Såhär långt upp har jag nog aldrig varit och tävlat, om man inte räkna USM i Piterå 2001. Jag har hört en del om skillnaden mellan sydsvenska banor och banor i norr. Och nu fick jag se exakt hur stor skillnaden var. Första dagen började med agility lag och banan var en... klass 1. Faktum är att klass 1 i söder är svårare en banan vi sprang. Och så fortsatte det. Att jag diskade mig så mycket som jag gjorde berodde på:

1. Banorna var så lätta och tråkiga att jag inte orkade engagera mig. Jag vill ha teknik före racing.

2. Spice var definitivt ur form

3. Nova fortsatte att göra fula blindbyten på mig.

Några banor hade de faktiskt fått till riktigt bra och där placerade jag mig faktiskt. Både Nova och Spice plockade pinnar på lördagen. Laget fick förresten en pinne på torsdagen.

När jag inte sprang i den mördande hettan så satt jag i mitt tält och sålde grejjor eller läste en god bok.

Vi bode på en liten supermysig camping på andra sidan Gävle. Tyvärr var det 40 minuter att köra från tävlingsplatsen och jag vet inte hur många gånger vi körde fel, för det var inte lätt att hitta. Nästan inga andra hundägare bodde där och det var väldigt avkopplande. Jag kan tycka att det blir ganska stimmigt när alla tävlande bor på samma ställe. På kvällarna satt vi i lugn och ro och grillade och avslutade med en skön promenad innan vi kröp till kojs. Lite konstigt kändes det att det fortarande var ljust vid midnatt.

Även om campingen var mysig så var den lite farlig. Vi fick veta att det fanns gott om huggorm och en björn som bodde inte långt därifrån. Myggen var många och hungriga, och min hud är inte så vacker nu. Fast värst av allt var de livsfarliga kottarna. Första morgonen när jag skulle gå på toa så halkade jag på en kotte. Jag ramlade inte men det knakade till i nacken och det gjorde precis lika ont som den gången jag fördärvade skulderbladet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan var påklädd, för jag hade aldrig kommit i några kläder efter det.

Bilfärden till tävlingsplatsen var en pina och bara tanken på att behöva tävla fick mig nästan att börja gråta. Men jag skulle tävla lag så det fanns inget att be för. Så på sätt och vis var jag tacksam för den enkla klass 1-banan. Jag bara skickade på Spice och bakombytte överallt. Det var en av de få nollorna hon gjorde på hela tävlingen...

Jag klarade mig igenom hela dagen med totalt sex lopp, även om jag var sugen att åka in på akuten. Men på något vis överlevde jag, kanske var det värmen, och på natten lyckades jag nog ligga till det hela för på morgonen var jag bara lite stel.

Nu är vi hemma och vänder några dagar och tar hand om hus och hem, innan vi ger oss ut på nya äventyr.

Som vanligt åkte vi vidare från Åtvidaberg till Åkersberga och familjen Köster. Vi brukar stanna ett par dagar innan vi åker hem, men i år blev det en kort visit eftersom hela gänget skulle fortsätta upp till Skutskär och mer tävlande.

Det blir alltid mycket pratande när Tina och jag träffas, både om hundar och allt mellan himmel och jord. Vi hann knappt fram innan jag och Skrutt blev ivägsläpade på valpträff. Massa mysiga BC-valpar, kullsyskon om jag inte fattade fel, Tinas Zimra och Naya och så Skrutt.

Efteråt tränade vi lite agility, första gången på en annan klubb för Skrutt.

På kvällen blev det god mat och dricka och Nova höll på att drunkna i poolen. Framdelen halkade liksom i och jag trodde bakdelen skulle följa med så att hon kunde simma. Men det gjorde den inte och hundstackaren fick inte luft. Som tur var badade Tinas dotter i poolen just då och kunde rädda Nova. Men hon var rätt spak efteråt.

