Midsommardagen är alltid en seg dag oavsett om man druckit för mycket eller inte. Vi kom hemramlande vid 2-snåret och jag var inte i säng förrän en timme senare. Och för en gång skull ställde jag inte klockan. Resultatet lät inte vänta på sig; 11.30 slog jag upp de ljusblå. Givetvis är det inte bra att sova så länge, det blir rysligt svårt att somna ikväll det ska jag säga. Och imorgon måste vi upp eftersom vi har en tid att passa. Tidigt.

Idag har jag ägnat mig åt lite flyttstädning. Hemsidan ska få sig ett lyft och det innebär bland annat att den gamla bloggen ersätts av denna eminenta blogg istället. Och eftersom jag inte vill förlora alla min inlägg om valparnas uppväxt och äventyren i Bebis-Piraya-land, så har jag flyttat över alla hit.

Vi firade midsommar hos bekanta några mil bort. Eftersom de också är hundfolk så var våra hundar också medbjudna. Så duktiga de är! Ibland blir jag bara så förvånad och stolt över mina hundar och deras beteende. Mest stolt är jag såklart över Spice eftersom hon är minst. Hon är så himla duktig att jag glömmer att hon inte ens är 4 månader. Hon var med så snällt hela kvällen och låg under bordet eller gick runt och kollade lite. Ett tag låg hon i mitt knä när vi spelade spel sent på kvällen. Hon låg med huvudet i en konstig vinkel med hakan vilande på bordskanten och med ena bakbenet hängande rakt ner. En liten kisspöl inomhus blev det på alla de timmarna vi var där.

De stora hundarna var också duktiga och låg på diverse stolar och sov, helt avslappnade och oberörda av det som hände runt omkring.

När vi kom hem sprang de raka vägen upp i sängen och somnade. När jag till slut skulle gå och lägga mig fick jag försiktigt lyfta upp Luse och lägga ner henne i korgen och lika försiktigt dra åt mig mitt täcke som Spice sov på.

Många tycker att det är snuskigt och jobbigt att ha hundarna i sängen, men för mig är det livet.