Nu när tävlingssäsongen är över har man helt plötsligt "massor" med tid över. Framför allt känner jag att hundarna har väldigt lite tid att vara just hundar, oftast blir det träning de dagar vi har kurs eftersom jag tycker att det är bättre än inget alls. Promenader hinns helt enkelt inte med när det är kurs tisdag till torsdag och tävling hela helgen. På måndagen och fredagen tycker jag att de ska få chans att ladda batterierna, dessutom är vi upptagna med att antingen packa eller packa upp.

Men nu är tanken att det ska bli andra bullar. Så två lördagar i rad har jag promenerat i Sibirien med bekanta och deras hundar. Mina hundar har alltid älskat stranden men för Skrutt är allting nytt. Och han ÄLSKAR det! Han vallar vågor och jagar fåglar av hjärtans lust och är så lycklig att jag nästa blir tårögd. Spice och Miza älskar att hämta pinnar i vattnet och drar sig inte för att  stoppa ner hela huvudet under ytan. Life is good!

Mitt i all oro över Novas sjukdom blev jag själv sjuk och låg till sängs en vecka och jag glömde alldeles bort att blogga.

För vi hade ju faktiskt ett par tävling kvar fast att vi var SM-klara. Laget är inte klart för SM och det är det vi har försökt få till. Tyvärr har vi tävlat mycket på tre hundar och det är inte så lätt när den ena fortfarande är ung och grön. Trots att det varit mycket lagtävling nu på slutet av säsongen så har vi ändå inte fått till det och vi fattas två pinnar. Det finns några klasser att tävla efter årsskiftet, men tanken är att Spice ska paras, så dår är vi bara tre i alla fall.

Hur som helst så tävlade vi i Söderåsen. Dagen började med individuella lopp och först var det hoppklass. Domaren hade valt att stapla alla hinder ovanpå varandra och var föraren än placerade sig så var det ett hinder ivägen och hunden fick en helt knasig linje på väg till nästa. Av ca. 50 starter tog sig 12 i mål och endast 2-3 ekipage nollade.

Agilityklassen var betydligt bättre, där bestod svårigheterna av helt andra saker. Spice tuffade på bra och blev 3:a, hon plockade därmed in SM-pinne nummer 31.

Hopplagklassen var inte mycket lättare än hopptrean, så när mina lagkamrater diskade sig valde jag att stryka mig. Jag hade redan börjat känna mig dålig och vi var tvugna att åka till Göteborg dagen efter.

Även i agilityklassen diskade sig resten av laget och jag packade ihop för att åka hem.

Tanken var att vi skulle struntat i Göteborg om vi tog de två sista pinnarna i Söderåsen. Men så blev det inte, utan det vara bara att kliva upp i ottan och hämta upp två klubbkompisar. Feber hade jag och en förfärlig hosta, husse var bortrest och jag fick släpa på alla hundar och packning själv och bilen vägrade såklart att starta. Humöret var inte på topp precis!

Vädret var i alla fall underbart och vi var allt lite solbrända när vi kom hem.

I Göteborg hade vi chans på fyra pinnar och vi kom hem utan en enda. Vi diskade oss i alla lopp utom ett, där kom vi 3:a och precis utanför pinnplats. Hade vi bara tagit en pinne så hade vi kunnat komma med till SM på ett wildcard. I och med de nya tuffa reglerna så är det bestämt att; om tio lag inte kvalar så kommer man att ta med lag som har 2 hopp, 2 agility plus ytterligare en pinne.

Säsongen avslutades i Kristianstad med 3xInternationell klass. Vädret var underbart och jag hade legat hemma på soffan en vecka kände mig lag mör. En slemmig hosta gjorde det svårt att få luft när jag sprang. När jag anmälde mig var planen att plocka hem ytterligare 4 SM-pinnar, men de planerna fick jag lägga på is.

I första agilityklassen råkade jag trycka Spice utanför första pinnen på den svåra slalomingången, så det räckte bara till en  15:e plats.

Hoppklassen var alldeles för flytig och lätt, så där räckte inte tiden till mer än en 11:e plats.