Innan läggdags tog vi en promenad och på ängen släppte vi hundarna. Vi hade inte gått många meter förrän vi såg ett skarpt ljussken. Och sedan började det dundra. Det var inte åska utan raketer. Nova drog iväg med Miza i hälarna och skulle döda dem och jag skrek åt dem att komma tillbaka. Till slut lyssnade de och jag kunde koppla dem. Rupa hade jag inte släppt, Spice och Skrutt kom snällt. Men Zimra var borta och det var bara att börja leta. Resten av hushållet kom för att hjälpa till, vi hade inte hunnit så långt, och till slut kom hon springade i mörkret. Men då var vi istället av med Nixxa. Jag kunde svurit på att jag sett henne när jag kopplade mina, men nu var hon bort. Det dröjde inte länge förrän vi fick besked om att hon sprungit hem. När vi kom tillbaka bestämde jag mig för att se hur Skrutt mådde, han har ju aldrig varit med om raketer tidigare. Han verkade okej, men när jag tittade på tandköttet såg jag att han var alldeles blek. Så en chock hade han nog fått. Vi höll ögonen på honom resten av kvällen och på morgonen var allt bra.

Vi hann såklart med en del shopping också och en tur till stranden. För Skrutt var det första gången på stranden och han hade skitkul. Nova var den som badade mest. Finlandsfärjorna passerar bara ett par hundra meter ut och det blir massor med vågor att jaga. Nova vallar gärna vågorna, något som Spice inte gör. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att vågvallandet bara hoppat över en generation och Skrutt vallade som en galning.

Nedan följer en bildbomb från stranden.

Nu är det semester och då är det tydligen meningen att man ska rensa ogräs, klippa gräsmattor, bränna sig i solen och måla huset. I Dårpippiland skiter vi högaktningsfullt i detta och drar på agilitysemester. Alla sätena ut ur bilen och in med hela butiken, för här ska krängas hundgrejjor!

På fredagen åkte vi till Åtvidaberg för att tävla Kanonsabotören. Denna tävling har vi varit på varje år så länge den har funnits. Bra underlag, utmärkt boende intill tävlingsplatsen och vältrimmade funktionärer. Tävlingsdagarna är aslånga, men det gör liksom inget när banorna aldrig står stilla. Mitt på dagen bryter man förvisso 30 minuter för att Solkanonen avfyras. Men det är planerat och man hinner gå på toa och käka lunch. Det stör inte eftersom man vet att det beror på att de med skotträdda hundar ska kunna åka iväg.

Eftersom husse dömde så fick jag äran att tävla Miza. Hon har haft ett långt tränings- och tävlingsuppehåll och blivit behandlad för en gammal sträckning. Inte har hon blivit supersnabb men visst går det fortare än vanligt. Placeringar i övre halvan av resultatlistan med en 10:e plats som bäst. Hon fick till och med en stor rosett!

Nova och Spice var det lite si och så med. De tog varsin pinne på ganska höga placeringar men för övrigt var det mycket disk. Nova har börjat göra fula blindbyten på mig och hittar på egna vägar. 

Här är ett av Spice bättre lopp. Hon imponerade grymt på mig med sina snäva svängar, något som normalt sett inte är hennes grejj. Tyvärr river hon ett hinder så jag fick aldrig veta vad en nolla hade räckt till.

På allra första semesterdagen åkte vi till Varberg för att tävla på deras kvällstävling. Eller, jag tävlade och husse dömde. Som vanligt går det i hundratjugo knutar på deras tävling och jag tyckte att jag sprang hela tiden. Först var det agilityklass och både Spice ochNova skötte sig riktigt fint. de slutade på 5:e respektive 7:e plats. Pinne till Spice men ingen till Nova.

Hoppklassen var riktigt knivig, ritad av husse. Jag gillar sånna banor även om starten gav mig lite ågren. Men båda hundarna satte suveräna nollor och gick in på samma sekund. Det slutade med att Spice kom 2:a och Nova 3:a. Båda fick pinne och Spice blev därmed klar för SM 2012. Men det bästa av allt var att Nova tog sitt sista cert och därmed kan titulera sig SEAg(hopp)Ch Smedjenäs Black Poppet.

Till midsommarhelgen anordnade södra distriktet sin första inofficiiella utställning på många år. Jättekul att det äntligen blev av!

Jag blev ombedd att sponsra och ha försäljning. Och så skulle jag ställa ut också. Alla undar var välkomna, även de som hade fel storlek, ståndöron, feltecknade eller kryta. Jag anmälde bara Skrutt och Nova, jag tyckte det räckte. Till min glädje upptäckte jag att även Twice var anmäld och jag skulle få en egen uppfödargrupp med mina två valpar. Kul!

På plats anmälde vi dessutom Skrutt och Twice till parklassen, Miza anmäldes också tillsammans med Tessans Wessla, Nova fick vara med i Bästa trefärgad och både Skutt och Twice fick tävla med pappa Caesar i uppfödargruppen. En fullspäckad dag med andra ord.

