funkade. Det räckte i alla fall till en 4:a plats och Spice kom 8:a. Myzzli diskade sig i ag2 men vann ho2 och tog pinne. Nu är det bara en pinne kvar i varje klass för Myzzli.

Laget var taggat till tusen och mycket suget på att ta ytterligare en pinne. Banan var en riktigt springbana och vi fick se oss slagna av två andra lag. Men det räckte ändå till pinne och vi behöver bara ta en till för att bli klara till SM. Om två veckor är det fyra laglopp på Öland - det borde vi väl klara ?!

Tävlingen avslutades i god tid och vi hann tömma och packa upp det mesta innan middagen. Tyvärr blev det bara filmer på Myzzli i helgen eftersom husse var upptagen med att funktionära mellan klasserna.

I fredags vinkade jag av husse när han drog till Polen över helgen för att döma. Och sedan planerade jag en efterlängtad helg i ensamhet. Jag har ett väldigt stort behova av att vara ensam mellan varven, kanske för att jag omges av människor som vill ha något av mig i båda mina yrkesroller. Jag brukar använda förmiddagarna till att samla kraft inför många timmar bland folk, men sedan i februari har husse varit arbetslös och mina ensamma förmiddagar är ett minne blott. Inte för att husse gör något direkt väsen av sig men jag är inte ensam, det finns en annan närvaro i huset.

Det första jag gjorde var att åka iväg och träna. Vi kom liksom på att husse trots allt hade anmält mig och Myzzli till tävlingen i Kungälv, jag trodde bara mina var anmälda. Och eftersom jag inte tränar Myzzli i vanliga fall så har jag fått köra lite i veckan. Men eftersom jag hade eftermiddagen ledig så stack jag iväg en sväng till.

Kvällen tillbringades sedan på soffan där jag hade tänkt titta på TV och kanske lite inspelat material som inte blivit tittat på. Men att börja klockan 07 när man är van vid annat tar ut sin rätt och jag var ganska mör redan vid 22. Jag höll ut någon timme till innan det blev sängen för hela flocken.

På lördagen åkte jag med träningskompisar till Kungälv för att tävla. Vi körde mot mörka moln och blixtar och vi hann precis få upp tältet innan regnet kom. Och samtidigt skulle jag banvandra. Jag hann få på mig regnjackan innan jag blev alldeles för blöt upptill, men ner till var det redan för sent.

Banan var en mycket trevlig klass 2 men underlaget var verkligen inte kul. Det var omväxlande hårt och torrt och omväxlande vått och slirvigt.

Efter banvandringen fanns det ingen som helst tid att värma upp - klassen startade direkt. Lagom när jag skulle in med Myzzli regnade det så häftigt att man knappt såg handen framför sig. Jag tittade länge på domaren om han inte tänkte bryta klassen, men det gjorde han inte. Planen var att vara supertydlig mot Myzzli och verkligen hjälpa henne men det blev nästan en parodi. Jag körde som om jag var 90 år  - i snigelfart, med handen ner hos hunden och kisande på varje hinder. Det var helt omöjligt att köra bra agility! Myzzli var så duktig och tog det lungt men tyvärr fick vi en vägran på en tunnel som ingen av oss såg genom skyfallet. Jag tycker att det är löjligt att skrika efter omlopp för minsta lilla men nu hade jag faktiskt god lust. När det regnar så häftigt att man inte ser hindren utan springer vilse, då är det illa. Utan vägran hade vi dessutom vunnit klassen, vilket gjorde mig ännu surare.

Tack och lov slutade det regna och man fick chansen att torka upp lite i alla fall. Men så fort jag skulle banvandra hoppklassen så började det ösregna igen!

Hoppklassen krävde en hund som klarade att dra iväg själv - inte Myzzlis starka sida - och underlaget var uslare än uslast där man var tvungen att ta sats och springa på. Inte helt otippat så blev vi diskade eftersom Myzzli bara snurrade runt framför fötterna på mig och när hon äntligen tittade upp så blev det fel.

