Nu har jag varit sådär dålig på att blogga igen, men jag har ingen ork. Något står inte rätt till i min kropp och det är en kamp att orka ta sig igenom varje dag. Jag har bytt läkare igen i hopp om att få lite fart på saker och ting, men vår fantastiska gratis sjukvård är inte så snabb. Jag har tagit hur många prover som helst och jag har fortfarande ett par remisser kvar att ta mig igenom innan det förhoppningsvis blir besök hos en specialist.

Det är vansinnig frustrerande när kroppen inte vill lyda och huvudet känns som det är fullt med bomull, och jag orkar inte ens en gång motionera hundarna. Istället har jag köpt en röd cykel som jag trampar omkring på. Båda hundarna och jag blir välrastade! =)

Även om jag borde ta det lite lugnare och ta varje dag som den kommer så lyckas jag inte riktigt med det. Jag åker fortfarande på tävlingar och försöker samla SM-pinnar.

Första tävlingen var i Falkenberg för två veckor sedan. Det blev inga lysande resultat även om jag på lördagen var ganska nöjd med min insats ändå. Det räckte i alla fall till en SM-pinne åt Nova.

Helgen efter det ägnade vi oss åt utställning. På lördagen ställde jag Miza och Luna på Nordskånskas internationella och på lördagen i Bjuv på Specialen. Miza föll inte någon av domarna i smaken men Luna blev placerad med HP båda dagarna. Lördagen utställning gick nog till historien som den lerigaste utställningen någonsin, det var som att visa hund i ett träsk. Miza hade vatten upp till knäna och domaren hade mage att kritisera hennes rörelser. Hur kunde han se dem alls?

På lördagen hade vi en trevlig sammankomst hemma hos oss med lite sheltiefolk, en del ganska långväga ifrån. Inte mindre än 17 shelties fanns det på Linnégatan, varav en var Spice underbara farmor Liza. På söndagen fick jag förtroendet att visa henne i Bästa tik, inte helt lätt eftersom hon trots sin ålder och erfarenhet är en riktig filur.

Helgen som gick tävlade vi i Oskarshamn. Vi skämde bort oss genom att ta in på hotell, vilket passade mig ypperligt. Jag älskar att bo på hotell! Och inte helt otippat så visade det sig på mina resultat, de gånger vi bor på hotell så brukar jag göra bra resultat.

Med Spice satte jag 4 nollor av 6 möjliga (2 disk), Nova 3 nollor av 6 möjliga (1 femfelare och 2 disk)

Det blev SM-pinnar till Nova och Spice, SM-pinne till Advance TKO och slutligen cert och championat för Spice.

Jag kan inte annat än att vara nöjd. Att vi sedan hade trevligt sällskap gjorde såklart det hela ännu bättre. Rosetterna var också en glad överraskning, det var nämligen nästan en halv meter långa. Imponerande!

I går var det serietävling på Bialitt och då gjorde Miza debut på agilitybanan och vann nybörjarklass small. Himla duktig Miza!

Tyvärr finns det inte på film eftersom de var ett ytterst spontant beslut att starta. Men nästa gång ska vi filma!

Till helgen är det nya tävlingar och jag ska springa med Zac i ett försök att ta honom ur hoppklass 2. Hm, vi får väl se hur det går…

Och om inte allt för många veckor är det dags för SM.

Tänk att det var ett år sedan hon föddes, lilla Miza Fisa Mazarinmarodör! Livet utan hennen hade varit väldigt stillsamt och tråkigt, hundskrället har ju inte en klok fläck på kroppen.

Här kommer på begäran lite bilder från min ständigt växande trädgård. Ja, lite annat dyker upp också som ni märker...

Först ut är mitt blommande morellebärsträd.

Mina vackra ljuslila rosor som husse snällt kånkade med hem från torget i Helsingör.

Daggkåpa är nog en av de vackraste växterna.

Några tulpaner blev det, trots Spice och Mizas framfart.

Alldeles vanliga krukrosor i rosenrabatten. Jag kunde inte vänta på att de stora skulle börja blomma...

Lånehunden Zac som är på besök över helgen för att tävla ihop med resten av Dårpippiland.  

Efter dagens klubbtävling stannade vi kvar för att träna Miza lite.

Sist kommer det en liten Mizafilm

Maj är en vidrig månad. När man borde njuta av livet och den förestående sommaren så är mitt liv kaos. Varje år. Varför blir det så?!

Just nu prioriteras hundarna och trädgården. Kanske i omvänd ordning om jag ska vara ärlig. För hundarna kommer att få det mycket bättre när de har en fin trädgård att vara i.