Skrutt var först ut i hanar 6-9 månader. Han är rolig Skrutt, alldeles hopplös att utställningsträna men är jätteduktig i ringen. Beröm av utomstående fick vi, alltid kul. Tvåa kom han, efter en betydligt mognare hane.

Och sedan var det Twice tur i tikar 6-9 månader. Hennes klass var betydligt större än Skrutts. Och mig tusan om den lilla stollen inte blev placerad tvåa hon också. Glad och stolt uppfödare är jag allt!

Sedan blev det lång paus för oss, öppenklasshanarna var grymt många och det hela tog tid. Men till slut var det dags för Nova. Som vanligt snyggare än snyggast tog hon hem segern i tikklassen. Tyvärr föll hon mot hanen i BIR:et. Hon hade lite lite päls tyckte domaren. Nåja, BIM är ju inte så dumt.

Efter det rasslade det på och jag var inne i ringen hela tiden. Först var det avelsklass för valpar. Min grupp blev tvåa, mycket jämna och lovande valpar, tyckte domaren.

Sedan gcik vi in i uppfödargruppen med Caesar. Den vann vi. Tyvärr var det ingen annan som ställde upp, det hade varit kul med lite kamp.

Och så var det dags för parklassen. Tyvärr blev vare sig Skrutt och Twice eller Miza och Wessla placerade. Inte heller Nova blev placerad i Bästa trefärgade.

Men det var en vansninngt trevlig dag och jag hoppas att detta kommer att bli ett årligen återkommande event.

  Foto: Stig Blom

Torsdag

Upp tidigt som sjutton för att jobba. Hem fort som sjutton för att packa det sista. Åka fort som sjutton för att hinna fram i tid innan funktionärerna åkte hem. Jag tyckte det gick jättefort att åka, för jag sov i bilen. Jag vaknade till i Mjölby där vi ”råkade” gå in i godisaffär som hade 500 sorters godis. Jag är inte så mycket för lösgodis egentligen, men vad gör man inte liksom? Resultatet blev en obscent stor godispåse och allt är inte slut ännu.

Vi hann faktiskt fram till tävlingsområdet i tid. Vi fick möjlighet att sätta upp tältet på funktionärsområdet och husse inspekterade banorna och hinderparken. Skrutt fick möjlighet att rejsa med Zimra och chihuahuan Gus. Gus var en läskig liten typ tyckte Skrutt, men han var rätt kul
att jaga. Knasjycke!

Att hitta till hotellet var tack och lov inte svårt.
Incheckning. Bära upp alla grejjor. Rasta hundar. Mata hundar. Rasta hundar. Låsa in hundar så de inte kissar på heltäckningsmattan. Japp, vi hade heltäckningsmatta i sovrummet. Ut och leta mat till tvåbeningarna. Det visade sig svårare än man kunde ana i Stora Staden Stockholm. Pizzeriorna stänger tydligen 21.00 på vardagarna. Vi envisades ändå med att köra runt och leta lite till, något måste ju ha öppet. Det slutade med att vi rusade in på Kvatum strax innan stängning och slet åt oss varsin sallad. Nåja, det var ju mat i alla fall. Efter en sista runda med hundarna så var det faktiskt läggdags.

Fredag

Åh, vad ljuvligt och vakna i sin hotellsäng och inse att man sovit som en sten hela natten. Att i sakta mak göra sig redo att glida ner i hissen och ut i matsalen där frukostbuffén väntar. Himmelriket!

Efter frukosten hade vi några timmar att slå ihjäl innan husse skulle på domarlunch och jag skulle besiktiga Spice. Det var inte så svårt när man bor granne med Sollentuna Centrum, ett gigantiskt köpcentrum.

