"Sjung om studentens lyckliga dar.." Idag har det varit student och skolavslutning här i stan. Oväsen och glada människor överallt. Det är inte utan att jag är lite avundsjuk!

Fast jag har haft skolavslutning med barnen på skolan idag och även det är lite speciellt. En del av dem har jag haft ansvar för för sista gången idag och till hösten börjar de på ett annat fritidshem för de lite större barnen. Visst kommer de att säga hej och ge mig en kram ibland, men de är inte längre "mina" barn då.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att följa med till kyrkan. Egentligen hade det varit roligt att få höra barnen sjunga och spela sångerna vi jobbat med, men man kan inte alltid allting. Dels var jag tvungen att ta tag i lite pappersarbete som ingen tagit hand om under tiden jag har varit sjuk, och dels så räckte mina timmar inte till. Egentligen skulle jag varit helt ledig, men jag bestämde mig som sagt för att åka in ett par timmar och fixa lite.

Givetvis kommer jag till skolan samtidigt som alla föräldrarna kommer från kyrkan. Gissa om det var lätt att parkera! I ren protest mot att inga parkeringsplatser var avsedda för oss som jobbar körde jag upp på kommunens fotbollsplan via cykelbanan. Skulle någon bara våga ringa P-vakterna så skulle jag skicka lappen till rektorn! Givetvis var också korridorerna proppfulla med föräldrar och annat löst folk, och från alla håll hälsades jag med:
- Har du inte folkdräkten på dig? Det är ju inte skolavslutning om inte du har dräkten på dig.

I och för sig så är det roligt att folk uppskattar seden med att ha folkdräkt vid högtidliga tillfällen, men just idag när det var +30 så lockade vare sig yllestrumporna eller yllekjolen. Hade jag varit med i kyrkan så hade jag haft på mig dräkten, men för ett kort besök så kändes det överflödigt.

När jag så småningom var klar med alla bestyr åkte jag hem och hämtade Spice och styrde kosan mott grannstaden och mammas lummiga oas. Det är tradition att fika med mamma på skolavslutningen, vi har alltid gjort det ända sedan vi var små. Spice tog jag med för att hon skulle få träffa lite andra hundar och för att öva sig på att inte springa i rabatterna. På ammas framsida under markisen var det behagligt svalt och där satt vi och drack kaffe och åt smörgås och pratade om ditt och datt. Så småningom blev det dags att åka hem och det var så varmt i bilen att jag rullade ner alla rutorna fast att det var 90-väg hela vägen.

Fram på kvällskvisten tog husse och jag med de små, det vill säga Luna, Nova och Spice med oss till stranden. Nova älskar att bada och Luna gillar att blöta ner sig. Spice har varit med på stranden två gånger innan och är helt klart skeptisk till vatten. Vattnet var underbart skönt och både husse och jag vadade ut så långt shortsen tillät. Nova badade och plaskade och rätt som det var så for Spice ut i vattnet, utan ett spår av rädsla. Både husse och jag gapade. Det hade jag aldrig trott! Möjligtvis att hon skulle bli modigare med tiden, men inte att hon skulle skutta ut med samma självklara mod som Nova, och absolut inte så långt. Och det var inte bara en engångsföreteelse, utan hon fortsatte att bada tills hon frös så hon skakade. När vi kom hem duschade jag av henne, för efter att ha fortsatt leka med Luna och Nova uppe på stranden så var hon täckt av grus ända in på skinnet. Efteråt somnade hon gott och hon ville inte ens följa med ner när vi skulle äta middag.