Oj, vad tiden går fort nu! Det händer mycket på Linnégatan nu, mycket tråkigheter men trots allt en del roligt också.

Igår åkte jag till Varberg för att ställa ut Skrutt. Med mig hade jag också Twice och hennes matte. Jag hade även lyckats övertala iris matte att vara med och jag är så glad att de åkte hela långa vägen. Jättekul att träffa er! Så blev det ju en liten spontan valpträff på kuppen, lite trist att Nisse bor så långt bort. Men förhoppningsvis kommer det att bli kennelträff så småningom.

På vägen stannade vi till i Ängelholm och plockade upp Karin på Coolmix och hennes hundar.

För alla valparna var det utställningsdebut och det är alltid lite pirrigt. Även om man har tränat hemma så är miljön helt annorlunda. Alla skötte sig toppenbra, även om det såklart finns en del att fila på rent presentationsmässigt. Men de lät sig klämmas på, de gick fint i snörena och ingen tyckte det var obehagligt. Och valpar är ju alltid valpar.

Skrutt var den enda hanen i 4-6 månader, så han "vann" och belönades dessutom med HP. Han fick tävla mot den vinnande tiken i samma klass, snart 6 månader och bra mycket mognare än Skrutt. Så Skrutt fick nöja sig med att bli BIM. kritiken var faktiskt riktigt bra.

"Utmärkt helhet, vackert uttryck, bra nosparti och bra öron. Bra benstomme, rör sig bra från sidan, något höga framdelsrörelser, fortfarande bebispäls"

Och sedan var det dags för tikarna. Både Twice och Iris skötte sig bra, men de två andra tikarna i klassen var så mycket mer mogna. Twice kom 3:a och Iris 4:a.

Domaren var mycket effektiv och lite mer än en timme efter det att vi kommit kunde vi åka hem igen. Men det gjorde vi inte. Först blev det fotografering och sedan våffelfika i det vackra vårvädret.

  Stormstjärnans Look Sweet "Iris"

  Stormstjärnans Look Twice "Twice"

  Stormstjärnans Look Tough "Skrutt"

Malmö Int. brukar varje år vara startskottet för agilitysäsongen. Jag brukar fokusera på att samla poäng till Årets Agilityhund eftersom jag brukar vara klar för SM. Men en snörplig felräkning av pinnar och SBK:s usla uppdateringar av kvallistorna gjorde att jag upptäckte mitt misstag alldeles för sent. Nova var inte alls klar för SM och jag hade ägnat årets sista tävlingar åt att leka och testa lite olika saker. Uppenbarligen gick det inte så bra eftersom inte ens nya handlingsmoves gav oss fler pinnar. Men det spelade ingen roll. För Nova var klar för SM. Trodde jag.

Så när säsongen nu börjar igen så har jag två chanser att ta den sista förhatliga pinnen. Eller rättare sagt, bara en, eftersom jag sumpade det hela på Malmö Int.

Förutom agilityn så hade jag anmält både Nova och Rupa till utställningen med tanken att skaffa en handler till Rupa och så fick jag se om jag hann dit med Nova. För hoppklassen och SM-pinnen hade prio 1. Handler till Rupa visade sig vara lätt avklarat – tusen tack Mari för att du ställde upp – men att försöka tajma utställning och agility visade sig vara svårare. Redan i planeringen så skulle det bli lite tajt och det hela blev inte bättre av att ringarna låg en bra bit ifrån varandra. Så jag fick springa fram och tillbaka som en galning för att kolla läget med jämna mellanrum.

Men innan det ens var tal om utställning så skulle jag springa agilityklass. Underlaget var sagolikt, domaren hade ritat en riktigt rolig bana, Nova rörde sig med en snigels hastighet och Spice med ljusets.

Banan hade en riktig knepig slalomingång med ett hopphinder alldeles bredvid. Hundarna kom i full fart på en raksträcka och skulle därefter hitta slalomingången. Det fanns väl egentligen bara tre möjligheter.