I sista agilityklassen gick det bäst och vi kom 5:a. Därmed tog Spice sin 32:a SM-pinne för säsongen och nu ligger hon 3:a totalt på listan över SM-pinnar, alla storlekar.

Jag kan se tillbaka på en fantastisk tävlingssäsong med båda mina hundar, även om Spice med sin ungdom skiner lite mer än Nova. Jag älskar verkligen det jag håller på med och jag älskar mina hundar för de individer de är.

Häromdagen kom vi att prata om barn på fritids; varför man skaffar barn och hur gammal man ska vara när man skaffar barn. Ett argument var att man inte ska bli ensam när man blir gammal. På frågan varför jag inte har några barn fick jag helt enkelt svara att det bara inte blivit så ännu. Då säger en av flickorna:

- Men fröken, du BEHÖVER inte skaffa barn! Du kommer ALDRIG att bli ensam för du har alltid dina hundar.

Och visst är det så. Kärlek och vänskap är förgängligt, men den kärlek man får av sin hund består.

Alla ni som följer oss på Facebook vet att Nova opererades akut för snart två veckor sedan.

Jag har tyckt att hon inte varit sig riktigt lik det senaste året, inte så alarmerande att jag tyckte att vi behövde åka till veterinären, men tillräckligt för att jag skulle fundera lite. Min teori var att hon helt enkelt började bli gammal, 9 år är förvisso inget för en sheltie, men hon har trots allt levt ett ganska hårt liv med mycket flängande hit och dit.

Trots det har hon haft en av sina bästa säsonger i år och hon har känts pigg och fräsch när vi har tränat.

Men så kissade hon mycket och drack mycket och jag började misstänka antingen pyometra eller urinvägsinfektion, vilket hon haft problem med tidigare. Och en dags när jag matade hundarna såg jag att det droppade vätska ur underlivet på henne och då ringde vi direkt.

Undersökningen visade vare sig på pyo eller urinvägsinfektion, däremot fanns det vätska i buken och levern var förstorad. Så de bestämde sig för att öppna henne för att ta en titt. Livmodern var det inget större fel på men den åkte ut för säkerhetsskull. Vätskan hittade de inte, så troligtvis följde den med livmodern ut. Levern var missfärgad och förstorad, så de tog prover att skicka iväg.

Jag fick hem Nova redan samma dag och hon hade givetvis ont efter att ha fått hela buken ommöblerad. Så dagen efter fick hon som planerat åka in igen för att få dropp. Men sedan har hon varit hemma och bklivit piggare och piggare för var dag som gått. Vårt liv har ju rullat vidare och Nova har på något vis fått passa in ändå. Kurskvällarna har hon fått vara hemme men någon tävling fick hon följa med på eftersom vi båda var borta. Det har gått fint även om hon varit ruskigt arg för att de andra hundarna har sprungit på hennes bana.

Idag har vi varit och tagit bort stygnen samt fått svar på leverprovet. Det visade sig att hon lider av en mild form av hepatit som först ska behandlas med mediciner och sedan ska hon gå över på ett kostillskott som ska hjälpa till att hålla sjukdomen i schack. Det kommer att bli återkommenade provtagningar för att kolla hur levervärdena ligger. Och nej, man har inte kunnat påvisa någon ärftlighet.

Här kommer mördarslalombanan som Våga tävla har i läxa till nästa gång. Alla presenterar sin bästa variant. Lycka till!

Nu har vi äntligen fått besked om att husse klarade provet och numera är Internationell agilitydomare!

Vad är det egentligen som driver en att tillbringa varje helg på agilitytävlingar?

Alla har väl sina anledningar, men för mig handlar det om umgänget, spänningen och jakten på SM-pinnar. För oss vanliga, som inte har en suck att komma med i landslaget, är nog SM årets höjdpunkt. SM är det man jobbar för hela året.