Men det slutade i alla fall att regna och det blev dags för klass 3. Lagom till jag skulle banvandra så började det åska och regna igen. Banan var löjligt lätt vilket vi tackar för eftersom den var väldigt hal. Jag tackar min lyckliga stjärna över att jag har lärt mina hundar att jobba självständigt, för de fick minsann ingen hjälp av mig. Jag hade fullt upp med att hålla mig på fötter. De sprang inte på i sitt fortaste tempo, men tiderna räckte ändå till 4:e respektive 5:e plats.

Hoppklassen var överjävligare än överjävligast och samtidigt väldigt rolig. Jag hade velat springa den på ett annat underlag, gärna inomhus. De flesta hinder skulle tas bakifrån efter en löpsträcka. Hindren hade stått på samma ställe i tre klasser och underlaget var alldeles uppsprunget. Och där man behövde ta fart fanns inget fäste att få. I large kom endast ett ekipage imål felfritt och i small en handfull. I medium såg det inte bättre ut - förrän Pirayan kom in. Spice klarade sig alldeles själv medan jag sprang bak efter och skrek instruktioner och stampade på stället. Och stadig som hon är så nollade hon och gjorde faktiskt en riktigt bra tid med tanke på förutsättningarna. Så det gick vi upp i ledningen på.

Skrutt skötte sig också riktigt bra av om han blev diskad efter att ha stuckit in ett morrhår i en tunnel. Han var inte ensam om det och jag han inte stoppa honom eftersom jag var upptagen med att springa åt andra hållet. Men efter det satte han allt det svåra på egen hand fast att jag var säker på att vi aldrig skulle klara det om vi nu var felfria så långt. Spice behöll ledningen och VANN!

Efter en lång tävlingsdag kunde vi äntligen åka hem och jag fick kasta mig i duschen. Strumporna var dyngsura och jag kunde hälla ur vatten ur skorna. Tightsen satt klistrade på benen och jag var lerig långt upp på låren. Kvällen var riktigt höstruskig och flocken kröp upp i soffan med lite nötlunga som Spice vunnit. Och jag lät bli att ställa klockan när jag kröp ner i sängen, för en gångs skull tänkte jag sova till jag vaknade av mig själv!

Det har inte hänt så mycket i bloggen på ett tag. Jag har börjat jobba igen och det är minsann segt att komma igång. Kurserna har också börjat och det är kul att träffa både gamla och nya bekantskaper. Och så blir det lite mer ordning på den egna träningen. Det har blivit en del tävlingar under sommaren och med tanke på vädret så har det inte känts så nödvändigt att träna också.

Eftersom husse varit så fruktansvärt frustrerad över Myzzlis bristande slalomkunskaper så plockade jag fram vårt Rusta-slalom och satte upp i trädgården. Det har kliat i fingrarna på mig länge nu, att vilja ta reda på varför Myzzli har så svårt för slalom och bara drar iväg därifrån som en raket. Efter att ha testat ett par gånger så var mysteriet löst och jag utmanade henne ganska rejält. Och sedan fortsatte vi träna 2-3 pass om dagen resten av veckan innan husse fick prova. På nästa tävling föll husse tillbaka på gamla vanor i första klassen och då gick Myzzli ut. Men i andra klassen var slalom jättefint. Och sedan dess har hon inte gått ur något mer.

På hemmaklubbens tävling igår gjorde hon två fina lopp varav det ena gav en pinne. Det hade blivit en pinne i första också om inte husse haft problem med sina tempoväxlingar. Han har en tendesn att springa på där han borde bromsa, och bromsar där han borde springa. Myzzli var i alla fall jätteduktig i värmen.

För mina hundar blev det tävling både lördag och söndag. Efter att ha slumrat 3,5 timme i hettan så klev vi upp kl. 04.15 för att jag skulle åka till Nässjö. Väderleksrapporten visade på över 30 grader så man kände sig lagom kaxig, men klass 3 hade goda förutsättningar att vara klara till lunch och då borde det ju inte ha hunnit bli så varmt.

Vi hade tur - det blev inte så varmt som det var sagt och det blåste ganska skönt i Nässjö. Men det var ändå varmt och lite oinspirerande att springa.