Planen går ut på att göra en hundvänlig OCH estetiskt tilltalande trädgård. Och baske mig om vi inte börjar närma oss! En del återstår, men planerna är åtminstone klara och det mesta är planterat. Nu väntar jag bara på att det ska börja växa.

I lördags var jag och tävla DM. Tanken var att vi skulle försvara vårt lagsilver från förra året och kanske rent av uppgradera oss till guld. Men det sket sig eftersom husse åkte till Norge och den tilltänka Lunaföraren backade ur. Så vi fick pracka Luna på någon annan stackare som inte ens hann träna henne innan. Tyvärr diskade de sig i det inledande lagloppet och det var kört eftersom vi bara hade tre hundar. Friskt satsat hälften vunnet!

Vi startade i hoppklassen i alla fall och där bar sig Spice väldigt märkligt åt. Starten bestod av en lång inkallning och när jag vänder mig om så ser jag att Spice är på väg ut från banan. Eftersom hon fortfarande befann sig i linjen så chansade jag och kallade. Hon missade första hindret och jag började om. Missade återigen första hindret och jag sprang med henne istället. Efter halva banan var jag så trött på hennes trams att jag bröt och bar henne av banan.

Individuellt gick det sådär. Spice började med att halka av kontaktfältet, fem fel tyckte domaren. På upploppet missade hon sista porten i slalom utan att jag såg det och vi blev diskade. Nova gjorde en långsam men felfri runda.

Jag valde att stryka Spice i hoppklassen eftersom jag ändå inte hade något att vinna. Jag får bara ondare och ondare i mina stackars ben efter varje träning och tävling, så jag beslöt mig för att satsa på Nova. En nolla kunde räcka långt.

Det fanns en sån där passage som inte är min starka sida. Hunden innan mig får jag den geniala idén att välja ett annat alternativ. Glad i hågen kör jag så det ryker ända fram till just den passagen. Och vad händer? Nova växlar upp minst fem växlar och far förbi mina fötter och in i fel tunnelhål. Snopet! Jag hade blivit sämst 5:a om jag tagit mig i mål, min bästa placering på ett DM.

Så är den igång igen - jakten på SM-pinnarna.

Idag har jag varit i Kristianstad och tävlat lag. Jag skulle egentligen inte tävla lag i år eftersom Dårpippiland upplöses efter SM. Men vad svarar man när ett av Sveriges bästa mediumlag frågar om man vill vara med? Inte nej i alla fall!

Laget Advance TKO består av Rose-Marie Scmidt/Mascot, Agneta Back/Zingo, Susanne Nyhlen/Yatzi och så jag och Spice.

Eftersom jag inte blev tillfrågad förrän i förra veckan så blev det lite hastigt och lustigt med just Kristianstads tävling. Laget var inget problem men jag tyckte det var lite trist att missa öppenklasserna när jag ändå åkt så långt. Men det var inga problem för arrangören som snällt lät mig vara med.

I hoppklassen rev Spice första hindret. Inte konstigt med tanke på att den skarpa solen stod i precis rätt höjd. Många hundar hade problem på den sträckan, inte minst largehundarna. Jag har inte koll på vår placering men vi var långt ifrån den snabbaste femfelaren.

I agilityklassen nollade vi och kom två, slagna av Tina och Kid.

I agilitylagklassen började Rosa med att diska sig. Varför vet vi inte, men troligen fick Mascot solen i ögonen och missade att Rosa svängde. Men fel tunnelingång är fel tunnelingång, inte mycket att göra åt.

Susanne lyckades lite olycklig dra in Yatzi mellan två hopphinder och på tillbakavägen hoppade han. Så får man inte göra, då blir man diskad.

Spice gjorde ett jättefint lopp och gick nolla, lagets enda.

Agneta sprang inte själv med Zingo, utan det gjorde Rosa. Av någon anledning stämde det inte för dem idag och det blev 10 fel. Fast laget var redan diskat, så det kvittade liksom.

Hopplagklassen gick runt runt runt med tunnlar hit och dit. Endast två av sju mediumlag tog sig runt och vinnarna hette Advance TKO. Tre nollade lopp fick vi till varav Spice gjorde det ena.

Jag är väldigt nöjd med Spice även om det fanns mycket som kunde göras bättre. Men det har känts tryggt och bra att köra med henne och vi har varit väldigt samspelta. Många har kommit fram och berömt hennes fantastiska driv och säkerhet - jättekul att höra med tanke på att jag själv ofta upplever det annorlunda och rent av är lite missnöjd.

Nu är det bara tre pinnar kvar till SM-final!

Skorpans TN Luse

1998-2010

Älskad och saknad  

Jag kan fortfarande minnas lyckan och glädjen när jag lastade in Luse i bilen och vi tillsammans åkte hem till min lilla 1:a i stan. Jag var hundägare! Min alldeles egna hund!