1. Göra ett bakombyte in även om det var trångt

2. Köra vänsterslalom och fixa till någon form av byte/trängning efter slalom

3. Göra framförbyte innan slalom

Jag gjorde inget av det. Jag satsade järnet och gav mig sjutton på att jag skulle hinna göra ett blindbyte. Med Nova var det inga större problem. Henne tappade jag istället bort på tredje hindret från slutet. Det var dumt, att diska sig, för annars hade hon varit en av klassens få nollor.

Spice var på ett ganska läskigt humör. Hela hon vibrerade av återhållen energi som bara väntade på att explodera. Jag funderade länge och väl på om jag skulle våga göra det där blindbytet även med henne. Jag fick till en perfekt släppunkt tre hinder innan bytet och bestämde mig för att sticka. Och jäklar i min lilla låda vad bra det blev! Tyvärr läste Spice mig alldeles fel några hinder senare och fick en vägran. Vi slutade 8:a i klassen, men enbart tiden hade räckt till en 5:e plats. Surt, sa räven.

Efter loppet rusade jag iväg till sheltieringen för att se hur långt de hade hunnit. Jag tittade ett tag och räknade ut att det var ca. en timme innan det var dags för veterantikarna. Så jag gick tillbaka till agilitybanan. Så småningom byggdes det om till hoppklass och jag fick ta mitt pick och pack och gå bort till sheltieringen för att börja fluffa. Mitt i alltihopa ringde husse och upplyste om att large hade kommit halvägs. Var det min tur snart? Nu blev jag allt lite nervös. Skulle jag hinna visa Nova, som trots allt var fluffad och klar?

Mirakulöst nog blev det vår tur att gå in i ringen. Rupa fick Good i kvalitet med kritiken:

”Liten veterantik. Feminin helhet. Knappt vinklad fram och bak, visar tydliga tecken på de grå tinningarnas charm. Rör sig lite stelt. Bra pälskondition med tanke på åldern.”

Nova fick Very good i kvalitet med följande kritik:

”Feminin tik. Något smalt huvud med runda ögon. Bra bett. Lätta öron. Bra päls och färg. Tillräckligt vinklad fram och bak. Bra kropp för sin ålder, rör sig med glädje.”

Jag hann knappt få min kritiklapp innan en bekant rusade in i ringen och tog hunden från mig och skickade iväg mig mot agilitybanan. Tydligen var jag efterlyst och banvandringen pågick för fullt.

Banan var inte så jätterolig och innehöll ytterligare en knepig slalomingång. Av banan för att ta reda på startnummer och vilken hund som skulle in. Som tur var så startade Spice först, Nova hade fortfarande inte kommit tillbaka från utställningsringen.

Spice var tokladdad och det kändes inte som om vi var på samma planet ens. Innan jag visste ordet av så hade vi dragit på oss 15 fel plus lite tidsfel. Så kan det gå!

När jag gick av banan såg jag att Nova var tillbaka tillsammans med alla saker jag lämnat vid utställningsringen. Tack snälla familjen Borgström för att ni tog hand om alla mina saker och hundar!

För Novas del var det nu det gällde. Det började jättebra med tajta fina svängar i staketet. Men sedan smet Nova under ett hinder, hon tyckte väl att det var för högt, och stack in två morrhår i tunneln och blev diskad. Det var den SM-pinnen det!

Men på det hela taget är jag nöjd med min prestation i agilityklassen och innan vi åkte hem hann vi med lite shopping. Vi somnade minsann på soffan både två efter middagen. Jag vaknade till och släppte ut hundarna (tror jag) och kröp sedan ner i sängen. Husse däremot somnade om och sov på soffan större delen av natten.

I lördags var det dags för utställning igen. Har fått en lite nytändning när det gäller utställningsbiten och har faktiskt möjlighet att ställa på riktigt många i år.

Med oss hade vi Nova och Rupa, och husse fick åter rycka in och visa gammeltant. Det var faktiskt en veterantik till anmäld, så det var inte bara Rupa och Nova som skulle slåss om placeringarna. Nova vann och Rupa kom tvåa, båda med HP och till min förvåning skickade vi raka vägen till BIS-final, även om det stod i PM att alla åldrar tävlar BIG först. Vi fick vänta länge innan det blev BIS-final och vi hann till och med iväg och handla.