Agilityklassen var en "spring-till-du-kräks-variant och jag är på sätt och vis ganska glad att jag fick anledning att plocka mina hundar av banan innan jag kom till springpartiet. Skrutt försökte återigen hoppa på mig uppifrån balansen och då blir matte arg. Även Spice hoppade av balansen, dock lite längre ner, och sedan tappade hon huvudet fullkomligt. Och då orkade jag inte ödsla mer energi på henne utan gick av. Trots allt var hoppklassen den viktiga klassen.

Hoppklassen bestod av en ganska lätt början men en betydligt svårare avslutning. Trots det så lyckades jag göra en riktig groda genom att göra en jaako på hinder 4, vilket gjorde att jag helt plötsligt befann mig på helt fel håll. Skrutt hann dra iväg en bit innan vi kom på rätt spår igen och vi förlorade en del tid.

På mitten låg en genomskinlig tunnel med en böj på slutet vilket orsakade en del problem. Anti-glid-materialet i botten var ganska smalt och hundarna kom upp på kansten i slutet och många halkade omkull. För min del var det tur att Skrutt for omkull för nu han jag ner för att ta emot inför det svåra partiet. Vi lyckades lösa det med ett nödrop och efter den böjda tunneln som kom efter tappade vi ytterligare tid när Skrutt svängde åt fel håll. Men vi kom imål felfria på en hyfsat hög placering.

Även Spice gjorde ett felfritt lopp men utan krusiduller med en tid som var någon hundradel sämre än Skrutts. Alltså kunde Skrutt ha satt en riktigt bra tid om vi inte hade klantat oss.

Det räckte i alla fall till placering och SM-pinne till båda, vilket innebar att Spice var klar för SM 2014.

Efteråt fick vi snabbt åka hemåt igen för att förbereda tävlingen på vår egen klubb. Mycket var redan gjort när vi kom, men det finns alltid lite att fixa med. Det blev en tidig kväll och jag fick minsann sova över 8 timmar innan det var dags att gå upp.

På söndagen var det betydligt varmare och vinden hade inte följt med oss hem från Nässjö. Dagen började med klass 2 och jag var funktionär hela förmiddagen. När det var dags för mig att börja tävla funderade jag starkt på att stryka mig. Jag hade inte alls lust att springa i hettan och agilitybanan var ruskigt lång.

Men jag gjorde ett försök och det gick sådär. Ingen av largeekipagen hade tagit sig runt felfritt och medium var inte mycket bättre. Spice hoppade återigen av balansen och fortsatte sedan på en egen bana. Jag orkade inte fortsätta utan gick av.

Skrutt skötte sig faktiskt riktigt bra fram till slutet då det blev så galet att folk började skratta. Skrutt gick av A-hindret aningen för tidigt och jag hann inte riktigt visa på nästa hinder. Han kastade sig över men missade nästa istället. Sedan skulle han in i en tunnel under A-hindret och han kunde inte hitta den hur jag än skickade. Och då började jag skratta och hade absolut ingen ork att pusha på honom när han väl gick in. Så det blev en hel massa tidsfel också utöver vår vägran.

Hoppklassen var trots allt den viktigaste klassen eftersom sista pinnen stod på spel. Klasserna hade dragit ut på tiden, det var mördande hett och jag var inte alls på G. Trots att jag gjorde en grov handlingsmiss precis på slutet, som kunde slutat i total katastrof, så räddar min underbara Prins mig och sätter klassen tredje bästa tid. Alla tre i toppen hamnade på samma sekund och Skrutt kunde nog ha vunnit utan en vid sväng i början och min handlingsmiss. Men placeringen innebar även att Skrutt nu är klar för SM 2014!

Idag har det varit segt vill jag lova, inte många knop har det blivit. Igår kom vi hem efter att ha varit på resande fot i lite drygt en vecka. Avresan blev lagd tidigare än vad vi planerat och man kan nästan säga att vi fick ge oss av hals över huvud. Det är inte lätt att packa för olika miljöer och olika väder, till både folk och fä, och det är tur att vi har stor bil.