Luse representerar en så ljus och hoppfull tid i mitt liv, så fyllt av lycka och framtidstro.

Den genomsnittliga livslängden på en hund är 10 år och när man står där med sin valp så finns ändå tanken på slutet där. Men så slår man undan det och tänker att 10 år är lång tid, den dagen den sorgen.

Men sorgen blir inte lättare att bära bara för att man har haft ett långt och rikt liv tillsammans. Man minns allt kul man haft och det skär i hjärtat över att fatta det svåra beslutet.

Luse skulle bara in på kontroll eftersom jag trodde att hon hade urinvägsinfektion. Istället löd domen akut leversvikt och bara några dagar kvar i livet. Att fatta beslutet var inte på något sätt svårt, men inte desto mindre smärtsamt.

Jag kommer alltid att minnas Luse med värme och kärlek. Och sista tåren är nog inte fälld ännu.

The silhouette stands boldly
at the end of the hallway
ears erect, eyes like jewels
the tail, it softly sways.

This wouldn't be the first time
I've seen him stand nearby
his image clear as crystal
from the corner of my eye.

His visits I don't share with some
who think I've went over and beyond
the grieving time they deem I need,
they say I should move on.

I sometimes pity people who
have never felt just cause
to share the bond between two souls,
one with hands and one with paws.

The silhouette reminds me
what the others say is wrong
for as long as breath goes through me
there exists our mighty bond.

When the Keeper calls me home
and the Bridge gates open wide
our bond will deepen ten fold
as we walk through side by side.

You see, I am the lucky one
as I've been truly blessed
for someday we'll walk together
as eternal silhouettes

I år har vi en ovanligt lugn vår på tävlingsfronten. Vi har tagit det oväntat vuxna beslutet att ta det lite lugnare under ett års tid, bara för att se hur det är. Än så länge har ingen av oss dött eller mördat den andra.

De senaste helgerna har kretsat kring trädgården. Jag tillhör en hopplös människortyp som envist hävdar att man VISST kan få allt man vill och att ingenting är omöjligt. Tack och lov har jag dock förmågan att erkänna mig slagen och backa på åtminstone någon punkt.

Äldre, mer erfarna och visare människor har skrattat lite överseende åt mina planer på att ha en vacker trädgård och kennel på samma tomt. Till saken hör att jag av naturen är ganska lat och bekväm av mig.

Hur gör man då för att lyckas med detta?

Jo, man lägger ner en h*elvetes massa tid på strukturera om hela trädgården så att den tilltalar en rent praktiskt och estetiskt. Sedan investerar man obcsent mycket pengar på vackra växter som garanterat kommer att växa sig stora nog på en säsong för att effektivt kväva allt ogräs samt förhindra sheltierace i rabatterna. För att blidka den oestetiska revisorn så inhandlar man även X antal "billiga" påsar med diverse fröer som man sedan sår i alla byttor och krukor man kan hitta. Dessa ställer man sedan på varje ledig och solig yta inomhus.

Som avledande manöver sätter man sedan revisorn på det svettigaste och skitigaste jobbet man kan hitta - att gräva fram och såga sönder stubbarna efter den giftiga Taxxushäcken. Vederbörande ska sedan montera upp ett snyggt trästaket där häcken stod. Detta bör sysslesätta revisorn ett tag.

Hundarna tycker att det är toppen att hela flocken är ute tillsammans. Hjälpsamma är de ju inte precis, men det är ganska mysigt.

Här stod det fram till i höstas stora mörka rhododrendon. Sånt trams gillar vi inte, nu ska här istället finnas en snygg och praktisk stenläggning. Tanken är att hundarna ska vilja ligga här under varma sommardagar.

Revisorn svettas och sliter. Det är liksom något visst med karlar i blåställ...  

Ungdomarna leker och roar sig.

Tanterna sov gott i vårvärmen när de inte väldigt närgånget kom för att se hur det gick för mig och stenläggningen.

Miza och roten till allt det onda. Mazarinen är INTE bra på trädgårdsarbete, däremot är hon klippt och skuren som terrorist.

Va?! Ska vi gå in REDAN?

Det är inte klokt vad tiden går!

Det är 10 månader sedan Miza föddes.

Det är 8 veckor kvar till skolan slutar.

Det är 9 veckor kvar till SM.

Det är 9 veckor kvar till en veckas semester.

Det är 11 veckor kvar till semestern börjar på riktigt.

Det är 15 veckor kvar till husse och jag har varit gifta i 10 år.

Det är 12 veckor kvar till vi åker till Turkiet.