Med Spice är det självklart att satsa men Nova hade jag bestämt mig för att pensionera och bara köra på skoj. Men så började pinnarna att ramla in och SM verkade inte vara så långt borta. Så tog det stopp. Inte en pinne på månader. Förra helgen blev det minsann en och tävlingsdjävulen tittade fram igen. Och igår var det nära.

idag tävlade vi i Lund, trots åska och trombvarning. Fast det visste vi inte förrän vi kom dit och slagit upp tältet. Tur var väl det, annars hade jag aldrig åkt. Åskan mullrade ljudligt runt oss hela tiden, men någon tromb såg jag inte till.

Agilitybanan var inte svårt, men förarna gjorde den svårare än den var. Spice gick in som nummer 10 och tog ledningen i klassen. När Nova startade som nummer 58 hade ingen annan nollat. Snacka om att jag var nervös när jag gick in! Nolla betydde både SM-pinne och eventuellt ett cert. Jag var så noga så noga med allting och såg till att hon höll sig i schack på alla kontaktfälten.

Och bästa tanten gjorde det, nollade under referenstiden. SM-pinnen var i hamn och frågan var hur det blev med certet. På något vis hade husse missat en amris som smugit sig in bakom Spice och den slog Nova med inte ens en sekund.

Spice vann och Nova kom trea, så nu är hon klar för SM!!!!

Hoppklassen var rolig och annorlunda. Tyvärr fick jag inte prova hela eftersom jag råkade diska Spice på mitten. Jag blev så full i slratt att jag inte kunde fortsätta. Husse skulle provköra Nova inför lagklasserna och det blev nog sisådär en tio fel.

Efter klass 3 var det dags för lag och vi tävlade med en hund kort. Nova och husse har inte kört så mycket ihop, Jimmie och Max är lite orutinerade ännu och Spice är bara bäst. Frågan var om det skulle räcka.

I agilityklassen drog vi på oss fem fel och det räckte till en tredjeplats utan pinne. Fast det gjorde inte så mycket eftersom vi bara får ta en agilitypinne till, resten måste vara i hoppklass.

I hoppklassen blev det också fem fel, men vi hade turen på vår sida. Lagen efter oss hade 6 fel eller mer och det räckte till en andraplats och pine. Så nu är det bara två kvar!

Efter ytterligare en veckas regn så var den stora frågan; blir det något Sofiero i år?

Personalen var orolig för gräsmattan där agilityn skulle hålla till och många ringar fick flyttas på grund av leran. Men till slut så!

Två hundar att tävla och en hund att ställa - givetvis klockar det. Sheltieringen låg bara ett stenkast från agilitybana, men vad hjälper det när jag beräknas vara i båda ringarna samtidigt? men som genom ödets försyn så missade domaren båter från Helsingör och allting blev försenat en timme. Alla verkade ta det med ro men ingen blev nog så glad som jag. Samtidigt som largehundarna började tävla så traskade jag in i ringen med Skrutt. Mycket kan sägas om det som försigick i ringen, men det var inte så trevligt och känslorna svallade. Men jag fick min bedömning och kunde sedan gå därifrån, som jag sa till någon: dit jag hör hemma. Domaren dömer och det får vi acceptera, men jag har aldrig tidigare känt mig illa bemött av vare sig domare eller funktionärer.

"Bra storlek, behöver bättre könsprägel, något rund i skallen, behöver fylla ut i nosparti, bra öron, kort hals, bra rygg i passande benstomme, bra vinklar, bra päls, rör sig bra. Kv: Very good"

På agilitybanan gcik det mycket bättre. Banan var mer klass 2 än internationell klass 3, en riktig racerbana. Det skumma underlaget stökade dock till det i alla klasserna. Det var inte lerigt och det var inte vått, det var mer svampigt och fjädrande. Speciellt large hade stor problem med rivningar.

Nova startade först och vi satsade på SM-pinne. Hon gick fint och rev tyvärr ett hinder som stod i uppförsbacke. Men jag är nöjd ändå och vi gjorde vårt bästa. Pirayan knatade på bra och kom 4:a. SM-pinne nummer 27 var det.

Hoppklassen var lika snabb och flytig den. Jag måste också ha varit snabb och flytig för jag hann med saker jag inte hade tänkt. Hundarna skötte sig kanon, men hoppklass är inte riktigt vår grej. 6:a och 7:a blev det och Spice fick SM-pinne nummer 28.