Första anhalten var hos en uppfödarkollega och anledningen till besöket var att titta på tänkbara hanar till både Myzzli och Spice. Myzzli kommer att paras med någon av de två vi tittade på men till Spice velar jag fortfarande. Kvällen fortsatte i hundpratets tecken och det blev gott att både äta och dricka. Åtminstone jag lyckades bli ganska glad i hatten och hade svårt att få sängen att stå stilla när det var dags att lägga sig framåt småtimmarna.

På förmiddagen drog vi vidare med föresatsen att titta på sevärdheter. Det började bra med att vi kunde promenera med hundarna längs med Göta kanal och vi fick se både slussar och broöppning. Ganska spännande att få se det live.

Men sedan gick det inte lika bra. Bland annat visade GPS:en att det skulle finnas en glashytta men man kan säga att den hade fel. Sedan stannade vi till vid Alfred Nobel-museet men det var ganska dyrt så vi promenerade bara lite i parken.

Vi tog in på ett B&B i Kristinehamn över natten och på förmiddagen fortsatte vi att leta sevärdheter. Efter att ha läst turistbroschyrerna om Värmland så kunde vi konstatera att det bara handlade om att uppleva saker - paddla kanot, rida islandshäst, osv.

Så vi gav upp och åkte till Karlstad i hopp om att det gick att checka in på hotellet lite tidigare. Och det gick!

Värmlandshoppet gick över fyra dagar på tre olika tävlingplatser och jag tänker inte referera varje lopp vi sprungit.

Men jag kan konstatera och husse måste ta tag i Myzzlis tjuvstarter och slalomproblem. Och han själv måste bli bättre på att få Myzzli i bra stämning innan start. Men ibland ska man ha tur och ena agilityklassen hade bara 8-pinnars slalom vilket Myzzli klarade galant. Agility behöver inte alltid vara vackert, och det räckte för att ta sista pinnen i klass 1. Och i debuten i klass 2 så blev det minsann en pinne till på ett riktigt bra lopp.

Mina egna två har gått över förväntan och plockat flera SM-pinnar under veckan. Spice fattas nu 1 i hopp och Skrutt 2 i hopp. Spice tider räcker inte riktigt i hoppklasser med stora startfält, speciellt inte med så lätta banor som det varit i Värmland. Dag två var det snubblande nära men pinnen försvann när näst sista ekipaget gick imål. Skrutt har gått lysande i agilityklasserna och tagit två höga placeringar. I hoppklass har det däremot varit stolpe ut. Missförstånd och tokigheter har det blivit, tyvärr blev han även skrämd av hundar som gjorde utfall mot honom när han skulle ta ett hinder vid bangränsen. Jag trodde han blev störd av hindervakten vid säcken - sådant måste en agilityhund tåla - men jag kan inte acceptera att det står hundar i långa koppel och gör utfall mot den som är på banan.

Nu laddar vi om för nya tävlingar - husse åker imorgon och jag på söndag - och försöker njuta av den sista semesterveckan.

Nu har jag haft semester i snart en vecka och det är så skönt, så skönt! Ja, inte är jag ledig för det, men jag slipper lämna huset om jag inte vill, jag behöver inte kamma mig och mina kläder behöver inte vara speciellt rena. Jag kan vara precis som jag är! Och det är väl semester?

Semestern inleddes med traditionell kvällstävling i Varberg, den första tävlingen sedan SM. Givetvis började det regna när jag skulle in med Skrutt i agilityklassen och jag springer som en gris på såpat golv när det är blött. Det blev rena rama Hawaikörningen och det var nära disk ett par gånger, men vi redde ut det och slutade på 6:e plats och fick en pinne. Spice hoppade av ett kontaktfält och fick ta om.

Hoppklassen var en riktigt kul utmaning som passade Spice. Tiderna var tajta i toppen men vi knep ändå en pinne och jag är nöjd med hennes fart och att vara 2 sekunder efter vinnande landslagshund är helt okej om man är Spice.

Skrutt missförstod mig vid hinder 3 och eftersom jag befann mig i bakåtläge fick jag försöka hänga på och styra upp det hela. Det höll fram till mitten ungefär, sedan for Skrutt förbi mina fötter och disken var ett faktum.