Det vara fyra andra hundar som tävlade mot Nova och domaren tog god tid på sig. Till slut stod vi ensamma kvar mot en vacker saluki. Och vi fick springa och springa och springa. Men till slut visade domaren in salukin på plats 1 och vi fick "nöja" oss med att bli 2:a.

Igår hade vi besök av Twice och hennes matte. Twice behövde leka med någon jämnårig och träffa lite andra hundar än bara storebror. Först var hon lite avvaktande men sedan kände hon igen sig och blev jätteglad.

Skrutt och Twice lekte våldsamt både ute och inne, och det var en trött nästintill medvetslös Skrutt som somnade på kvällen.

Jag måste vara världens mest sämsta matte! Jag glömde alldeles bort att min bästa och högt älskade Piraya fyllde år idag! Inte förrän jag snokade runt i bloggen sent på kvällen insåg jag mitt misstag.

GRATTIS SPICE!

Det börjar så smått bli vår och utställningssäsongen börjar komma igång. En så länge bara inoff, men vad gör det? I dag har vi varit och ställt i Gryttinge, på Schäferhundsklubben. Vi ställde våra två veteraner Rupa och Nova, och eftersom jag inte kunde visa båda själv i samma klass så fick husse rycka in. Han skötte sig med den äran och jag trodde Rupa skulle vinna. Men istället vinkade Nova förbi mig och Nova blev så småningom även BIR-veteran. Vi hade väntat länge innan vi kom in i ringen och vi fick vänta nästan lika länge på att finalerna skulle börja. Nova slutade som BIS 4-veteran.

Rupas kritik:

”14-årig dam med hedern i behåll, en dam som är välgående runt om och en fröjd för ögat och att få träffa. Hoppas ni får njuta många år till!”

Novas kritik:

”8,5-årig tik. Vackert huvud och uttryck, korrekt bett, vacker hals, välvinklad runt om, bra bröstdjup, stark rygg, bra ben och tassar, vacker färg och päls, rör sig bra med drive runt om. En verklig värdig veteran! Välpresenterad!”

Nästa helg ställer vi i Laholm och helgen efter det på Malmö Int. Där ska jag även försöka ta den sista usla SM-pinnen med Nova. Frågan är hur jag ska hinna vara på två ställen samtidigt. Men jag har skaffat handler till Rupa så om jag inte skulle hinna dit med Nova så är det ingen katastrof.

Och sedan är det inte långt kvar till Skrutt ska göra debut. I alla fall ett kullsyskon till ska göra debut på samma utställning, förhoppningsvis kommer ännu ett syskon. Jättekul!

Idag har jag varit ute i min vintertrötta trädgård och funderat och mätt inför våren. En del växter ska flyttas på och så vill jag ha staket och kantsten. Hm, får se vad ekonomin säger om det där. Fast revisorn var med ute och mätte rabatterna och han protesterade inte i alla fall.

När Tuff var en liten knatte och började likna en sheltie istället för att marsvin så noterade jag att var så otroligt olik Spice när hon var i den åldern. Spice var aldrig speciellt söt med Tuff istället nästan var docksöt. Men ju mer Tuff växer desto mer ser jag hur lik han är sin mamma.

Kan inte förstå att jag som är så kass på siffror gillar att pyssla med statistik. Men så är det. Har roat mig med att sammanställa hundarnas resultat för 2010.

NOVA

Antal starter: 61

0: 23 (30%)

0,001-4,99: 7 (11%)

5-9,99: 14 (22%)

10-14,99: 1 (2%)

15-19,99: 1 (2%)

20-24,99: 0

25-29,99: 0

30-34,99: 0

35-39,99: 0

Disk: 15 (24%)

Även om det inte blivit speciellt många placeringar i år så har Nova prestationsmässigt ändå gjort sin bästa säsong hittills. Borta är de förargliga tidsfelen noll-komma-någonting och de klasser hon konstigt nog lyckats bäst i är agilityklass. Antalet SM-pinnar i agility är bra mycket större än dem i hopp. Jag har lagt om hennes kontakltfält från snabbt och osäkert till långamt och halvsäkert, och det har tydligen gett utdelning. Hon tog till och med ett agilitycert i somras.