Ute på tävlingsplatsen var vädret inte så kul. Regnstänk, moln och lite vind. Brrr! Husse gick genast iväg på domarlunch och jag satt kvar i bilen och läste i mina nyinköpta böcker. Där jag satt hade jag uppsyn över besiktningen.  Tros att det nästan 20 minuter kvar till det var mediums tur så såg jag flera mediumhundar smita in i tältet. Så jag tog Spice med mig och gick dit. Jag var så välkommen så, och med hjärtat i halsgropen släpade jag fram hunden till veterinären. I veckor har jag drömt mardrömmar om hur min feta hund blir stoppad i kontrollen och inte får
vara med. Men min fina Piraya gick igenom utan problem och jag hade ytterligare timmar att slå ihjäl innan invigningen. I min enfald trodde jag att vi skulle hinna tillbaka till hotellet och värma oss en stund, men efter lunchen skulle husse bygga bana. Så jag och mina lagkompisar passade på att käka lunch på Polisskolans fina restaurang. Vi lyckades göra bort oss ganska rejält, som riktiga lantisar som besöker storstan för första gången. Och vi skrattade hysteriskt och menade att det nog inte skulle gå så bra för laget med tanke på att vi inte ens kan hitta i en restaurang.

Till slut var det dags för invigning och vi paraderade den korta sträckan från parkeringen till cirkustältet. Det hölls en del tal, Länspolismästare Carin Götblad, som man inte hörde så mycket av. Och så bjöds det på freestyleuppvisning av Emma Willblad. Tyvärr såg man inget om man inte
stod längst fram. Men det gjorde inget för jag hade fullt upp med Skrutt som skulle leka med allt och alla. Han hittade en BC-valp och malle som han tyckte väldigt mycket om. Fast han ville bara nosa på henne lite i smyg. När hon tog kontakt var det ganska läskigt.

När invigningen var avklarad var det dags att hämta sin presentpåse som även innehöll nummerlapp och program. Sist i klassen startade Spice och laget hade nummer fem.

Vi fick faktiskt middag i rimlig tid på kvällen och efteråt blev det godisätande och TV-tittande innan det var dags att ladda inför orgondagen.

Lördag

Ingen god frukost blir det om man lämnar hotellet innan klockan sju. Frukostpåse och kaffe gick an, men det är ju inget mot en riktig
hotellfrukost. Vi var tvungna att vara på tävlingsplatsen 6.30 eftersom som husse skulle vara överdomare. Och jag fick försöka fördriva tiden bäst jag kunde innan det var min tur.

Vädret visade sig från sin bästa sida och mot slutet av dagen var det riktigt varmt. Det regnade inte en droppe och man kunde sitta vid
banorna och titta hela dagen.

Eftersom Spice var så ur form så har jag inte varit speciellt nervös inför SM. Men när jag banvandrade den individuella hoppklassen så kändes det i magen minsann. Banan var verkligen inget för oss. Den inte direkt svår men innehöll flera av våra akilleshälar, threadlar och snäva svängar med fart.

När det var dags för mig att starta så var det redan ganska många felfria i mål och ytterligare några med tidsfel. Jag var så himla nervös! Jag kan inte minnas när jag var så nervös senast. Loppet minns jag inte mycket av mer än att jag upplevde det som om jag bara sprang efter Spice och
skrek på henne. Blindbytena kändes förfärliga och vägarna långa. Ändå kom jag imål med noll fel och 1,37 i tidsfel. Trots att man försökte övertyga mig om att loppet inte alls var gräsligt så grämde det mig ända tills jag fick se det på nätet när jag kom hem.

19:e räckte mina fel till. Först var jag så jublande glad för att jag faktiskt tagit mig imål på den ”hemska” banan. Men när jag lugnat
ner mig så retade jag mig på att jag inte kört mer offensivt och sluppit
tidsfelen.

Inför lagloppet var jag inte ett dugg nervös, bara taggad som sjutton. Är det något lag som kan knipa en medalj så är det Advance TKO!
Banan var rolig och stötestenarna var några tunnelingångar och Mascots
kontaktfält. Mascot klarade alla kontaktfälten men pep in i fel
tunnelhål på näst sista hindret! Spice nollade och Yatzi fick 5 fel. Nu hängde allt på Zingo. Precis på slutet får Agneta fullkomligt hjärnsläpp och gör ett galet byte så att Zingo missar flera hinder. På vägen tillbaka lyckas han hoppa ett hinder baklänges och bli diskad. Det var den medaljen det!

Årets SM var planerat av lydnadsfolk för lydnadsfolk.
Alltså började SM-festen innan en sista hund gått imål. Vi upptäckte detta
redan på PM och husse mailade och frågade om det verkligen stämde. Ja, man skulle gå direkt från tävlingen till festen och allt skulle vara casual. Man skulle kunna ha hundarna med sig. Eh, mina hundar hade varit igång sedan sex på morgonen och skulle verkligen inte behöva gå på fest också. Men beställt var beställt och det gick inte att avboka den dyra biljetten. Så hundarna fick snällt vänta i bilen och vi fick rusa in på middagen.