Men båda hundarna har tillräcklig många pinnar för att inom det snaraste bli klara för SM, så det känns helt okej.

I måndags var vi och ögonlyste Myzzli och Spice och de var UA båda två. De beräknas börja löpa i mitten av augusti och det är skönt att ha den biten klar. Nu återstår bara att välja hanar. Vi ska åka och titta på ett par stycken veckorna som kommer, och se om vi blir klokare.

Lite träning har det också blivit även om luften lite grand går ur en efter SM och alla kursavslutningar. I måndags kväll var vi på träningstävling i Jonas hall och jag passade på att träna kontaktfält under tävlingsmässiga former - gör om, gör rätt.

Och igår var vi på Bialitt och tränade tillsammans med en elev, så jag fick hjälp att köra Spice. Jag har en inflammation i min ena fot och kände mig inte jätteladdad för att träna. Under terminerna tränar vi alltid efter kursens slut och man kan alltid använda det som är byggt på ett eller annat sätt. Jag ritar så många övningar och banor i vanliga fall att inspirationen tryter när det är dags att rita för egen del. Men denna lilla bana svängde jag ihop på 5 minuter och den blev väldigt kul.

Till helgen är det först tävling för Myzzli i Svalöv och sedan heldagskurs på Bialitt som vi håller i. Och inför den ska det planeras, handlas och bakas. Men det brukar bli bra i slutänden.

Som grädde på moset dör ÄNTLIGEN min låda från England upp, innehållande massor med kul leksaker i kanin- och fårskinn. Så då blev det till att packa, skicka och fakturera alla förväntansfulla kunder som fått vänta så länge.

Några böcker har jag faktiskt köpt med tanke på att jag skulle ligga på gräsmattan och sola mig dagen lång. Men ännu lyser solen med sin frånvaro och jag fruktar att min semester kommer att regna bort i vanlig ordning.

Så var SM över för den här gången. Ett helt år har vi slitit, släpat, gråtit och hoppats. Och så är allt över på en helg. För en del var det värt mödan. För andra inte.

Själv uppever jag ett visst antiklimax. För jag är inte missnöjd. Men jag är inte nöjd heller. Jag tar med mig många bitar som faktiskt var riktigt, riktigt bra. Och så bitar som jag helst vill låsa in i en mörk vrå, men som jag vet kommer att ligga och gnaga i mitt medvetande en lång tid framöver.

Det var skönt att SM gick på nära håll. Egentligen hade vi kunnat köra fram och tillbaka varje dag men det hör till att man bor på "hotell" under SM. Och husse hade bokat in sig som speaker och bisittare på livesändningen så då var det lika bra att bo över tyckte jag.

De senaste veckorna har vi varit välsignade med underbart väder, så varför skitvädret skulle komma lagom till SM kan jag inte fatta. Det är tydligen en tradition - att SM måste ha dåligt väder. Trots allt förbättrades prognosen under veckan men väl i Falkenberg var det lik förbaskat kallt och regnigt.

Tältet satte vi upp lätt som en plätt och sedan var det dags för veterinärbesikning. Kön var lång som en följetång och det blåste och regnade så man knappt kunde hålla i paraplyet. När det väl var min tur så blev Skrutt så bajsig att han var tvungen att bajsa just där och då. Och sedan kunde vi baske mig inte hitta chipet! Vi letade hysteriskt i säkert fem minuter och jag tänkte bara på Karlskrona 2008 och all dramatik. Chipet gav utslag så småningom och vi kunde fortsätta.

Efter besiktingen hade vi tid att slå ihjäl innan det var invigning och banvandring, så vi åkte till boendet och checkade in. Det var lite annorlunda än jag tänkt mig och jag tror inte att jag kommer att rekommendera det till någon. Men det gick ingen nöd på oss och det var rysligt skönt att komma hem igen.

Och så var det dags att äta lunch och shoppa. Engelsons ligger ju i Falkenberg och givetvis var vi tvugna att åka dit. Jag hittade massor av saker jag behöver, men jag fick "nöja" mig med ett nytt regnställ inför helgens oväder.