Förresten, mitt mellan klasserna fick jag in och visa hund igen iförd leriga långbyxor och fotbollsskor. Skrutt fick äran att vara med i avelsklassen tillsamman med pappa Caesar. Enda gruppen som deltog, tyvärr utan HP.

  Foto: Stig Blom

jisses, vad jag är trött på det förbannade regnvädret! Visst, det är höst och det ska regna då, men mängden vatten som kommer är ju rent löjlig!

Har fått ställa in kurstillfällena när inte ens vår väldränerade grusbana har kunna få undan allt vatten, och att stå ute flera kvällar i veckan och bli fullkomligt genomblöt är sådär lagom kul.

Men nu har jag äntligen fått tag i ett regnställ som passar, så nu kommer jag inte att lida lika mycket.

I helgen var det faktiskt riktigt härligt väder, solen sken och det var lagom varmt. Perfekt agilityväder. Helgen gick ju såklart i agilityns tecken.

På lördagen dömde husse i Trelleborg medan jag och resten av laget åkte till Karlskrona för att tävla fyra lagklasser. Tyvärr så strök sig ett mediumlag och istället för två pinnar så tävlade vi bara om en. Tufft att vinna över så många bra mediumlag.

Först sprang vi en hoppklass. Förfärlig springbana som nästan var omöjlig att misslyckas med. Tre nollade hundar i mål, men lite för långsam tid. Det blev en tredjeplats av det.

Sedan var det dags för en agilityklass och den var mer att bita i. Lite kluriga linjer, och så var den låååång. Återigen tre nollade hundar och det räckte till vinst med 20 sekunder till godo. Nu är vi halvvägs till SM!

Efter lunchpaus och lite välbehövlig vila var det dags fär hoppklass nummer två. Eftersom husse var i Trelleborg så fick jag springa med både Nova och Spice och jag var rejält trött i benen.

Det kändes som om banan var ritad av någon som själv inte tävlade agility. Tvära svängar, konstiga vinklar gapande förare. Man behövde antingen vara övermänsklig eller ha en riktigt långsam hund för att lösa det snyggt. Nova drog på sig minst 20 fel och Spice 10. Ingen placering här inte!

Dags för sista hoppklassen och den var riktigt kul. Det gällde att vara med och jobba precis hela tiden. Nova nollade, Zingo nollade och Max diskade sig. Spice gick ut sist och jag såg inga som helst problem att nolla med henne. Men i slalom ramlade hon ur och jag fick börja från början. Och i hoppkombinationen efter tittade hon inte alls på mig och drog rakt fram. Disk för Spice och disk för laget!

På söndagen åkte vi till Höör. Husse skulle döma och jag fick äran att debutera med Miza i hoppklass 2. Samma domare som ritat den förhatliga hoppklassen i Karlskrona hade även ritat hopp 2 i Höör. Samma typ av bana, ingen trevlig klass 2. Men det var bara att bita i det sura äpplet. Började med högerslalom som Miza inte kan, så jag fick satsa på vänsterslalom med framförbyte. Jag var lite väl på och Miza gick ur. Jag fick inte tillbaka henne och hon blev ledsen. Då var det kör för resten. Jag körde klart i alla fall och kom imål med hundra hinderfel, typ.

Agility 3 hade husse ritat och den var kul och svår. Spice var först och hon fick lämna banan efter hinder 3. Kan man inte lyssna och samarbeta så får man inte vara med.

Nova försökte återigen göra ett blindbyte på mig och det blev lite "var är min hund?" innan jag lyckades få henne med mig. Hon gick ganska fint för övrigt och det räckte till en 7:e plats och SM-pinne. Nu är det "bara" en kvar!

Hoppklassen var... märklig. Den hade i och för sig en kul passage i slutet men annars var den mest skum. Både Nova och Spice diskade sig på samma ställe, trots att jag valde olika strategier, jag faller liksom inte i samma grop två gånger. Tyvärr hjäpte det inte, men jag tröstar mig med att jag var i gott sällskap.