Men hallå, fyra sorters sallad, kyckling och lättöl – är det verkligen värt 250 spänn? Knappast! Det var den tråkigaste tillställning jag varit på i hela mitt liv!

Så vi avvek ganska tidigt, matade hundarna och tog en lång promenad på området. Tillbaka på hotellet satte sig husse i baren med en
domarkollega och jag tog mig ett långt härligt bad. Åh, vad jag saknar mitt badkar!

Söndag

Väderleksrapporten hade lovat regn, men när vi kom till
tävlingsplatsen var det uppehåll. Men det varade inte så länge. Jag satte mig under mitt paraply för att titta på largelagens final och jag blev fullkomligt dyngsur. Så jag drog mig tillbaka till tältet och läste istället. Jag fick titta ut en stund för att följa den spännande upplösningen på den individuella smallklassen där min träningskompis Eva & Maja knep guldet för tredje gången.

Till slut var det dags för banvandring. Så fort jag såg banan blev jag supertaggad. Precis en bana i min smak, samma typ av bana som vi
brukar lyckas på. Siktet var inställt på topp 10, men man vet ju aldrig.

Jag gick ut som nummer 47 och då hade en del ekipage både diskat sig och fått fel. Åh, det kändes så bra! Visst, det hade kunnat gå snabbare men vare sig mina eller Spice förutsättningar är de bästa. Vi har lite
ballast att släpa på båda två. Men vi nollade och fick till och med leda ett tag.
Men så gjorde lördagens tidsfel sig påminda och vi gled ner i listan.

Sist ut var lagkompisen Rosa & Mascot. Rosa har aldrig vunnit SM individuellt trots att hon har lett inför så många finaler.
Tyvärr sprack drömmen även i år då Mascot vägrade två gånger på A-hindret. Vi lagkompisar stod bara tysta och fattade inte vad som hände. Stackars Rosa!

Så fort listorna kom upp kunde jag konstatera att jag kommit 10:a. Jag blev både glad och besviken. Topp 10 var ju vad vi satt upp som mål för säsongen och med tanke på det stora bra startfältet så var det en
riktigt bra prestation. Men samtidigt vill tävlingsmänniskan i mig ha mer. Utan tidfel och det tidsavdrag som tidsfelen gav så hade jag slutat 6:a.

Efter nationalsång, Fredrik Steen och prisutdelning var det
dags att åka tillbaka till hotellet. Givetvis väljer bilen just detta tillfälle
att inte starta. Hitta någon med startkablar, artighetssnacka en stund när man bara vill hem och duscha.

Till slut kom vi iväg och husse gled in i duschen och jag
gled ner i badkaret. Och där stannade vi nog en timme. Förr eller senare var vi ju tvungna att gå ut därifrån och mata hundarna.

För vår del blev det en god middag på O`Learys innan vi stupade i säng. Och så var SM officiellt över för den här gången.

Ett stort tack till alla som följt oss live på nätet, på Facebook, som skrivit kommentarer, som hejjat på och peppat. Kändes skönt att
ha någon där hemma som höll en extra tumme. Nästa år, då j*vlar!

GLAD MIDSOMMAR

önskar vi alla!

Ikväll har vi haft terminens sista kursavslutning. Tack alla elever för en trevlig termin!

Eleverna fick springa en riktigt tuff agilitytrea som jag givetvis själv tränade på sedan. Spice kändes riktigt fin fast att hon forfarande väger alldeles för mycket. Massören fick känna igenom henne i veckan när vi ändå var där med Miza. Alldeles mjuk och fin i kroppen fast att hon har fått arbeta så hårt de senaste månaderna. Skönt, då behöver jag inte oroa mig för att hon har slitit för hårt.

I morgon vid lunch drar vi iväg till Stockholm och årets SM. Jag har lovat att lägga upp lite SM-relaterade länkar till alla som vill följa SM på nätet.

http://www.sbk-sm.se/lydnad-agility.2011/

Den officiella hemsidan med program och annat smått och gott.

http://www.agilityportalen.se/

Möjligt att det dyker upp startlistor och annat här.

http://www.livestream.com/agilitymasterskap

Thomas Szabo kommer att sända loppen live under förutsättning att Internet fungerar som det ska.

Och som vanligt har vi en liten omröstning gällande vår prestation!