Invigningen var som vanligt inte så där speciell, men generalen och kommunalrådet höll väldigt trevliga och korta tal. Och efter det var det dags för largelagen att banvandra. 24 lag var det som skulle springa efter 30 minuters banvandring, så det var gott om tid för medium att frysa i snålblåsten. Till slut var det i alla fall vår tur. Det var en trevlig bana som inte var allt för svår. Men tyvärr räckte inte det när två av mina lagkompisar diskade sig och därmed hela laget. Jag gick ändå in sist med Spice, för är det SM så är det. Hon nollade och kändes väldigt fräsch.

Vi gick tillbaka till tältet för att hämta alla medföljande hundar för att rasta dem samtidigt som tävlingshundarna. Precis när vi är på väg ut från området så hör vi speakern ropa att att de tre första lagen (därebland vi) ska starta om eftersom domaren brutit klassen och valt att ta bort balansen på grund av blåsten och att hundar hade blåst av den. Så det var bara att skynda sig ner till banan och ladda om. Nu gick det bättre och vi gick upp i ledning, en ledning som vi skulle behålla ända till sista laget. Och jag är faktiskt lika glad för det - jag vet inte om jag hade fixat att gå ut sist i ett lag som låg på guldplats.

Det tråkiga var att en hel del blev sura och tyckte att vi hade en fördel som fått köra banan två gånger. En del gick till och med så långt att de undvek oss och kallade oss fuskare rakt upp i ansiktet. Egentligen bryr jag mig inte om sånt, men när det är människor som jag tycker om och respekterar så blir jag ledsen.

På grund av omloppen så blev tävlingsdagen rysligt sen och vi fick inte middag förrän vid nio. Vi hade tänkt gå ut på krogen och äta något vettigt men istället blev det Torggrillen. Halv tio ramlade jag i säng och somnade.

På lördagen började vi med det individuella kvalet i hoppklass. Banan var rolig med två ruskiga springsträckor. Med Spice är det inga problem men jag hade lite ågren inför Skrutts lopp. Jag tog med honom bort till framhoppningen och körde honom ganska hårt, men jag tyckte att han kändes avslagen från början.

Spice nollade jag med men fick tyvärr lite tidsfel, precis under sekunden. Jag hann lite längre än jag tänkt mig på sista löpsträckan och glömde ta tag i henne innan sista tunneln, så där förlorade vi den tiden.

Skrutt skötte sig mycket bättre än vad jag hade kunnat tänka mig. På senaste tiden har han varit helt hopplös och flängt rundor och bitids och hoppat på mig. Under loppet skrek han knappt något alls. Tyvärr var jag lite för kvick i min jaako efter slalomen och vi fick en vägran. Eftersom jag hunnit iväg en bit innan jag såg att han vägrat så rann tiden iväg och vi fick lite tidsfel. Om man räknar bort tiden som vägran tog så hade vi legat på 4:e plats efter hoppkloppet. Nu blev det istället 40:e plats. Spice låg på 24:e plats, lite längre ner än vad jag hoppats på men målet topp 10 var inte helt onåbart.

Efter att ha tittat på den spännande largefinalen var det dags att samla ihopp oss inför vå egen final. banan var krävande men rolig, och vi såg lag efter lag köra bort sig eller få fel. varje miss förde oss närmare en medalj.

Vår A-hund nollade. Vår B-hund nollade. Våd C-hund diskade sig på hinder 2. Kvar var bara D-hunden, Spice.

Jag var inte ett dugg nervös när jag gick in. Bara taggad. Det kändes så bra när vi körde. Tills det där förargliga hindret. Det som Spice tog fast att hon inte skulle. Vrålet från läktaren var öronbedövande - NEEEEJ!!! Det var bara att ta sig imål och titta på sista laget ut. När de diskade sig kunde vi bara konstatera att det var ett silver eller guld jag kört bort. Som det grämde mig!

På kvällen åkte vi till en pizzeria och dränkte våra sorger i fett och öl. Och återigen somnade jag tidigt.

På söndagen var det bara finaler och det var otroligt spännande. Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen - på SM kan allt hända!

