... så riskerar man inte att hela tiden bli besviken.

Jag har minsann haft min beskärda del av besvikelser, kanske speciellt med Nova. Antingen så blir jag besviken för att loppet var kasst eller så blir jag besviken för att bra lopp aldrig räcker till. Det är alltid ekipaget före oss på listan som får SM-pinnen eller certet. Många säger att jag inbillar mig men jag har god lust att göra en sammanställning över denna "slump".

Idag har vi varit i Partille och tävlat. Jag har aldrig varit där innan, men när de skriver att det är en bit att gå från parkeringen till banan så menar de det verkligen. På en skogsväg, uppför en backa, genom leran och genom snår.

Vi sladdade in på plan samtidigt som banvandringen för hopp öppen medium började. Fokus? Vaddå?!

Först in med Spice. Hon gick ganska fint fram till en hoppsekvens på slutet där hon flippade iväg över fel hinder. Luna gjorde ett felfritt med långsamt lopp. Nova var seg men gick runt felfritt och totalt räckte det till 4:e plats. Luna kom 5:a.

Agilityklass 3 var en knepig historia. Den var inte elak, men väl så klurig. Jag startade först med Nova och jag fick börja med att ryta. Nova tänkte inte alls svänga in i den tunnel hon skulle, hon tänkte ta gungan som stod rakt fram. Ett par hinder senare visste hon inte hur man threadlade, så då fick hon lämna banan.

Spice, den lilla boven, tjuvstartade och jag hann bara se något svart som susade förbi i ögonvrån. Jag hann reagera och styra henne rätt. I slalom hände samma sak som i Lund, rätt in men fel porten efter. Och sedan kunde inte heller hon threadla och framför allt klarade hon inte av att ta rätt tunnelingång. Och då blir man diskad.

Miza har fortsatt skörda hjärtan idag. Fast hon blev lite trött av alla som ville hälsa så under largeklassen somnade hon mellan våra stolar, mitt i allt oväsen, med skunken som huvudkudde. Lilla Miza!

Hoppklass 3 var en rolig bana. Lurig men rolig. Nova startade först och gjorde en fin nolla. De efterföljande ekipagen diskade sig på varierande ställe. Ja, inte Rosa och Mascot förståss, de knuffade ner oss på andra plats. Och så Susanne och Yatzy som knuffade ner oss ytterligare ett hack. Själv blev jag mer och mer modfälld och såg certet segla iväg. Jag vågar aldrig hoppas, för jag vet hur det blir. Och jag avskyr när andra säger: Det här tar du lätt, titta på vilka som är kvar.

Men allt kan hända. Jag har fått stryk av mina ögon sämre ekipage förr.

Spice startade sist. Jag hade bestämt mig för att hon skulle runt! Och det gick fint. På slutet flöt hon ut och höll på att ta fel väg men det redde ut sig och hon klämde sig in på 4:e plats. Medan jag belönade hann ytterligare ekipage gå imål och knuffa ner oss ett hack och jag fick beskedet att jag missat certet.

Så vi bestämde oss för att packa så att vi var klara att åka efter prisutdelningen. Då ropade speakern Janne på mig och ville veta om Spice var fullcertad. Jag trodde han skojade så jag tvingade honom att dubbelkolla med 4:ans matte. Och mycket riktigt, Spice fick certet!

Om två veckor är det ett år sedan Spice gjorde tävlingsdebut och idag har hon kammat hem sitt första cert. Inte illa!

Vilken gräslig dag detta har varit! Inte ens tur med vädret hade vi. I morse var vi och hämtade upp Lunas extraförare och sedan åkte vi till Lund för att plocka pinnar.

Vi hann precis ner på plan när det började regna. Blåste rejält gjorde det redan och nu förstärktes eländet med ett fint duggregn som sakta men säkert trappades upp. Tältet spikades fast ordentligt och knakade olycksbådande i fogarna. Vid ett par tillfällen for pinnarna som håller upp taket iväg som projektiler och en träffade mig ganska illa på handen. Lite senare for den rakt igenom myggnätet som vi släppt ner som regnskydd.

Eftersom husse skulle döma lagklasserna så var vi tvugna att genomlida ett par timmar i detta oväder. Till slut, två timmar efter utsatt tid, var det dags för hoppklass 3.

Jag startade först med Nova. En fin nolla med hyfsad tid. Spice startade på slutet och hon fick fem fel i slalom. Hon gick in rätt men orkade inte svänga direkt till nästa port. Luna var felfri fram till slalom. Efteråt gjorde hon en typisk Lunagrejj och lyckades ta helt fel hinder.

Novas tid höll tyvärr inte så någon pinne fick vi inte.

När det var dags för agilityklassen var vädret om möjligt ännu sämre. Alla fick gå banan samtidigt trots att man gått ut med att det skulle vara delad banvandring. Sedan skulle vi starta direkt. Så vi som startade först fick ingen tid att värma upp våra hundar. Till råga på allt var det gott om strykningar och omflyttningar i klassen och inroparen var som bortblåst. Så vi fick organisera oss själva och det gick sådär. Man är inte direkt koncentrerad när man måste hjälpa funktionärern att göra sitt jobb.

Jag startade först med Spice. Hon fick vattenplaning i en lång tunnel och slog sig nog rejält. Och så tappade vi tid såklart. Och sedan diskade hon sig i en enkel threadle. Nova startade sist. Hon fick först en vägran i en enkel sväng där jag försökte gena och sedan hoppade hon av gungan alldeles för tidigt, så det blev 10 fel totalt.

På det hela taget var det ingen vidare dag och jag lite deprimerad över att vi åter igen gått miste om värdefulla SM-pinnar.

Inför helgens gräsliga väderutsikter kände jag mig bara tvungen att hitta någon form av väderskydd åt stackars Miza så att hon inte skulle frysa ihjäl. Men det är inte lätt att vara liten och trots att jag febrilt sökte i alla internetshoppar med kläder för minihundar, så var allt för stort för Miza. Så igår kväll fick jag plocka fram symaskinen och helt enkelt sy ett täcke åt henne. Visserligen så har det inte gått mig förbi att Miza är feminin så det förslår, men jag hade inte riktigt väntat mig effekten av detta pyttelilla rosa fleecetäcke med diamantspänne på den pyttelilla svarta hunden. Man kan säga att reaktionerna inte lät vänta på sig. Och visst är hon väl bedårande, lilla prinsessan Mazarin?