SPICE

Antal starter: 60

0: 27 (45%)

0,001-4,99: 2 (3%)

5-9,99: 9 (15%)

10-14,99: 3 (5%)

15-19,99: 0

20-24,99: 0

25-29,99: 0

30-34,99: 0

35-39,99: 0

Disk: 20 (33%)

För Spice del kan man konstatera att det är allt eller inget som gäller. Antingen felfritt eller disk.

LUNA

Antal starter: 19

0: 4 (20%)

0,001-4,99: 5 (26%)

5-9,99: 5 (26%)

10-14,99: 0

15-19,99: 0

20-24,99: 0

25-29,99: 0

30-34,99: 0

35-39,99: 0

Disk: 5 (26%)

Sitter och tittar i min kalender - min livlina, mitt allt - och konstaterar att det bara är fyra veckor kvar till årets första tävling. Den tävlingen är extra viktig för mig i år eftersom det är näst sista chansen för Nova att ta den där usla sista SM-pinnen. För att göra det hela extra besvärligt så ska jag dessutom ställa ut henne. Min förhoppning är att jag kommer att vara så upptagen med det att jag glömmer bort hur viktig agilitytävlingen är.

Eftersom vi på kurserna måste tillbringa första timmen inomhus i teorisalen så har vi passat på att prata om mål och målplanering, samt hur viktig utvärderingen är. Normalt så brukar jag utvärdera och sätta nya mål så fort säsongen är slut men nu hade jag så mycket med Spice valpar att det kändes fullkomligt absurt att skriva inlägg om mål och utvärdering. Så här kommer i alla fall utvärderingen av säsongen 2010.

MÅL FÖR 2010

Nova

Uppgiftsmål:

- att få säkra kontaktfält som håller även på tävling (säkrare med långsamma)

- att svängarna ska fungera så att vi kan kapa ytterligare tid (duktig)

Resultatmål:

- att ta minst 1 agilitycert (japp)

- att ta det sista hoppcertet så hon får sin championtitel (inte ens nära)

- att ta den sista pinnen och kvala in till SM (gick inte. Fast året är inte slut än)

- placeringar i veteranklass (utst.) from augusti (blev inga utställningar i år)

Drömmål:

- att placera oss på SM med laget (placerade och placerade. 6:e plats)

- att kvala till nästa års SM (näpp)

- att bli agilitychampion (inte det heller)

Spice

Uppgiftsmål:

- att kontaktfälten är lika perfekta på tävling som på träning (nja, lite si och så. Men vi får aldrig fel)

- att svängarna fungerar bättre (det tar sig)

- att hon lyssnar bättre på mig på tävling och inte "hittar på"  egna banor (blivit mycket bättre)

Resultatmål:

- att hon oftare placerar sig topp 10 (har haft en riktigt bra säsongen med många topp 10)

- att hon kvalar till nästa års SM (klart både lag och individuellt)

Drömmål:

- att hon kvalar in till  årets SM (blev bara i lag)

- att vi lyckas genomföra en eventuell SM-debut med ett resultat (bara i lag)

- att hon blir champion i en eller båda disciplinerna (klart)

- att det blir en kull valpar i slutet av året (det blev det)

Övrigt

Under året har det hänt saker som jag inte riktigt hade räknat med, som att vi skulle komma med i ett bra lag och att vi skulle hamna så bra på Årets Agilitund. Laget kom 3:a och individuellt slutade vi på 21:a plats.

Linda

Uppgiftsmål:

- att alltid köra offensivt (är mycket mer offensiv. Sedan att kroppen inte hänger med är en annan femma…)

- att samla ihop mig och koncentrera mig på det jag gör (bättre)

- inte låta mig störas av saker runt omkring (klart)

- att engagera mig på banvandringen och under loppet (mycket bättre)

Vad målen för 2011 ska innehålla får jag allt spåna lite till på. Målen för 2012 är konstigt nog redan klara.