Själv hade jag inget direkt att köra för, mer än att nolla och förbättra mina placeringar. Eftersom det gick så dåligt på landslagsuttagningen så hade jag lagt alla tankar kring det åt sidan, men husse påminde mig efter hoppklassen om att landslagsledningen tittar även på mig. inte för att jag kommer att bli uttagen men man vill gärna visa att man faktiskt kan.

Manan var lite klurig och man var tvungen att vara med samtidigt som man sprang som en idiot. Många hundar hade problem med gungan som var aningen tung och togs i motvind, samtidigt som förarna drog i sidled för att hinna med i nästa passage. Skrutt tvekade helt klart och jag tror att han fick fem fel för att han hoppade av för tidigt. Men det spelar ingen roll för han diskade sig i den fruktade tunnelpassagen senare. Och ändå är jag så nöjd med honom - han höll ihop i ytterligare ett lopp och visade upp de kvaliteter som jag vet finns hos honom.

Spice kändes lite segare men tog sig ändå runt. På slutet blev det retliga fem fel på balansen eftersom jag oroade mig för referanstiden och gasade på. Och det stör mig något grymt för utan de felen så hade vi slutat på 4:e plats istället för 12:e!

Som jag skrev tidigare så vet jag inte om jag är nöjd eller besviken på årets SM. Hela upplägget har varit perfekt och arrangemanget toppen. Det jag kommer att ta med mig är de fina lopp mina hundar gjort och hela upplevelsen i sig. Men jag kommer även att ta med mig alla lovord jag och hundarna har fått av både väntade och oväntade personer. Det är många som tror på mig och det känns extre skönt att veta när det känns motigt. Tack!

Ja, ungefär såhär känns de, en vecka innan SM. Ganska modfällt och hopplöst.

Hela helgen har vi varit i Halmstad och tävlat - megalånga dagar men ett superbra arrangemang. Jag hoppas innerligt att denna tävling kan bli den nya Kanonsabotören, det hade varit så kul!  

Husse har tävlat både Miza och Myzzli. Miza har faktiskt gått riktigt fint, det är så synd att hon inte kan tänka sig att springa lite fortare. Myzzli däremot springer alldeles på tok för fort, så fort att hon glömmer bort att tänka. Är det inte husse som missar så är det Myzzli. Hon har redan tre pinnar i hoppklassen och kan få flytta upp men jag tycker att de  behöver stanna kvar i ettan ett tag och träna lite mera. Trots allt är det ganska mycket en agilityhund behöver kunna.

Spice har efter skendräktigheten gått på ett strikt träningsprogram. Eftersom husse är hemma hela dagarna så har han fått cykla med henne varje dag och mat får hon knappt. Men det har gett resultat. Spice är numera pigg och glad och faktiskt väldigt busig. Och framförallt så är glimten tillbaka i ögonen.

Skrutt har verkligen fått jobba hårt på träningen på sistone. Fokus har legat på kontaktfälten - fast att det går fort så måste man göra dem ordentligt. I helgen gjorde han bara ett försök att hoppa på mig och det var i lagklassen. Han landade med ryggen på kanten av A-hindret och slog sedan i marken med en smäll. På balansen ramlade han av på motsatt sida och landade på sidan i gräset. I söndagens agilityklass var kontaktfälten mycket, mycket bra...

För övrigt har Skrutt inte åstadkommit mycket bra saker på tävlingsbanan. Av 6 lopp i helgen kom vi imål i 1, i resten bara krånglade han och lyssnade inte. Det är SÅ frustrerande att ha denna fantastiska hund som jag skrutit så mycket om och så vägrar han att visa upp det. Gah!

Jag är faktiskt glad att han inte har kvalat med något lag till SM, för jag hade mått så illa av nervositet. För den individuella insatsen gäller mottot: Går det så går det!

För Spice har jag betydligt större hopp. Hon har ju faktiskt en 10:e-plats på meritlistan och i år är vi båda i bättre form och har mer erfarenhet. Och med två nollor kan man komma långt. Det är tryggt att köra Pirayan. I helgen har hon skött sig väldigt bra och placerade sig som 6:a i den stora agilityklassen.